onsdag 31 oktober 2012

Däcktest och vintertider


Det är vintertider här uppe på vår lilla kulle. Nere i byn var det slask, men här ligger snön vit över taken och bara Knådden är vaken.

Så idag har vi haft möjlighet att testa däcken i vinterföre. Det är ju sånna där 4-säsongsdäck, ska funka både sommar och vinter. Och det stämmer nog. För de hade bra grepp i kurvorna, inte sladd en enda gång. Relativt kort bromssträcka och bra grepp i uppförsbackarna.


Visserligen är det väl mina skor som är avgörande i de fallen, men ändå. Dock är vagninställningen något för låg för att det ska gå bra att köra på oplogad väg. Men det är kanske tack vare den låga inställningen som den tar kurvorna så bra, vad vet jag. Hmmm...kanske går att sätta på ett plogblad framtill på vagnen....?

För övrigt är jag numera stolt innehavare av ett röjsågskörkort. Mer om det vid ett annat inlägg, för nu sitter jag här med den obligatoriska efter-tenta-huvudvärken och längtar mest till sängen. Men att virka en filur var ändå en ganska lyckad tentapluggtaktik. Uppenbarligen.

tisdag 30 oktober 2012

Filuren

Sen var de det här med pluggdisciplinen... Klockan är mycket och jag har fått mycket gjort, dock inte mycket av det jag borde göra - plugga teori. Men nu ska jag gå och lägga mig. Låta sömnen bilda röjsågssynapser, både motoriska och teoretiska. Och om jag nu skulle kugga imorgon på provet, ja då kan jag alltid trösta mig med att jag numera har en alldeles unik filur.
Den är inte vacker, den är inte imponerande - men den var ruskigt rolig att göra! Kreativiteten härjar fritt. Och eftersom jag har Knådden så är det nu helt legitimt att sitta på kvällarna och göra sånna här fantasifigurer, utan att behöva betraktas som lite knasig. Föräldraskapet har sina fördelar.

Tentaplugg

Har inte riktigt tid ikväll, vi har fullt upp med tentaplugg. Imorgon gäller det. Teoretiskt prov och sen en uppkörning på det. Tentaångesten osar här hemma. Men natten är lång...

måndag 29 oktober 2012

Snökaos?

Mycket riktigt så kom det snö inatt. Och den fortsätter att falla ner. Så nu har vi skottat upp gångar och Knådden sover så skönt i vagnen. Återstår att se om jag behöver skotta fram den också när han väl vaknar.

Det rapporteras om snökaos på radion. Men frågan är om det verkligen är snön som ställer till kaoset eller om det snarare är människorna i snön? För nog är det kaos och det informeras väldigt bra om det i radion. Så bra att jag och Knådden väljer att hålla oss hemma idag. Men jag kan inte låta bli att le när jag hör den här insändaren i P4 Dalarna. Där har vi en av anledningarna till varför lokalradion är den bästa.

söndag 28 oktober 2012

Sen höststädning.

Jag hann i alla fall rensa upp en odlingslåda innan minusgraderna tog över den luckra jorden. Idag var det som att köra spaden i en betongklump. Så två lådor återstår. Två lådor som jag inte hann med. Jag erkänner att jag var lite sent ute. Prioriterade långsamt strövande istället för ogräsrensning. Och kanske några eftermiddagslurar på soffan också. Men det var det värt. Snart kommer det ju snö och då syns det ju ändå inte.

Och är det nu så att plusgraderna återkommer och det blir en mildvinter, ja då har jag ju min chans igen. Men nu surras det om att det ska komma snö inatt. Man kan ju alltid hoppas.

fredag 26 oktober 2012

Bio-popcorn

Våra till bredden fulla blöjpåsar luktar biopopcorn. Tycker jag, ska jag väl tillägga. Jag har ändå, trots allt, den goda smaken att inte tvinga ner någonannans näsa i blöjhinken. Då jag är tämligen säker på att blöjorna inte är gjorda av majsstärkelse, så får det mig osökt att fundera över produceringen av biopopcorn. Jag har själv aldrig sett dem poppa - har du?

