söndag 30 september 2012

Trött.

Efter en helg som har gått i röjsågens tecken, så känner jag mig allmänt stukad. Trött och slut i både kropp och knopp. En skön känsla, men nu går vi och lägger oss. Ögonabums. Godnatt.

torsdag 27 september 2012

Förtydligande

Efter ett telefonsamtal med min kära mor, där hon deklarerar att symboliken i det tidigare inlägget "Krysta" inte var tillräckligt tydlig, så ska jag nu göra ett förtydlingande.

Jag har skrivit en novell. Och det är det jag har gjort de senaste kvällarna när jag skrev att jag hade krystat. Eftersom min gamla svensklärare jämt sa att jag krystade, liksom födde fram mina arbeten. Jaja. Nog om den symboliken.

Mest stolt är jag över att jag faktiskt har skickat in den till en liten tävling. Tänk att man ska behöva närma sig sina 30 innan man vågar göra något som är helt ofarligt. Så den största vinsten har jag redan vunnit - jag vågade.

Vad ska du våga idag?

onsdag 26 september 2012

Krysta

Min svenskalärare sa jämt till mig krystade fram mina arbeten, så som man föder ett barn. Det är först nu jag förstår vad hon menade med det. Men jag kan inte annat än att hålla med henne. Jag liksom klämmer fram resultatet, bit för bit. Och då gäller det att klämma i på varje inspirationståg som går, för att inte missa deadline. Slutligen, efter mycket om och men, så är där ett färdigt arbete. Och man kan knappt tro att det är sant.

Så nu har jag krystat och krystat varje kväll den här veckan. För om drömmar ska ha en ärlig chans att bli sanna, ja då måste man iallafall försöka.

tisdag 25 september 2012

Jurassic Park har öppnat

Då har Jurassic Park öppnat för säsongen och ni är alla välkomna hit ut i skogen för att lyssna till detta exotiska brölande som sprider sig i natten. Bilköerna längs vår lilla skogsväg har redan börjat hopa sig, så det är bäst du genast ger dig ut, för säsongen är kort.

Nu tänker du; Men hallå, försöker hon lura mig till att det finns dinosaurier där ute i skogen? Nu har hon väl ändå gått för långt... Men då säger jag; kom hit och lyssna så får vi se vad du tänker efter den ljudupplevelsen.

För er som vet bättre så inser ni att det är kronhjortarna som har börjat brunsta. Det är ett mäktigt läte som sprider sig här i skogen och jag förstår dem som tar bilen ut hit om kvällarna för att lyssna. Funderar på om jag ska gå ner och sälja lite kaffe och kaka, skulle kunna göra mig en liten hacka. Alltid bra attt kunna dryga ut föräldrapenningen...
Bilden är lånad från www.ne.se

måndag 24 september 2012

Sjukskriven.

Knas-katten är sjukskriven sedan i lördags. Han kom då hemlommande framåt småtimmarna med en skadad tass. Antagligen har han varit i slagsmål. Med vad och varför förtäljer dock inte historien.

Vi avvaktade ihopp om att det skulle bli bättre, men icke. Den i vanliga fall kvicka katten fortsatte att hoppa på tre ben och titta på oss med medlidsökande blick. Ett tag misstänkte vi att han fejkade. För ibland sprang han som vanligt, men när han kom in så började han hoppa på tre ben. Oerhört misstänksamt. Och han har ju gett sken av att känna sig lite bortglömd sedan Knådden gjorde entré. Men vid närmare undersökning av tassen kunde vi konstatera att den var nog faktiskt skadad.

Så idag har vi besökt vetrinären. Knas-katten har fått medicin och ett sjukintyg som intygar att han är skadad i tassen och har rätt att avstå från heltidssysselsättning, om han så behagar, den närmaste veckan. Sen får vi väl se hur läget ligger. Kanske kan han börja lite smått på deltid.

Då vikarier är svåra att få tag i (och egentligen kanske inte är särskilt välkomna eftersom det antagligen är en potentiell vikarie han har fått stryk av), så får jag nu sköta hans jobb tills han tillfrisknar. Alternativt får hans arbete samlas på hög och han får jobba ifatt när han är tillbaka. Vi får se hur det blir.

söndag 23 september 2012

Finaste Knas-Katten

Jag skriver en hel del om Knas-Katten. Men det är för att han är så speciell och ger upphov till så många historier som jag vill dela med mig av. Dessutom tycker han om att var lite zåäö-kändis och har övertygat mig om att han kan hantera kändisskapet.

