Världens smartaste hund.

Det här är världens smartaste hund. Han bor hos min mor och just på det här kortet så vilar han ut efter ett perfekt utfört uppdrag.

Det var nämligen så här här att jag, min mor, världens smartaste hund och min brorsdotter Charmtrollet var ute på promenad i det vackra vårvintervädret som var i helgen. Jag övningskörde barnvagnen där Charmtrollet lugnt satt tillbakalutad. Helt ärligt tyckte jag att det här gick ju oerhört bra och att det nog inte skulle bli så svårt att få godkänt på uppkörningen. Men det gäller att ha koll på allt och åt alla håll. För helt plötsligt såg det ut så här när jag tittade ner i vagnen

Åh nej, ena vanten är borta! Vände mig om men varken jag eller min mor kunde se eller ana vart den rammlat ur. Världens smartaste hund betraktade sitationen med ro och viftade lite uppmuntrande på svansen. Jagkanjagkanjagkan. Har du sett vart vanten är någonstans? Kan du hämta vanten? Min mor tog loss kopplet och hunden försvann som ett svart streck längs vägen där vi kommit.

Strax därpå kom han tillbaka i full galopp. Med vanten i munnen och stolt som en tupp.

Uppdrag slutfört. Vanten är återfunnen och SlaktarStina får godkänt på övningskörningen, men med en liten kommentar om att det är viktigt att ha koll på alla detaljer.

God skinksås

Jag är en hejare på att laga skinksås. Pasta och skinksås. Det är lite av min paradrätt, om jag får säga det själv. Och det får jag.

Så nu tänkte jag delge er hemligheterna bakom smaksuccén, ty alla magiska ting är tre. Hemligheten är riktigt grädde, vitpeppar och rosépeppar.

Det här behövs; smör, små skinkbitar (går bra med kassler i bitar, eller gammal julskinka. Om den inte är grön vid det här laget vill säga...), röd paprika, grädde, vetemjöl, mjölk. vitpeppar, rosépeppar, salt och pasta.

Gör så här;

Stek små skinkbitar, tillsätt bitar av röd paprika alldeles innan skinkbitarna ser klara ut. Häll över grädde. Går bra att späda med mjölk om du inte vill ha det så gräddigt. Då behövs även en redning på lite vetmjöl och mjölk. Låt koka upp. Smaka av med salt, vitpeppar och mortla i lagomt många korn rosépeppar. Låt stå och puttra ett par minuter.

För bästa smakupplevelse; servera med bandspagetti och en råkostsallad på morötter och vitkål. TA-DA! succén är ett faktum.

Arbetskarlar måste duscha.

Knas-Katten en social varelse som vill vara med på det mesta som vi tar oss för här hemma. Nu har han varit med M och skruvat med traktorn. När man skruvar med traktorn blir man lortig. Blir man inte lortig har man nog inte skruvat med en traktor. Alternativt så har man en strategi som för de flesta är helt okänd och då finns upplägg för en bra affärsidé.

Oavsett. När man skruvar med en traktor så blir man lortig. Lortig på ett sätt som inte rås på av en sträv katt-tunga och några kullerbyttor i snön. Vill man då efter en hård arbetsdag komma och mysa i soffan så måste man först duscha, vilket gäller samtliga varelser i detta hem.

Så nu är Knas-katten nyduschad och leker kurragömma under handduken. Ett bra avslut på en hård arbetsdag.

Syjunta och pizzabullar

Fredagkvällen spenderades nere i byn där vi innebandyänkor sammanstrålade. Lite virkning med varierande resultat, massa snack och kanongoda pizzabullar.

Min vän besitter förmågan att slänga ihop någonting på ren känsla, vilket gör att jag tyvärr inte kan delge er ett regelrätt recept. Men kortfattat så bestod pizzabullarna av vetedeg med jäst, vilken kavlas ut och bereds med tomatpuré, klippt bacon och riven ost. Rulla sen ihop, skiva, placera i bullformar, låt jäsa, ha på lite varierande krydda och sen in i ugnen. De är klara när de ser klara ut. Sen är det bara och äta tills magen säger att det inte får plats några mer. Gott!

Sen kom några hungriga innebandykrigare hem och åt pizzabullar för glatta livet. Så vilken otur att det inte fanns ett recept, då hade vi kunnat äta pizzabullar varje fredag! Men alla vet att jag inte kan baka goda saker utan recept, så nu kan det tyvärr inte blir så. Om vi nu inte är nere i byn varje fredag, vilket också är ett fullt tänkbart alternativ... Iallafall för oss som vill äta.

Rengör tangentbordet!

Idag har jag startat en liten lokal kampanj som jag döpt till; Rengör tangentbordet!

Motivet är enkelt och bottnar sig i min egna "men-det-orkar-jag-inte-göra-nu-mentalitet". Ibland behöver man en spark i baken för att komma till skott. Lika ofta blir man lika tacksam över att att man fick den där sparken i baken så att man kom till skott. Därför uppmanar jag dig nu; RENGÖR TANGENTBORDET!

