Pensionat Arken

Om någon av er varit förbi här hemma i skogen så har ni sett att gården har legat tyst och öde i några dagar. Vid första anblicken skulle man kunna tro att jag åkt tidigt till Blåkulla i år, men tittar man lite noggrannare så ser man att kvasten fortfarande står kvar. Och visst är det Knas-Katten som ligger där vid ladan och lapar sol? Både katt och kvast kvar, så ingen Blåkulla-färd än med andra ord.

Nej, vi har ju haft problem med vattnet här hemma i några dagar så därför tog vi in på Pensionat Arken. Ett gemytligt, hemtrevligt litet pensionat i skogen bortom bergen. Det finns massa vilda djur där, därav namnet. Tama med för den delen. Medan gröten kokade hann jag ta kort på några av de mest förekommande.

 

Ekorren, som hade ett helt gäng vänner med sig. Dock hade de lite svårt att sitta still, trots att jag sa åt dem flera gånger.

 

Rådjuret, som senare fick besök av kompisen som hade försovit sig. Sen finns där en hel del fåglar också. Hackspett, Domherrar och massa andra små skogsfåglar, nötskrikor och kråkor. Det ryktas om att det även finns vildsvin, älg, björn, varg och små skära elefanter. Tyvärr har jag inte fått förmånen att betrakta dessa ännu. 

Pensionat Arken är ett sådant där pensionat som inte behöver göra reklam för sig. Det har redan sin beskärda del gäster som kommer och går. Servicen är bra. Mycket bra faktiskt. Du kan till och med få ditt äpple uppskuret i bitar om du ber riktigt snällt. Och istället för väckning så kan du beställa sovmorgon. Lyx. Sa jag förresten att PelargonRehab huserar i samma lokaler?

Så det har inte gått någon nöd på oss! Men nu är vi hemma igen, och hur det än är så håller den gamla devisen - borta bra, men hemma bäst. Nu ska vi ta oss an påsken. På vårt egna lilla vis.

Dagens Webbfråga

Då var det återigen dags att presenter dagens webbfråga! Om du missade den förra, så finner du den här.

Så, gnugga nu era gråa och fundera på det här; När är det mest troligt att vattenpumpen går sönder?

A) En tisdag när all tvätt är tvättad och all disk diskad, och samtliga familjemedlemmar utfodrade och glada skall åka ner till affären. Och där på affären har de lyckligtvis extrapris på just vattenpumpar!

B) En fredag när du och lilla familjen skall åka iväg på långsemester och huset skall hyras ut till en rörmockare som alltid har en extra vattenpump med sig i bilen. En rörmockare som dessutom egentligen inte vill vara där på semester, utan bara längtarlängtarlängtar efter att få jobba.

C) En tisdag innan stundande långhelg och både tvättmaskin och diskmaskin väntar på att få bli uppstartade. Du står med händerna fulla av tvål efter att ha bytt en blöja, och runt benet hänger ditt vrålhungriga barn och vill ha frukostgröt.

Så....det kan ni ju fundera på i vårsolens uppiggande strålar.

Motorsågskurs - andra sammankomsten

I helgen var vi på andra sammankomsten med motorsågskursen. Termometern visade -13 när vi gick upp och vi såg i trädtopparna att vinden blåste. Svinkall dag att vänta med andra ord. Så jag bestämde tidigt att dela upp dagen i några olika delmål enligt följande

1. Jag skulle undvika att frysa ihjäl. Därför preparerade jag med 8 tröjor och en jacka, tre par byxor, två mössor och två par vantar. Och ja, jag hade på mig allting samtidigt.
2. Om jag nu klarade mitt första mål, så hade jag även ambitionen att klara det teoretiska och praktiska provet på nivå A. 
3. Därefter hoppades jag lära mig något om hur jag ska göra för att ta ner ett träd

 Uppenbarligen lyckades jag uppnå mitt första mål, eftersom jag sitter här och skriver. Men när jag tänker tillbaka så var det på håret. Iallafall kändes det som att jag skulle offra några fingrar till kylan när vi i bitande vind skulle demontera och monter svärd och kedja, samt fila densamma. Svårt att göra i tumvantar. Men hur som helst så gick det bra - både med den delen av provet och med fingrarna.