Till sist får jag be om ursäkt för att jag nu påtvingat er en ofrivillig association som kommer att dyka upp nästa gång ni uppsöker en biosalong. Förlåt. Men jag var bara tvungen att lufta mina funderingar en smula.

torsdag 25 oktober 2012

Återhämtning.


När jag har sjungit mus-låten, upp&ner-låten, gran-låten och röda låten minst tusen gånger. Låtit som en traktor tills läpparna har domnat och härmat bebisljud tills jag knappt kommer ihåg hur jag formar munnen till ett förståeligt hej.

Då kan det vara rätt skönt att få sätta sig ner och bara lyssna till ljudet av löven som faller från träden. Dra några djupa andetag av höstkall luft och bara låta tankarna och blicken få vila. För jag vet, att snart är det dags igen. Sjunga mus-låten, upp&ner-låten, gran-låten och röda låten tusen gånger. Låta som en traktor. Härma bebisljud.

Det ska inte stickas under stol med att det kan bli rätt påfrestande i längden. Men för det lilla leendet som jag får tillbaka så kan jag göra det tusen gånger om. Och tusen gånger igen. Och igen. Och igen. Och igen.

onsdag 24 oktober 2012

Kattens Rätt i Hushållet

Knas-Katten har kallat till ett bildande årsmöte i syfte att bilda föreningen KRIH - Kattens Rätt I Hushållet. Jag tror att han vill ha stöd av andra hus- och gårdskatter i sin tillvaro. För här om dagen fick jag in en protest från honom, där han hävdar att han blivit diskriminerad för att han är katt. Jag bjuder på några citat;
"Jag anser mig särbehandlad på ett negativt sätt, då jag tvingas sova ute i samband med hundbesök. Även fast jag kan sova ute, så vill jag hävda att jag har samma rättigheter som de andra i hushållet, katt eller ej."
"Vidare anser jag att det bör införas en minimigräns med mystimmar. Detta i syfte att säkerställa att varje individ i hushållet får den mängd närhet och kärlek  som varje levande varelse behöver för sitt välmående. "
Det verkar som det är en förhandling på uppsegling, med andra ord. Vore tråkigt att hamna i en tvist. Dock återstår det att se hur stark uppslutning det blir i KRIH. Han har ju fixat en talarstol ämnad för en kattmassa med hundratals individer. Men ibland måste man ju sikta högt för att överhuvudtaget ta sig framåt.

Jag tycker ändå det är bra med hans företagsamhet och ideella kraft, det behövs om man ska ha en chans till att kunna påverka. Han har insett att det går inte bara att gnälla, man måste agera också om man vill ha någon förändring. En viktig insikt som jag värdesätter. Han är rätt bra den där Knas-Katten.

tisdag 23 oktober 2012

4 månader

Tänk att jag för 4 månader sedan låg i en sal på lasarettet och stånkade och vrålade. Jag var klädd i en vit nattskjorta och kasslertrosor design by Landstinget, på radion var det fotbolls-EM och jag drömde om raggmunk och fläsk eftersom jag var så hungrig. Och summan av kardemumman blev den här lilla krabaten.

Tiden går fort nu, för att använda en typisk föräldrakliché. Eller så gör den inte det. Skillnaden är bara att jag har en referens till att tiden går överhuvudtaget. När jag egentligen bara vill stanna den, för att hinna njuta. Flera gånger varje dag.

söndag 21 oktober 2012

Inför adventskalendern 2012

Hej vad tiden går! Det känns som om det var igår jag avslutade Adventskalendern 2011 och nu börjar det närma sig Adventskalendern 2012. Det kan hända att den ter sig lite annorlunda i år. Det kanske inte blir paketrim. Det kanske inte blir en tävling. Men det kan bli det också. Vi får se vad inspirationen inbjuder till.