Det kan framstå lite märkligt att så mycket fokus läggs vid en vanlig gårdskatt, men det fullkomligt skiter jag i. Han ger mig så mycket glädje i sina äventyr och sin personlighet att jag måste få dela med mig. Och det verkar ju vara uppskattat.

Och det är faktiskt så att jag har andra vänner än Knas-Katten, flera stycken faktiskt. Och majoriteten av dem går på två ben (för det mesta) och är vad vi kallar människor. Men jag vill inte att de ska behöva oroa sig för att bli uthängda på stora vida webben bara för att de umgås med mig, därför syns de inte här. Men de finns. För Knas-Kattens del så ingår det i hans anställningsavtal, så han har redan godkänt det i samband med att han blev gårdskatt och familjemedlem hos oss. Ingen paragraf om censur finnes, och det är han fullt medveten om. Som sagt, han gillar att vara zåäö-kändis.

Så imorgon är det dags igen. En ny historia kommer antagligen formas av den knasiga katten. För nu har han varit ute på äventyr igen. Det är inte bara att ha katt, det kan jag lova.

onsdag 19 september 2012

Det finns inga dåliga väder....

Höstregn är ganska charmigt ändå. När man har ordentliga regnkläder och stövlar med mormors raggsockor i. Då kan man spatsera på och känna hur ösregnet ger en liten lätt massage över axlarna, lyssna på ljudet och kanske känna någon kall regndroppe mot ansiktet. Varm och torr kan man stanna upp och förundras över hur flödet i bäcken plötsligt kan fördubblas av alla små vattendroppar. Rödblommig om kinderna kan man sen gå in och stoppa in en extra vedpinne i spisen, bara för att det värmer så gott.

Har man däremot bara tunna, stretchiga långkalsonger (även kallat löpartights), ett par joggingskor och en bomullströja - ja då är det inte till att gå och spatsera i godan ro. Då gäller det att springa. Och då gäller det att springa snabbt. Om du inte vill frysa häcken av dig, vill säga, för att uttrycka mig i klarspråk. Flåsande kan man sen förundras över hur kläder och skor kan bli så oerhört tunga av alla små vattendroppar. Och sen kan du rödblommig om kinderna gå in och stoppa in en extra vedpinne i spisen, bara för att det värmer så gott.

Så. Det finns inga dåliga väder. Och egentligen inga dåliga kläder heller. Det är bara en frågan om hur de används.

måndag 17 september 2012

Familjedag i blåbärsskogen


Knas-Katten är en riktig bra tillgång ute i blåbärsskogen. Han håller span vart de bärtätaste tuvorna finns någonstans, både från marknivå...


och en bit högre upp.


När han hittar en tuva som ser bra ut, så ropar han högt till oss bärplockare, här borta, här finns det grejor ska ni se!


Eftersom M är diplomerad kvalitétplockare så går han först och plockar endast de bär som uppfyller godkänd EU-standard. Sen kommer jag och plockar av resten av skräpet.


Knas-Katten brukar provsmaka så att de är ätbara. Oftast är de det.


Knådden då? Jo,han passar på att ta sin förmiddagslur. Skogen är det bästa sovstället. All time high.



söndag 16 september 2012

Röjsågskurs


Igår vaknade vi upp till en strålande krispig höstmorgon. Perfekt kursdag med andra ord! Så jag tog på mig min finaste gå-på-kurs-kostym och gav mig iväg.

Först var det en del teori.


Men sen blev det skarpt läge och då fick vi börja att såga träslantar.


Men hallå, är det inte träd man ska såga? Jo precis. För nästa uppgift var att såga granar.

 Så nu kan jag det också. Blir spännande att se vad vi får lära oss nästa gång. Såga björkar kanske? Målet är iallafall att jag så småningom ska kunna röja i skogen. På ett tryggt, säkert och bra sätt. Jag har redan lärt mig massor!


fredag 14 september 2012

Skräpleverantören

Master of the Dammsugare brukar ofta påtala att det blir så skräpigt hemma hos oss på väldigt kort tid. Jag har tidigare inte hunnit uppfatta skräpet, men börjar nu förstå vad det är han menar. Jag har även kunnat konstatera att jag inte är den huvudliga orsaken.




Say no more.

torsdag 13 september 2012

Färgglada plåster

Som vuxen skall man icke förkasta det roliga i att sätta på sig ett färgglatt plåster. Det gör helt enkelt vardagen lite mer glädjefylld. Men nej, jag har inte satt det på tummen för att jag har oerhört tråkigt.