 Teorin bestod av 16 frågor med tre olika svarsalternativ. 1-X-2 frågor alltså. Inga problem om man läst kursboken. Svårast var nog att klara av att hålla i pennan med dubbla vantar.

 Det praktiska provet bestod även av att starta sågen på ett godkänt sätt samt göra ett instick. Det gick utmärkt! Med andra ord så var två av mina tre mål för dagen uppnådda. Men det tredje målet återstod - skulle jag lära mig något om hur man fäller ett träd?

Jo då. Vi fick öva riktskär i stubbar. Det har tidigare känts helt hopplöst svårt att få öppningsvinkeln lagom stor, rikta det hela rätt och undvika att de två skären att inte överlappar varandra. Men efter lite tips och trix så blev det helt okej.

 Men det räcker ju inte att göra riktskär. Man måste ju göra fällskär också om trädet ska falla omkull. Samma sak här; hur i hela friden ska jag klara av att få skäret i våg, behålla en lämplig brytmån, få trädet att falla när jag vill och allt detta utan att stressa ihjäl mig? Men jo då, lite tips och trix och lite övning så kändes detta moment också helt okej. Det här ska nog gå vägen!

 Nu hade jag grundkunskapen för att ta ner ett träd. Men tydligen kan man inte bara fälla ett träd och sen applådera sig själv hela vägen hem för att man lyckades. Träduslingen ska kvistas också, och det ska göras effektivt och snyggt, med minst möjliga belastning på kroppen. Men det fick vi ju också öva på och det gick verkligen jättebra för samtliga inblandade! Ni ser ju själva hur slät stammen är.

Sammantaget så var det en lärorik dag där jag lärde mig mycket. Det ska erkännas att jag tidigare har känt en liten gnutta panik över hur jag ska kunna bemästra det här med trädfällningen. Men efter den här dagen så känns det hela mer hanterbart. Det här kommer gå bra! Lite mer övning bara, så ska nog snart det första trädet falla.  Och bli kvistat.

9 månader

Det är så konstigt. Så konstigt att tänka att detta lilla energiknippe har legat och grott inne i min mage. Att han är hälften mig och hälften M. Summan av mig och min själsfrände. Och då blev det den här spralliga, vilda, envisa, glada, kramiga, charmiga, högljudda lilla Knådden.

Nu är det 9 månader sedan han bestämde sig för att göra entré. Längre tid utanför än innanför, så att säga. Jag som tyckte graviditeten varade i en hel evighet. Men nu har 9 månader passerat i raketfart. Eller ska man säga bebisfart?

Det har hunnit hända mycket. Jättemycket. Den lilla ihopkrypna fågelungen har blivit en klätterapa. Armar och ben som låg så tätt intill kroppen är nu överallt. Och når överallt. Det ljusa, enformiga bräkandet har blivit ett eget språk med joller, stavelser och skrik.

Han utvecklas, jag utvecklas. Det är en häftig resa vi får göra tillsammans. 9 månader - tack för att jag får följa med. 

Kurs för en riktig jägare

Det finns många kurser att gå i det här landet. Just nu går vi ju motorsågskursen. I höstas var det röjsågskursen. Innan dess har jag gått kurs i klädsömnad, crawl, arbetsrätt, träningslära, lindy hop... Det finns helt enkelt en hel del kurser att välja mellan.

 På fredag ska min kära M gå på kurs. För att han inte ska missa att vara på plats kl. 15.00, så har vi skrivit upp det i vår kalender.