Men roligt ska det bli!

fredag 19 oktober 2012

Syskonvagn önskas.

Jag överväger att införskaffa en syskonvagn. Det här håller inte i längden.

torsdag 18 oktober 2012

Min vän blöjpåsen

 Det här mina damer och herrar, är min vän Blöjpåsen. Vi har gjort mycket tillsammans de senaste dagarna. Först i tisdags så följde den med mig och Knådden på barnvagnspromenad. Det här var ju trevligt, det måste vi göra om! hojtade jag och den fick även följa med nästkommande dag. Sen åkte den med oss en tur in till Stan i går kväll också. Och det här med barnvagnspromenaden var ju en riktig hit, så den följde med idag också.
 
Det var väl inte riktigt meningen att vi skulle få denna långa bekantskap, men när tankarna är någon annanstans kan det lätt bli så här. Ambitionen är att blöjpåsen ska få förenas med sina andra sopiga vänner, förhoppningsvis redan idag. Eller så får den följa med till Lindköping någon gång i november, vem vet. Vi börjar ju bli riktigt tighta vid det här laget.

onsdag 17 oktober 2012

Den synkade familjen


Vi börjar bli en liten synkroniserad familj här hemma. I alla fall vissa dagar. Eller egentligen vet jag inte om synkronisering är det rätta ordet, om det innebär att det är en tidsmässig överensstämmelse mellan flera objekt. Vår typ av synkronisering handlar om att ha samma behov samtidigt. Vilket inte alltid är optimalt.

För när jag blir hungrig och ska äta, nog sjutton blir Knådden också hungrig då. Och som inte det vore nog så sitter såklart Knas-Katten och skrålar efter mat också. Hur det är med M vet jag inte, då han är på jobbet. Men antagligen är han hungrig han med.

Sen därefter är det dags för blöjbyte på Knådden. Då sätter sig Knas-Katten och skrålar för att han ska ut och jag börjar känna ett påtagligt behov av att uppsöka damrummet. (Rakt fram i entrén, genom kristallsalen, vidare genom biblioteket och sedan tar du höger.) Eftersom jag inte kan göra allting på samma gång, så gäller det att prioritera. Knådden, Knas-Katten och sen mig själv. Blöjbyte kan gå riktigt snabbt emellanåt.

Men det finns även fina stunder när våra behov infaller samtidigt. Som när vi blir trötta och behöver ta en liten middagslur någon gång under dagen. Då intar jag och Knådden soffan...


... och Knas-Katten lägger beslag på fåtöljen.


Sen sover vi en stund och vaknar sen pigga och glada, redo att påbörja ett nytt varv på behovssnurran.

tisdag 16 oktober 2012

Mando Diao tolkar Fröding

Det kan vara en av de bättre sakerna som händer den här hösten. Och då händer det ändå en hel del bra saker den här hösten. För första gången på hur många år som helst, så ser jag fram emot ett skivsläpp. Mando Diao tolkar Fröding. Äntligen! Tänk att det ska behövas rediga Dalmasar för att göra något så genialt.

Jag hoppas det blir en trend med att moderna musiker tonsätter gamla poeter. För det här är ju hur bra som helst. Kanske några mer moderna toner på Dan Andersson? Eller vem blir först med Karin Boye? Ge mig mera!

måndag 15 oktober 2012

Paketmästaren.

Lord of the Dammsugare är en fantastisk fästman och sambo som har en alldeles speciell talang att köpa presenter till mig.

Så här om dagen när han kom hem och ropade han glatt i från hallen;
-Älskling, jag har en grej till dig! Han kom mot mig med handen bakom ryggen och ett finurligt leende på läpparna. Jag blev genast nyfiken och kunde knappt bärga mig - vad var det nu han hade hittat på för något?
-Ta-daaaa! Han tog fram överaskningen han gömt bakom sin rygg. Sträckte fram den mot mig med en otvivelaktig stolhet. Jag såg på det lilla han höll i sin hand. Det glänste och strålade... en ny pannlampa! Han vet precis vad jag behöver och värdesätter här i livet, min fina Lord of the Dammsugare.