Jag har satt det på tummen för att jag skar mig i samband med matlagningen. Och med ett färgglatt plåster gör det helt enkelt lite mindre ont. Om jag hade haft ett äkta Bamseplåster hade det antagligen läkt ihop på en gång också. Men det har jag inte. Så nu får jag gå omkring med utomjordingar på tummen istället. Inte riktigt lika bra, men det funkar.

onsdag 12 september 2012

En dag i skogen

Nog för att Knas-Katten börjar hitta sin roll i vår lilla småbarnsfamilj, men han tycker det är bra slitigt emellanåt. Så idag, efter att katten haft ett långt nattskift, gjorde vi dealen att han skulle få en stund för sig själv i lugn och ro. En chans till att vila upp sig och ta igen förlorad tid med sig själv. Och det på valfri plats inomhus.


Så jag och Knådden packade cirkusvagnen med allt som skulle kunna behövas för en dag i skogen. Skötväska, vatten, bärsele, något att äta, paraply, filt, kamera och något att ha blåbär och anda fynd i. Sen begav vi oss iväg och slog läger i sann bärplockaranda.


Medan Knådden studerade trädkronornas rörelser så plockade jag blåbär. Vinden fick utgöra bakgrundsmusik. Ibland behövs det för att man ska kunna höra vad man själv tänker.


Det fanns förvånansvärt gott om blåbär, stora och fina. En i burken och två i munnen och ändå fick jag ihop några liter. Men det finast blåbäret valde att jag ta med hem på tillväxt.


Om ni undrar vem som har tagit bilderna, så träffade vi på en liten skogstomte som fick låna kameran. Han var ungefär i Knåddens storlek och därför blev det lite grässtrån på bilderna. Han nådde inte högre, helt enkelt.

måndag 10 september 2012

Mors lilla Knådd



Det är inte alltid så lätt att förstå vad den lilla Knådden vill och inte vill. Idag var en sådan dag. Han skrek och skrek och var allmänt missnöjd. Han ville inte ligga på mage, inte på rygg och inte på sidan. Han ville inte titta på saker som dinglar, ville inte sitta i famnen, ville inte sova. Han ville heller inte ligga i vagnen, lyssna på musik eller äta. Han ville inte bajsa, hade inte ont i magen och behövde inte rapa. Han hade lagomt mycket kläder på sig, ville inte vara själv och ville inte ha nappen.

Det skär i själen  när jag inte förstår vad han vill. Men efter att ha provat allt ett ex antal gånger förstod jag plötsligt vad det var. Så självklart! Han ville ju ut i skogen och plocka blåbär. Sagt och gjort. Vi packade oss iväg ut i blåbärsskogen och resultatet blev en nöjd Knådd, en massa blåbär och inte ett enda myggbett. En riktigt bra aktivitet helt enkelt.


Så nu blir det blåbär och mjölk till kvällsmat. Och vi har redan bestämt att vi ska ut i slutet av veckan igen. Skogen ger ro åt själen, det har även Knådden förstått.

söndag 9 september 2012

Den nya familjesituationen


Knas-Katten har börjat hitta sin roll som huskatt med en liten knådd i familjen. Det känns bra för oss andra familjemedlemmar. För i början när vi kom hem med Knådden var katten lite osäker. Kände sig hotad i sin identitet och tog till det välanvända knepet att jobba mera för att slippa tänka. Så han var ute och jagade otyg mest hela tiden. Var bara in och åt någon gång ibland, men sedan snabbt ut igen. Försökte man sno åt sig en liten stund av umgänge, så slank han snabbt iväg. Hinner inte, måste jobba, det är mycket just nu...

Men nu verkar han ha återgått till sina vanliga kontorstider i takt med att han har landat i den nya familjesituationen. Bra, tycker vi andra, då vi inte vill att katten ska bli utbränd och gå in i väggen. Framför allt inte nu när den riktiga högsäsongen är på ingång.

Så nu har han börjat umgåtts med oss igen. Och tycker han att vi ägnar lite för mycket tid åt Knådden, ja då ser han till att göra sig hörd. Och han är noga med att få sin kvalitétstid på kvällarna när Knådden har somnat. Civiliserat umgänge mellan vuxna individer så att säga. Kan bli lite för mycket joller och bajssnack annars.

torsdag 6 september 2012

Restaurera eller kasta

Det är konstigt det där med favoritkläder som man sliter hål i. Helt plötsligt tror man att de inte syns om man inte låtsas om dem. Och det kanske de inte gör heller, eftersom ingen säger någonting. Men en dag kommer man själv till insikt om att så där kan jag ju inte gå omkring och se ut. Då är det dags att välja vilken väg man ska gå; kasta eller restaurera.