Ja, ni ser själva. Det finns en hel del kurser att välja mellan, men M ska lära sig räkna bajs. Älgbajs för att vara mer exakt. Det är sånt jägare gör för att få en aning om hur många djur det finns kvar ute i skogarna. Spillningsinventering kan man också säga, om man nu vill slänga sig med lite finare ord.

 Men det ryktas om att de tänker mörka hur många de är. Hålla sig. Ända tills våren är här. Men det gäller kanske bara rådjuren.

En fågelholk att vara stolt över

 Härom dagen hade vi träff med studiegruppen i motorsågskursen. Vi träffades mitt på dagen med ambitionen att såga, prata och fika. Och det gjorde vi också. Trots att det tidvis kändes som om jag mest slet i det förbannade startsnöret utan större respons från min vän motorsågen.


Service på sågen - Knas-Katten är självklart med!

Jag hade sågat en kortare tid, en övning. Stängde av motorsågen, pratade lite med mina kurskamrater och skulle starta sågen igen. Jag ryckte till i startsnöret, men ingenting hände. Jag ryckte igen men inget hände. Så jag slet lite till. Hårdare och hårdare. Det hjälpte föga. Det ska erkännas att jag blev förbannad. Och det blev definitivt inte bättre av att M himlade med ögonen och tog ifrån mig sågen med en suck. Men det lindrades något när inte heller han fick igång sågen. Väl hemma läste vi instruktionsboken och insåg att choken skulle användas mer flitigt än vad vi båda var vana vid. Skönt att man kan lösa teknikska problem genom att bara göra rätt.

För dagen efter var det inga problem att starta sågen, när vi gjorde rätt. Så jag övade lite extra hemma i vårsolens sken. Montering och demontering av kedja och svärd. Sen gav jag mig på att såga en fågelholk. Det gick riktigt bra! Och det blev en fågelholk! Dock kanske inte dimensionerad efter små skogsfåglar, men kanske kan jag sätta upp den på en lyktstolpe i huvudstaden och sälja som en etta med kokvrå.

Mäkta stolt!

Utetur

Det är fina dagar nu. Kalla, men oerhört fina. Men det finns ju kläder och så värmer solen. Med andra ord vore det en skam att sitta inne hela dagarna! Så vi försöker att ta oss ut en sväng varje dag, Knådden och jag.

Efter att ha ätit frukost, plockat ur köksskåpen, pappersåtervinningen, dragit ut allt toalettpapper och kryddat det hela med några vedträn utspridda över huset - ja, då är en tur ute precis vad vi behöver. Så vi gör det enda rätta - sätter på oss våra fina traktormössor, stänger dörren  och hoppas att Knas-Katten har städat tills vi kommer hem igen.
Oftast har han inte gjort det. Men det beror nog mest på att han är sur över att inte få följa med på promenad. Så jag kan nog förstå honom.

Bärryggsäcken får 10 poäng av 10 möjliga av både mig och Knådden! Den kommer att bli väl använd. Solglasögon var det enda som fattade oss, men trots det så kändes livet rätt fint.

Renovering av utkikstornet

Paris har Eiffeltornet, London har Big Ben, Malmö har Turning torso, och här har vi vårt utkikstorn. Dock är det i stort behov av renovering, så därför har självaste Kungen gett oss pengar så att vi kan rusta upp det. Så ni förstår själva vilken betydelse detta torn har för landets representationsvärde och kulturskatt. Dock kunde inte Kungen själv komma ifrån för att utföra själva byggandet, men som tur är finns här kunniga människor som är beredda att rycka in hans ställe.

Just den här fina eftermiddagen var det tre glada herrar som samlats för att frakta ut virke till tornet. Arbetsgången var väl planerad.

En som fäster kedjorna, och två som tittar på.

En som offrar liv och lem och klättrar upp i den murkna tornet. Och två som tittar på.

 Riktigt så illa var det inte. För hela manskapet behövdes för att ta emot de befintliga trapporna som ska användas till mallar.

