torsdag 28 november 2013

Konsten att ta upp en brygga.


Vi tog traktorn ner till sjön för att plocka upp bryggan. Eller vi och vi - jag fick lov att ta bilen. Den extra platsen i traktorn är numera reserverad för någon annan än mig. Hur som helst - det kändes liksom som att det var dags, att sommaren nog inte återvänder på ett par månader nu.


 Det var inte en dag för tidigt. Bryggan var tvungen att knackas loss från isen. Som tur var grannen med. Och hade dessutom gummistövlar på fötterna. Rutinerat. 


Sen var det bara att spela in den med traktorn. Typ. 


Jag lät de andra lösa det där bäst de ville och ägnade mig åt viktigare uppgifter istället. Göra eld. 


Det blev bra. Och korven smakade superb. Så där som den bara kan göra när den är grillad över öppen eld en kall eftermiddag i november.




onsdag 27 november 2013

Musbett


Jag skulle ta mig en frukt härom dagen. Till mitt förtret var det någon som hunnit före mig. Jag vände på äpplet och såg att det var fullt av små, små musbett.
En eller två brukar ju hitta in den här tiden, när kylan kryper på. De förbannade mössen Dock brukar vi få ut dem i huset på ett eller annat sätt, mer eller mindre smidigt. Hur som helst.

Jag insåg ganska snabbt att de här musbetten kom från en tvåbent variant av smågnagare. Och honom vill jag helst av allt behålla. Även om han äter på äpplen och sen varsamt lägger tillbaka dem med den avbitna sidan neråt. Smart. Man skulle nästan kunna tror att det var små möss som varit framme. Men ett tränat föräldraöga ser allt. Nästan.


tisdag 26 november 2013

Adventskalendern 2013

Hallå, du där! Blir det någon Adventskalender i år eller? Du brukar ju tjata om det där förjämnan annars, men det har varit ovanligt tyst i år.... och nu är det i så fall dags till helgen!

Jo, det blir en Adventskalender även i år! Jag jobbar på den för fullt och är en bra bit på väg. Men. Alltid dessa MEN. I år är jag öppen för att ta in några eventuella gäst-rimmare!

Vadå? Vad diddelidaddlar du om?

Jo så här; Alla ni som följer min kalender sitter säkert på en och annan pärla till paketrim. Det vore synd om era talanger inte kom till nytta. Så om du sitter och ruvar på ett riktigt bra rim - dela med dig till mig och kanske så har du därmed säkrat åtminstone en poäng i den prestigefyllda tävlingen! Bidrag lämnas till forsbergkristina@hotmail.com Tackar på förhand!

Finns det nå pris då? Annars tänker jag inte vara med. 

Jojomensan. Och det är med stolthet jag presenterar att samarbetet med Petters Laila Design fortsätter även i år!

Åh, vad bra! Men då kan vi se fram emot det första rimmet nu på söndag då?

Precis så är det tänkt. Så vi syns på söndag om inte annat, okej? Då händer det!

måndag 25 november 2013

Knådden och pannlampan.


Pannlampan är ju ett måste när man bor som vi gör. Den är helt enkelt oumbärlig. Alla ska ha en pannlampa, minst. Så nu har vi introducerat Knådden. Den första pannlampan är införskaffad och rätt justerad. Han fattar grejen. Så nu behöver vi inga taklampor längre. Men däremot en hel del batterier.



lördag 23 november 2013

Alla kan träna.

Jag satt med offerkoftan på och tyckte synd om mig själv. Stackars, stackars mig. Ont i bäckenet och trött i kroppen. Huvudvärk och miljoner saker att göra. Och inte kan jag cykla, magen är i vägen. Och inte kan jag gå för bäckenet gör ont. Jag får helt enkelt sitta här på mitt breda arsle och vänta på bättre tider. Tills Pyret är ute och bäckenet har återhämtat sig. Tills jag är sysslolös och ungarna har blivit vuxna. Typ.

Sen blev jag förbannad. Riktigt förbannad. Kastade offerkoftan åt fanders och satte på mig min ICANIWILL-tröja. Jag kan precis vad jag vill, bara jag verkligen vill det tillräckligt mycket. Och att jag bestämmer mig. Bestämmer mig för att ta mig dit.


Så jag drog ner på byns lokala lilla källargym. För att byta miljö, för att tänka nytt, för att göra det jag vill.

Jag vill träna. Jag ska träna. Kanske inte på det sättet som jag en gång varit van vid. Kanske inte på det sättet som andra är vana vid. Men jag vill leva enligt min övertygelse om att alla kan träna, det gäller bara att forma det rätt. Och eftersom jag kan forma träningsprogram till 89-åringar, nyopererade knän, människor med både neurologiska sjukdomar och nackskador, för att nämna några - då vore det skam på torra land om jag inte skulle kunna forma ett träningsprogram till mig själv - trots foglossningsbesvär och en mage som växer sig allt rundare.

Sagt och gjort. Jag körde ett pass. Ett anpassat pass. Stabilisering, kroppskontroll och styrka i en fantasifull kombination. Jag såg nog mest ut som en borttappad flodhäst i för små träningskläder, när jag satt där i mitt hörn och hittade på övningar.