En gång har jag fått en ficklampa också, modell XL. Med tillhörande uppladdningsstation. Och en chokladlåda av välkänd modell. Långfärdsskridskor. Fina grejor, siddu.

Men det finaste paketet av alla, fick jag på en av våra första dejter. Jag minns det som igår när han räckte över det lilla fyrkantiga paketet inslaget i guldpapper tillsammans med tre röda rosor. Mitt hjärta dunkade hårt. Vad var det här för kille egentligen? Rodnande öppnade jag varsamt det sköra papperet och hjärtat slog ett extra slag när jag såg den lilla burken med Oboy´. Där och då blev jag fast. Det är nog det finaste paketet jag någonsin fått. Helt ärligt, men det är en annan historia. Och därefter kommer nog ficklampan.

söndag 14 oktober 2012

Mus-hus.

Vid det här laget kan ni historien eftersom Knas-Katten berättat om den. Men vi har haft en råtta inne. Den tog sig in via krypvinden in i min garderob. Men det var då ta-mej-sjutton första och enda gången för nu har vi snickrat igen hålet. Råttusling.

Nu återstår att städa ur garderoben och tvätta en hel massa kläder. Speciellt med tanke på att jag har hittat råttlortar i min underklädeslåda. Mus-hus. Haha   ha   ha...... (jag ber om ursäkt för den dåliga ordvitsen, men jag har bott i Göteborgstrakterna under några år. Man blir onekligen färgad.)

Det är nog bäst jag går och lägger mig, så det inte hoppar fram fler dåliga ordvitsar. Godnatt.

fredag 12 oktober 2012

Knas-Katten skriver

Tjena, Knas-Katten här. Jag hoppar in och gör ett litet gästinlägg innan Knas-Matte hinner skriva om vad som hände här om kvällen. Tänkte att ni skulle få se något ur min synvinkel någon gång.


Ni vet nog mycket väl om att min främsta uppgift här på gården är att fånga råttor. Om inte, så vet ni det nu och jag vill säga att jag är riktigt duktig. Det är liksom mitt expertområde, men det är inte alltid så lätt när man har en ambitiös medhjälpare som egentligen ingenting kan. En rent ut sagt hopplös medhjälpare, om jag ska vara riktigt ärlig. Knas-Matte vet vad jag pratar om, hon har ju själv klagat på mig i det här inlägget.

Så här var det. Häromkvällen gjorde jag bara som sig bör när jag såg en råtta utanför Knas-Mattes garderob - jag fångade den. Det är första gången jag tar en råtta inne, de har aldrig lyckats ta sig in förut. Men det uppstod en liten glipa in till garderoben när de lade om taket i sommras, så egentligen har jag bara väntat på att det skulle hända. Hursomhelst - jag fångade råttan och tog den i munnen för att gå ner. Då möter jag Knas-Matte i trappen och hon börjar genast att härja. Öppnar ytterdörren och vill att jag ska gå ut, nu när jag varit så duktig och tagit råttan. Hon måste allt vara bra knäpp, liksom vem vill gå ut i kylan och bli blöt om fötterna när jag kan vara inne i värmen och jobba? Nej, just det.
Så jag tog in råttan i köket och såg fram emot ett trevligt kvällspass. För man kan ju inte bara fånga råttorna, man måste ju ha lite roligt på jobbet också innan man gör klart, så att säga. Friskvård på jobbet, liksom.  Men det var då den här hopplösa medarbetaren kommer in i bilden. Jag hade ju allt under kontroll och då kommer Knas-Matte med den förbannade kvasten och viftar. Hon distraherade mig, för den är ju också rätt rolig att leka med. Och då passade såklart råttan på att smita in under soffan i vardagsrummet istället. Ganska smart egentligen, eftersom jag inte kommer under den. Men Matte tog fram en sån där tummstock och började hasa ut allting som fanns där under. Det kom ut hela fem stycken möss! Mina leksaksmöss alltså.