Du kommer definitivt undra varför du inte göra det oftare.

I samband med denna lilla lokala och högst ideella kampanj, presenterar jag även dagens tips (ta-ta-tam-tam); börja inte med att blåsa direkt ner bland tangenterna. Det är bättre att molnet av hudavlagringar, hår och damm hamnar i dammsugarpåsen. Eller på en fuktig trasa/tops i soporna

Jag är en sån som inte brukar städa mitt tangentbord. Men idag drabbades jag av någon form av städdille (ve och fasa, tur att den inte är beständig) och då åkte tangentbordet med också. Det behövdes kan jag lova. Flera gånger om.

Tina upp

Idag hände det. Mitt i arbetsdagens hetsiga rullijans (stavning på det,tack!), träffades jag av de första värmande solstrålarna. En fantastisk känsla som ger en liten uns av vad som komma skall. Man liksom tinar upp ända in i själen, på ett sätt som bara kan göras av vårsolens första värmande strålar.

Ändå tycker jag om vinterns köld och kyla. Sverige är ett fantastiskt land med alla sina årstider. Alltid något att se fram emot.

Nu ser jag fram emot våren. Takdropp och knoppar som brister. Fågelkvitter och sömniga flugor. Vårbäckar och dofter som vaknar till liv. Först som dova, fräna förruttnande. Sen friska, tydliga och söta. Känslan av tinad grusväg under stövlarna. Jösses, vad jag längtar!

Något att fira

Rosor och två kanongoda semlor. Har det hänt något speciellt? Firas det något, månne? Ja, det tror jag bestämt! På en vardag och allt! Vad är det som har hänt?

Tjaaaa... ni kan ju själva tänker er in i hur det är. Att bo så här i obygden utan teve. När hösten, kylan och mörkret kryper på. Då man njuter som mest av att höra elden som sprakar i vedspisen medan vinden piskar och viner runt knutarna. Löven faller och klibbar fast sig mot varandra. Gården är städad, veden är inplockad och åkern är förberedd inför snön som snart komma skall. All planerad renovering är gjord. Ingen teve som pockar på uppmärksamheten. Inga biljardhallar, biografer, konserter eller andra nöjesevenemang så långt ögat och örat kan nå. Det finns helt enkelt inte så mycket att göra.

Men har man lite att göra på hösten så kan det bli desto mer att göra till sommaren.

Vilket det ser ut som att det blir. För till sommaren kommer den här krabaten fram och sätter sin prägel på vårt enkla hem. Och det är faktiskt det som vi firar. Med pompa och ståt.

Kvinnan i förklädet

Då jag i mitt förra inlägga konstaterade att det i media finns fullt av bilder på kvinnor iklädda förkläden i nyrenoverade kök, så tänkte jag inte bidra med ytterligare en.

För idag har jag nämligen spatserat runt i mitt förkläde i mitt fina kök och resultatet blev denna lilla kaka. Samtidigt har jag konstaterat att det räcker inte med ett recept, ett förkläde och ett fint kök för att lyckas med ett bakverk. Det behövs år av erfarenhet. Så jag ringde kakbaks-jouren bestående av min mor och fick handfasta tips över telefon.

Så i slutändan blev den fullt godkänd, men jag får nog öva lite till om jag ska kvala in till husmodersligan.

Iallafall om det är på det är saftigheten och konsistensen i kakan som är kriterierna.

Annars tycker jag att jag kvalade in rätt bra förra vintern när vi lagade mat på vedspisen i några månader. Men det gick det också. Nöden har ingen lag och vi blev hejare på att elda rätt. Men vi blev också medvetna om hur bekvämt det är med elspis när vi fick den på plats. För att inte tala om diskmaskin och rinnande vatten.

Herregud vad mänskligheten i vår del av världen är bortskämd.

Lantlig renovering

Jag tänkte göra ett inlägg till den lantliga-renovera-och-inred-ett-gamalt-hus-blogg-trenden som är ganska poppis nuför tiden.

För att bryta floden med bilder som flödar av vitt, lite pastellfärgade rosor och vackra kvinnor i förkläden, så bidrar jag med följande bild från vår renovering. En svettig och dammig SlaktarStina som knackar och bilar loss murbruk. Inte för att jag föraktar vackra kvinnor i förkläden, omgivna av pastellfärgade rosor i en värld av vitt, för det gör jag inte. Det är vackert och ser ytterst gemytligt ut. Jag brukar själv spatsera runt med förkläde ibland, tro det eller ej.

Men man ska inte glömma att det finns andra delar i en renovering. Allt det jobb som ger grunden för allt det vackra som kommer sen. Så varför ser man så sällan bilder på grovjobbande kvinnor?
Antagligen för att det inte är lika säljande som en kvinna i förkläde i ett nyrenoverat kök. För jag vill inte tro att det är männen som gör grovjobbet. Och jag vill inte tro att man brukar hoppa över grovjobbet heller. Båda alternativen är skrämmande, så vi får hoppas att det är det första, även om det inte heller är så bra. Så mer bilder på grovjobbande kvinnor!