De jobbade på bra! Inte ens Kungen hade kunnat göra det bättre.

Så det kommer bli finemang när tornet får sig lite nya, fräscha trappor och kanske ett matsäcksbord. Då kan ni åka hit på utflykt! För utsikten är inte fy skam här uppe på vår lilla kulle.

Återstår att se om Kungen har möjlighet att komma när det är dags att montera trapporna. Eller om herrarna får rycka in igen. Kanske vore det bäst så. Så kan Kungen komma när det är dags för invigning istället. Ja, så får det nog bli. Fortsättning följer.

Morgonstund har gröt i mun

Varje morgon är vi uppe med tuppen. Eller nej, det stämmer inte riktigt, det är ju vi som väcker tuppen. Men det spelar egentligen ingen roll när på dygnet vi går upp, för det är nämligen två andra avgörande faktorer som är viktiga för att få en bra morgon här hemma i skogen - en glad Knådd och en glad SlaktarStina. Trots två olika personer så finns det ett samband, nämligen mat. Bara jag får min frukost så fixar jag vad som helst, och detsamma verkar gälla för Knådden. Problemet är att ta sig dit så fort som möjligt efter en hel natt utan energipåfyllning. Det blir liksom ett litet glapp från det att vi vaknar fram till dess att maten är fixad och ligger i magen. Svårt att undvika.

Men lösningen heter planering och förberedelser. Effektivisering med andra ord. Varje småbarnsförälders stora lärdom.

Så spektaklet börjar redan kvällen innan. Alla eventuella hinder undanröjda på den livsviktiga vägen mellan köksbord-kylskåp-spis. Två grötkastruller preparerade med gryn och vatten. Noga utplacerade på sina plattor. Två färdigskivade frukter. Två tallrikar med tillhörande sked. Muggen diskad, haklappen framme. En färdigbredd macka, uppskuren i bitar till Knådden.

Det sistnämnda fungerar som muta. Med mackan köper jag mig uppskattningsvis 2 minuter extra i väntan på att gröten ska svalna av. De 45 sekunder som det tar innan han kommer på att han är hungrig, brukar räcka för att fixa de allra nödvändigaste toalettbestyren. Under tiden kokar gröten upp. De resterande 2 minuterna och 20 sekunderna så måste jag sjunga rövarvisan och dansa lite lätt hysterisk för att få honom att i ren chock glömma av att han är hungrig. Själv är jag ju numera vuxen och har därför lärt mig hålla ut i åtminstone 5 minuter, men där går gränsen.

Så förhoppningsvis så har vi innan dess slevat i oss gröten som om vi båda två vore helt utsvultna. Och det är vi ju också. Men sen. Sen när gröten ligger där i magen - och på bordet, på golvet, på pyjamasen och överallt vart den nu hamnar - då kan vi titta upp och le mot varandra och säga; Ahhhh, god morgon!

Så det funkar, oftast blir det en bra morgon. Bara alla momenten klaffar så blir det en bra morgon. Men det är inte mycket marginal att spela på.

Motorsågskurs - första sammankomsten

 I helgen var det motorsågskurs. En heldag i skogen tillsammans med instruktörerna från Säker Skog och de andra studiegrupperna. Omkring hundra personer var det som sprang omkring och sågade ner träd med sina motorsågar.

 Nej, riktigt så var det inte. Vi tog faktiskt inte ner ett enda träd, först måste vi lära oss grunderna i hur man hantera sågen. Och för att inte tala om alla säkerhetsaspekter! Så vi fick gå runt på olika stationer och lära oss ett och annat. Dessutom skulle vi samla poäng genom att svara på frågor och utföra vissa moment som poängsattes. Flest poäng i slutet av dagen vann en motorsåg! Motivationen var hög hos de hundratal män som samlats vid parkeringen. För att inte tala om motivationen hos de få kvinnor som också figurerade i denna människoflock. Jag räknade till sju. Tre stycken tillhörde min egna studiegrupp.