Jag har verkligen saknat dem så jag började leka med dem såklart. Och Matte hon fortsatte vifta med den där tummstocken under soffan och ropa och gapa, främst på mig. Jag fattade aldrig varför.

Tillslut fick hon ut råttan så jag satte av efter den in i köket igen, självklart tog jag den. Men sen kommer hon igen. Suck. Viftar med den där kvasten och stimmar. Öppnar dörren och ropar. Hon förstår sig verkligen inte på det här med att fånga råttor. Jag försökte ignorera henne och hoppades att hon slutligen skulle förstå att jag sköter det här själv, gå och lägg dig! Men icke.



Jag hade släppt iväg råttan på ett litet försprång så jag skulle kunna ta den igen, men då viftar hon till med den där förbannade kvasten igen så att råttan far åt ett helt annat håll. Hon fattade inte att hon räddade den! För den for ut i hallen och hann gömma sig. Jag hittade den inte, men lade mig i full beredskap uppe i trappen för att vänta ut den. Det är liksom så man gör, väntar ut dem. Men Knas-Matte, hon fattar ju inte det där och hon är så otålig. Så hon började vända upp och ner på hela hallen. Plockade ur varende plagg ur tvättkorgen med en korvtång. Skakade jacka och kastade skor i golvet, men ingen råtta hittade hon. Då börjar hon vända upp och ner på hela huset! Plockar ur varenda skrymsle, flyttar möbler och vitvaror, häller ut återvinningen... ja ni förstår - helt hopplös råttjägare med andra ord. Men hon verkade ha bestämt sig för att hon skulle göra på sitt sätt, så jag gick upp och lade mig i sängen istället. Det gick ju liksom inte att samarbete med henne när hon for omkring så där. Men då blev hon arg - på mig! Fruntimmer alltså... de är svåra att förstå sig på.


Så jag blev utkastad i sovrummet och hon låste in sig där med Knådden och en råttfälla. Lika bra det, för då fick jag ta ansvaret för resten av huset. Det var dock en ganska smart råtta, han kom inte fram på hela natten. Så jag gick ut och jagade på morgonen, så småningom skulle den ju ändå komma fram. Och mycket riktigt! Den dök senare upp i hallen igen, men då viftade Knas-Matte ut den genom dörren med den där kvasten. Hade jag varit inne hade jag fångat och bitit ihjäl den. Det är effektivare än att bara släppa ut den. Men men. Hon gjorde väl så gott hon kunde.

Men nu lär det nog inte bli fler råttor inne. För nu har det snickrats och donats så jag skulle bli förvånad om det tar sig in någon mer råtta den vägen. Lika bra det. Då kan jag jobba utan att Knas-Matte lägger sig i.

torsdag 11 oktober 2012

Borta bra men hemma bäst.

Vi flänger omkring lite emellanåt. Packar cirkusbilen till bristningsgränsen med barnvagn, kläder, röjsåg, kamera, bärsele, handukar, gosedjur, stövlar, dator, träningsskor, banydklubba... och ja jag vet inte allt. Sen far vi omkring på turné. Besöker både slott och koja, stad och skog, stor och liten, släkt och vänner.
Vi blir alltid mycket väl omhändertagna där vi slår läger och det går definitivt ingen nöd på oss. Vi får mat, trevlig sällskap, sovplatser, kaffe - ja, allt som man behöver för att ha en bra tillvaro.