Som ni ser på bilden har jag kommit till det vägvalet med mina favoritstrumpbyxor (kan även kallas kalasbyxor om ni tillhör den generationen). Eftersom jag i början av året restaurerade ett par långkalsonger med god framgång, så övervägde jag det valet länge. Men ack, jag måste inse mina begränsningar. Så efter moget övervägande hamnade de i soporna, då jag inte kunde komma på något annat användningsområde heller. Men det var med en liten tår i ögonvrån, för nu får jag gå barbent hela vintern. Eller så får jag börja använda något av alla de där andra paren som ligger i garderoben. Får se hur jag gör.

Det är nästan så man kan likna det med en relation som inte är fullständig; restaurera eller släng. Och väljer men då det sista alternativet, ja då kan man behöva en liten stund för sig själv innan man kan gå vidare.


Herregud. Det är ett par strumpbyxor jag pratar om. Dags att gå och lägga sig.

onsdag 5 september 2012

Kursstart

Idag har jag varit på kurs. När man ska på kurs behövs vissa atrialjer och då är det bra att ha en rymlig bil.

Nu väntar flitigt studerande av kurslitteraturen, några fler utbildningstillfällen och idogt övande. Sen ska jag nog vara redo för att gå det stora provet. Och sen, sen.... sen är det jag som sköter trädgårdsarbetet. Så det så.

tisdag 4 september 2012

Dags att palla äpplen

Eller nej. Nu ska jag inte uppmuntra till olagliga handlingar i dett offentliga rum Men du kanske kan fråga om du får ta ett äpple eller två hos grannen. Jag skulle bli förvånad om de säger nej. Om de tvekar kan du ju alltid locka med en smarrig äppelpaj som de kan få smaka.

Jag tycker mycket om äppelpaj. Men tyvärr har jag inget äppelträd med vettiga frukter på. Och heller inga grannar med äppelträd heller. Men i veckan ska jag ner på byn och där finns massor av äppelträd.

Jag har snabba ben och ett oskyldigt leende. Så välkommen på äppelpaj i slutet av veckan!


(På bilden syns min syster Skorpan. Världens bästa syster. Och det vet jag utan att ha provat någon annan syster)

söndag 2 september 2012

Om föräldratidningar.

I början av veckan så kände jag mig trygg i mitt föräldraskap. Jag kände att jag hanterade allt detta nya med att vara mor, på ett fullt godkänt sätt. Jag upplevde att Knådden var välmående och utvecklades som han ska. Jag mådde bra och kände mig lugn, trygg och stark. Och när jag tänker efter så är det nog så som jag har känt mig sedan han kom till världen - lugn, trygg och stark.

Men efter att ha varit på BVC två dagar i rad så vändes allt detta uppochner i en handvändning. Helt plötsligt var jag säker på att min älskade Knådd avvek från både den motoriska och sociala utvecklingen, att han kände sig oälskad och var döv - allt beroende av min okunskap om hur man tar hand om ett spädbarn. Jag kände mig hemsk och skämdes över min idioti att bli förälder utan att ha studerat 3 års barnavård på universitetet. För att inte tala om hur vi valt att fördela föräldraledighet och bedriva vår vardag - det skulle störa hela Knåddens känslomässiga utveckling! Jag formligen vibrerade av osäkerhet, dåligt samvete och oro tills jag slutligen klarade av att samla ihop mitt förnuft och börja analysera - hur kunde det bli så här? Varför denna känslomässiga helomvändning?

Slutligen kunde jag se det hela klart. Boven var BVC. Eller snarare tidningarna i väntrummet på BVC. Alla dessa förbannade föräldratidningar! Jag fick en plötslig flash-back till mina tidiga tonår när jag under en kort tid läste Veckorevyn och upplevde samma identitetssårande spark mot min nyfunna trygghet.
Så jag beslutade mig att lösa problemet på samma sätt som jag gjorde det då. Total bojkott. Inga mer föräldratidningar för min del. Nästa gång jag ska till BVC, håller jag mig till Illustrerad Vetenskap istället. Och vill jag läsa något om barnavård och barns utveckling, ja då tänker jag hålla mig till facklitteratur.

Och vad hittar jag sen i brevlådan, om inte ett fantastisk välkomsterbjudande från en föräldratidning. Jag skulle få hela 3 nummer + en gosefilt + en body för bara 79kr, samtidigt sparade jag då 498kr! Helt fantastiskt!

Tack, men jag säger nej tack. Då sparar jag hellre 79kr och behåller min känsla av att var lugn, trygg och stark. Så det fantastiska välkomsterbjudandet hamnade i soporna tillsammans med vissna pelargonblad.

Kanske handlar det om självkänsla. Kanske handlar det om medias makt. Oavsett, så beundrar jag dem som klarar av att läsa dessa tidningar utan att drabbas av en smärre identitetskris.