Ute på stationerna fick vi ta del av en hel del information och genomgångar. Bland annat pratade vi röjning, vedhuggning hemma på gården, skogens mångfald och försäkringar. Vi gick igenom olika sätt att starta sågen på, rekommenderade, godkända och de du ska undvika. Vi pratade om olika hjälpmedel att ha med sig ute i skogen och hur dessa bör användas i samband med trädfällning. Fällningsteknik pratade vi lite om också, men det blir nog mer av det vid nästa sammankomst.

Ett av poängmomenten var att sikta inför en figurerad fällning med motorsågen. Det hela kontrollerades med ett lasersikte och gav poäng. I min grupp var det en som fick högsta poäng och kanske fick sig karlarna en knäpp på näsan. För helt plötsligt så var det annorlunda sågar än de man är van vid och hela situationen var ju inte alls lik den när man fäller ett träd på riktigt. Pyttsan.

 Mitt på dagen fick vi en välförtjänt matpaus med medhavd matsäck, innan det var dags att såga fyrkantiga hål. Även det ett moment som poängsattes. Alltså sågningen, inte matpausen. Men om den hade poängsatts så skulle den fått 9 av 10 möjliga. Avdrag för den något kyliga temperaturen.


Sammantaget så var det en bra dag. Fint väder, mycket information och trevliga människor. 
Men vänta nu, vem hade samlat mest poäng och vann den eftertraktade motorsågen då?

 Jo det gjorde Kristina. Men inte var det jag, för det fanns fler på kursen med det namnet, även om man vid första anblicken inte skulle kunna tro det. Bra jobbat!

Nu har vi ett par veckor på oss att plugga in teori, lära oss att fila kedja samt demontering och montering av svärd och kedja. Dessutom ska vi kunna utföra kapning med dragande och skjutande kedja samt göra instick. Och så ska vi visa att vi kan använda skyddsutrustningen på ett korrekt sätt. Och så starta sågen också. Såklart.

Då har vi nivå A i hamn och kan gå vidare på själva trädfällningen, som utgör nivå B. Ett steg närmare en fin utsikt, med andra ord. 

En stilla kvart

Det är för det mesta röj här hemma hela dagarna. Vem som röjer mest låter jag vara osagt. Vi bidrar nog alla till vår lilla beskärda del, som tillsammans blir ett stort kaos. Men plötslig händer det. Knådden sitter still och är tyst. I en hel kvart!

Ovant både för oss vuxna och katten. Och det kommer nog fortsätta vara så. Eller så får vi börja bjuda in sotaren lite oftare. 

Partner in crime

 - Hallå Knådden, gör du något bus?

- Vadå, jag!? Nej alltså... jag skulle bara...ehhh... eller vi skulle bara.... ehh... räkna makaronerna här i kartongen. Så du vet hur många du har.

-Titta här! Jag sorterar och Katten räknar. En...två....tre.....fyra.....

 

- Eller hur då Katten? Så skulle vi bara räkna makaronerna. Och sen lägga tillbaka dem. Hur många har du därborta!?

 - Dra nu inte in mig i det här också!

Laga sågskyddsbyxor - motorsågskurs

Mina sågskyddsbyxor fick en tvåa i besiktningen av säkerhetsutrustningen på grund av ganska stora hål i överdragstyget. Jag tror att besiktningsmannen övervägde att underkänna dem, men sa ändå att om jag lyckades laga dem så var de godkända. Så inför helgens stundande kursdag, så var jag tvungen att ta fram nål och tråd och mina superkvinna-egenskaper.

Jag vill dock poängtera att byxorna är ärvda och att hålen följde liksom med på köpet. Det är alltså inte jag som brukar såga mig i benet. Men likt förbannat är det jag som får laga. Hur som helst...