Men sen när vi väl kommer hem till vår lilla stuga igen. Herre jisses vad härligt det är! Bara njuta av att få vara hemma. Och det är nog det bästa med att åka bort - att få komma hem igen och känna att här, här är där jag trivs som allra bäst.

onsdag 10 oktober 2012

Barnstugan - all inclusive

Har ni hört om barnstugan som har all inclusive? Den är helt fantastisk! Flexibla öppetider och utövar även mobil verksamhet. Den ser verkligen till kundens behov och önskemål och har ypperligt sinne för god service. Jag kan lämna in en lite knorrig Knådd och hämtar honom ombytt i pyjamas och nattad. Det bjuds på mat och fika för föräldrarna och man kan även låna träningskläder om man vill! Duschmöjligheter finnes. Vid behov så erbjuds även proffessionell samtalskontakt med universitetsutbildad personal. Helt fantastiskt bra!

Dock väntar jag fortfarande på fakturan, så jag kan inte uttala mig om priset riktigt ännu. Jag befarar att den kan bli ganska hög med tanke på kvalitén. Men det är det lätt värt. Bara det bästa är gott nog.

TACK till alla er som möjligör att Knådden får slippa sin tjatiga morsa ibland. Och att jag kan gå röjsågskurs och springa runt efter en liten vit plastboll emellanåt. Tack.

tisdag 9 oktober 2012

Som kaniner

Vi är som kaniner här hemma. Vi njuter till fullo av det nya som har tillkommit på gården där här sommaren  och känner att vi bara vill ha mer. Morötter alltså.


De är kanongoda och var riktigt lättodlade! Så det blir det mer av nästa sommar. Det är nästan så man kan tro att det är en helt annan rotfrukt än de morötter som man köper i affären. Tänk att smaken kan skilja sig åt så.

Men nu är den sista knippen skördade och vi får hålla oss till köpe-morötter. Om vi nu vill fortsätta att äta som kaniner, vill säga.

söndag 7 oktober 2012

Återträffen

För 10 år sedan hade jag kort, svart hår och finnigt ansikte. Jag var blek och hade oftaste ett allmänt bekymrat och buttert uttryck i ansiktet. Jag spelade fotboll, var olyckligt kär och grubblade över vad som var mening med livet. Jag hade en målbild av hur mitt liv skulle se ut om 10 år, och idag när jag står med facit i hand, kan jag konstatera att jag är någon helt annanstans.

Nu har jag långt brunt hår och ett äldre ansikte. Jag är ganska rosig om kinden och är oftast glad med ett litet stänk av eftertänksamhet. Jag motionerar utefter bästa förmåga, är lyckligt kär och vet vad som är meningen med livet, för mig. Jag har en egen liten familj och ett hus i skogen, och jag vill inte vara någon annanstans.

Det händer mycket under 10 år. Och vi var många som blev varse om det igår när det var återträff med niorna.

Många var vi som nog var lite nervösa. Nervösa över att träffa människor som vi inte känner men som vi någon gång för länge sen hade något gemensamt med. Ibland bara vårt födelseår, i andra fall något mer. Men det gick bra, vi överlevde. Det var till och med riktigt trevlig. Några gamla vänskapsband dammades av och fick tillbaka färgen. Några nya knöts. Och helt plötsligt så var vi ju en hop vuxna människor som drack, åt och hade trevlig tillsammans! Långt ifrån de småglin med flackande blickar och hukande kroppshållning som med skräckblandad förtjusning spelades upp på filmduken.

Tack och lov har vi alla blivit vuxna. Mer eller mindre. Men kvällens sanning var den - det händer mycket under 10 år. Tack och lov.


Jag och min partner in crime - 10-årsjubileum för vår vänskap!


fredag 5 oktober 2012

Kroppen förändras efter en graviditet

Det är en intressant lärdom det här hur kroppen förändras efter en graviditet med påföljande utfodring av avkomman. Helt plötsligt har jag ju så många valmöjligheter!

