Vatten och näring, kärlek och tid.

Jag kanske har lite gröna fingrar ändå. Eller så är det Knas-katten som har gröna tassar. För det ser onekligen ut som att min två ensamma pelargoner ser ut att trivas. Kärlekspelargoner är det visst. De har så oerhört vacker färg tycker jag.

Men egentligen är de inte så ensamma längre. Jag har har blivit fostermamma åt några till som kommer direkt från pelargonrehab. De har dock inte fått några blommor än, så jag vet inte vad de har för färg. Men tids nog så... De måste få tid på sig att känna sig hemmastadga och trygga. Vatten och näring, kärlek och tid. Sen ska de nog så småningom stå i full blom. Vem skulle inte göra det?