Det kan var lite meck med att laga sågskyddsbyxor, då man inte får sy fast överdragstyget i skyddslagret. Det tar bort funktionen, så passa er för det! Hål som då sitter ganska högt upp på benet kan vara svåra att komma åt med symaskin. Så var fallet med dessa  och då är det bara att lägga benen i kors och ta till nål, tråd och handkraft.

Ett kraftigt tyg på insidan, kreativa stygn och en dust av lite kvinnliga superkrafter så... tada! Som nya!

Och återigen har superkvinna slutfört uppdraget.

Vårtecken

Det finns kanske hopp om livet ändå! Våren verkar vara i antågande och det kan jag bevisa med två supersäkra vårtecken.

Knas-Katten ligger och lapar sol i soffan. Så där så han blir alldeles varm och gó i pälsen. Och sen när han behagar att gå där ifrån, så är det som en stor pälsmatta på den fläck där han har legat. Master of the Dammsugare gör entré. Vårtecken.

Ett annat säkert vårtecken är att min mamma besörjer mina stackars blommor. Eller snarare de torra spröten som sticker upp från krukorna. Hon klipper dem obarmhärtigt och sen säger hon;
- Du kommer väl ihåg att vattna de här nu?
- Jajajajajajaja, svarar jag och placerar ut de till synes tomma krukorna i fönstren. Sen glömmer jag av dem ett par dagar och försöker kompensera genom att chockvattna dem. Men sen är jag inne i bevattningstänkandet igen. Vårtecken.

Tack för hjälpen!

Motorsågskörkort - starten

 Jag har satt mig med studieböckerna nu igen. Motorsågskörkort på nivå A+B är vad som hägrar som slutmål. Det känns spännande. Mycket spännande. När det här är över ska jag klara av att ta ner ett fullstort träd, själv.

Mycket användbar kunskap med andra ord. Iallafall när man bor som vi gör. Vilket också kanske är anledningen till att majoriteten av kvinnorna på kursen har sina rötter här i skogen.

Hur som helst så har vi iallafall kört igång i vår lilla studiegrupp. Vi har kollat film och planerat upp studiegången. Fikat. Besiktat skyddsutrustningen och gått igenom de olika sågtändernas funktion. Fikat. Börjat fila kedjor och skruvat med sågen. Tränat på att lägga första förband när inget första förband finns att tillgå, trots att reglementet säger så. Fikat.

 

En bra start, med andra ord. Till helgen drar vi igång med första riktiga utbildningsdagen tillsammans med våra instruktörer från Säker Skog.  Spännande och roligt! 

Då får vi träffa de andra studiegrupperna, vilket alltid är lika givande. Min erfarenhet från röjsågskursen säger mig att jag kommer samtala med en hel hop med människor som jag annars aldrig skulle få nöjet att hälsa på. Bara det är ju värt besväret. Men först ska det lagas sågskyddsbyxor. Håhåjaja.  

Filmkväll

Härom kvällen så fick vi äntligen möjligheten att kolla på den film som ett längre tag legat och väntat på oss.

Knådden sov sött, maten var lagad och uppäten, huset var i sitt minsta kaotiska tillstånd och vi hade energi till att vara uppe några timmar till. Plötsligt händer det liksom. Så vi slog på stort. Poppade popcorn. Öste upp en skål med glass. Och sen kröp vi upp i soffan under filten.

Inspirerade av filmen så ägnade vi resten av kvällen till att fälla träd. Eller tja, vi låtsades. Den cylinderformade papperskorgen var trädstam och armen fick vara motorsåg. Och sen så gick vi igenom de olika fällningsteknikerna. Med tillhörande ljudeffekter. Så klart. rrr-rrr-rrr-RRRRRRR

Med andra ord så har kursen för motorsågskörkort kört igång. Spännande! Så snart har vi nog en fin utsikt här från gården. Om inte annat så har jag ett bra förhandlingsläge.