Om jag för dagen känner för att ha en slät look utan kurvor - ja då är det bara att stoppa ner brösten i byxlinningen och sen dra över en tajt tröja. Vill jag sen framot kvällen ha en mer bystig och kurvig look - ja då tar jag bara och rullar uppdem, inåt kroppen. Nivån är valfri efter önskemål. För vardagen passar det dock bäst med att kraffsa ihop dem i en vanlig BH som får hålla dem på plats, enkelt och bekvämt. Dessutom kan jag använda dem som halsduk elller försvarsvapen, allt efter behov. Möjligheterna är oändliga!

Det kan tyckas skrämmande att kroppen intar denna oanade flexibilitet efter en graviditet, men det är det inte. För den här kroppen är mitt vertyg till det liv jag lever. Den har fött fram ett barn och ser nu till att detta älskade lilla knyte får näring och kan växa. Samtidigt möjliggör den att jag kan jag gå, springa, hoppa, älska, skratta, lukta, andas, dansa, cykla...
Så det här med flexibla bröst - det ser jag snarare som en överraskande möjlighet till lite mer variation.

onsdag 3 oktober 2012

Arbetsträning

Jag förstår att ni har funderat. Och grubblat. Och oroat er. Hur ni har legat vakna om nättera för att ni kan bara inte släppa tanken  - hur går det för stackars Knas-Katten med den skadade tassen?


Jo då. Det går framåt. Han har börjat arbetsträna.


Det går riktigt bra.


Så nu ska han tillbaka i vanligt jobb, med sina vanliga arbetsuppgifter, sina vanliga tider och vanliga villkor.

Det tycker han känns bra. Och vi andra med. Vi är mest tacksamma över att det inte blev någon anmälan till arbetsmiljöverket, med tanke på hans skada. Men vi har ju ändå bekostat hans sjuk- och omvårdnad och en olycka händer så lätt. Så nu är vi alla nöjda och glada och vardagen ter sig snart normalt igen.

Skaparverkstaden


Inkurad i snickarbodens gömmor, böjd över vertyg och penslar, har vi haft skyltproduktion. För nu börjar det närma sig älgjakt. Jag brukar inte vara så engagerad i den biten, mer än att jag äter köttet. Om det blir något vill säga. Och är det så att jakten inte blir så framgångsrik i år, ja då kan de i alla fall skryta och skrävla med snyggaste varningsskyltarna. Made by Slaktarn´s. Det är inte illa det.

måndag 1 oktober 2012

Kött som kött.

Bilden är lånad från www.louisekonsumentkoll.se
För ett år sedan föll det sig så, att jag själv stod med ett stycke älg som skulle packeteras och frysas in. Då jag aldrig gjort något liknande tidigare i mitt liv och delarna heller inte var märkta, så gjorde jag det enda rätta. Jag skar upp och fryste in med mottot; kött som kött.
Ett motto jag har hållt mig till när jag sedan har lagat mat under året också. Har jag planerat och bestämt ett recept, ja då håller jag mig till det helt enkelt.

Men för en tid sedan så hände följande. Jag stod beredd med köttkniven i köket och skulle precis skära upp en köttbit för att börja utöva min berömda matlagningskonst. Men precis när jag ska sätta kniven i köttbiten så hör jag M bakom axeln.
- Det där ser ju ut som en filé.
- Jaha, säger jag och börjar rikta in kniveggen.
- Och vad var det du tänkte laga föra mat? frågar M med lätt panik i rösten
- Jag ska göra kalops.
- Du kan inte göra kalops på en älgfilé...!
- Det kan jag visst det, för det har jag redan gjort. Det var en sån här köttbit jag gjorde kalops på förra gången, och den blev ju jättegod. Jag ser hur färgen försvinner från Ms ansikte och han blir alldeles stum.
- Jag tror att jag tar över här, säger M med lätt darr på rösten och jag blir utföst ur köket.

Så det blev ingen kalops. Jag förstår inte varför. Den förra blev ju jättegod! Kött som kött.