Men inombords, i min värld, så var jag lycklig och oslagbar. Den bästa effekten av träning. Kanske den viktigaste effekten av träning. Och effekten av att göra det man verkligen vill, trots vissa uppkommande hinder.

måndag 18 november 2013

Det finns inga dåliga väder...



...bara dåliga kläder. Och framför allt dåliga ursäkter. Vilka vi vuxna är väldigt duktiga och flitiga att komma på. Det finns precis lika mycket roligt att upptäcka ute nu, som en varm sommardag i juni. Bara man vill. Och bara man bestämmer sig för att inte vara så förbannat bekväm. Blir man kall så kan man ju gå in. Blir man blöt så kan man ju sätta på sig torra kläder. Blir man lortig så kan man tvätta. Svårare än så är det inte.


Och nej, du blir inte förkyld. Inte ens om du blir lite kall. Kanske är du till och med värre utsatt om du stannar kvar inne. Läs mer om det här och gör er sen redo för en upptäckardag ute i det spännande november!

tisdag 12 november 2013

outside the box.

Vi hade båda haft en dålig dag, både jag och Knådden. Sura, griniga och vrålhungriga trampade vi in i vår lilla stuga efter en dag på jobbet/förskolan. Mat var första prioritet. Stuvade makaroner och köttbullar. Kanske ett lite lyft på en dålig dag. Kanske.

Och det är när man är som mest hungrig som det tar en evighet att koka upp vattnet. Och en evighet för de förbannade köttbullarna att bli färdigstekta. Men tillslut blev det klart. Efter ett jonglerande med kastruller, hungrigt barn, mjölk, makaroner och leksakstraktorer.

Men det var då han fick se den. Han, det vrålhungriga barnet med en vilja av stål och en aptit som heter duga. Han såg den - mangon. Den mogna mangon. Är man en hungrig liten Knådd och ser en mango, så finns det bara ett alternativ - man måste ha den. Nu. Köttbullar och makaroner är helt plötsligt inte lika lockande.

För ett ögonblick så såg jag den konflikt som var på uppsegling. Men sen tänkte jag om. Så jag skar helt enkelt upp mangon. Och blandade ner den bland makaronerna, köttbullarna och de riva morötterna. Och så lite ketchup på toppen. Klart!


Sen åt vi båda med gott humör, tills tallrikarna var soprena och tills våra magar stod ut en aning mer än vad de gör i vanliga fall.

För vem är jag att bestämma att mango inte  går att äta till köttbullar och makaroner? Har jag provat? Är det farligt? Nej, just det. Det gick ju alldeles utmärkt. Vilken tur att han lär mig nya saker, den där lilla Knådden. Varje dag.

söndag 10 november 2013

Älskade pappa.


Idag är det fars dag. Jag är inte särskilt förtjust i dessa typer av hitte-på-dagar, men tanken är ju god, så folk får väl hålla på bäst de vill. Och nog måste jag erkänna att de har sin tjusning ändå, nu när vi själva är föräldrar. Alla vill ju ha en dag att bli hyllad på, eller hur? Hur som helst.

Jag har tidigare skrivit om min mamma på mors dag. Jag skulle vilja skriva om min pappa nu när det är fars dag. Han som hjälpt mig fatta några av mina mest livsavgörande beslut. Han som var så likt mig så att vi förstod varandra till fullo. Och därmed också tidvis var så osams som bara två gelikar kan vara. Han som lagade när saker var sönder och röt ifrån när någon trodde att pengar kommer före hans tonårsflickas framtidsdrömmar. Jag skulle vilja skriva om honom.

Men det gör för ont. Det river för hårt i den tunna, lilla skorpan som med tiden växt över det största såret inom mig. Såret som kom den dagen du blev sjuk. Såret som aldrig kommer att läka, för du fick aldrig chansen att tillfriskna. Det där förbannade såret som jag helt skulle vilja vara utan, men som gett mig mina viktigaste kunskaper i livet.

Det gör för ont att tänka på hur det skulle kännas att krama dig. Dra in doften av tvåtaktolja, läkerol och lite gubbsvett samtidigt som du med dina starka, små, korviga händer skulle klappa mig i bakhuvudet. Hur du skulle muttra fram ett tack för lotterna som vi köpt dig och sen sätta på dig dina svettsloppiga glasögon för att kunna se när du skrapar fram en nitlott. Antagligen med änden på någon penna du hade i bröstfickan. Eller multifunktionskniven i arbetsbyxorna.

Det gör för ont.

Och framför allt när jag ser och tänker på de barnbarn du aldrig fick träffa. Som du aldrig fick lova stickade långkalsonger i julklapp och som du inte fick möjligheten att kittla tills de kiknade. Och alla gosedjur som du aldrig fick möjlighet att döpa till Kurt.

Det gör för ont, men du ska veta att vi saknar dig.

tisdag 5 november 2013

Rimstugan


I kvällens mörka timmar
då barnet är i drömmars land
Så sitter jag uppe och rimmar 
med pennan vid min hand

flödar fram gör ordet
tills tanken den är trött
framför mig på bordet
där katten ligger slött


Nu börjar jag komma igång ordentligt med adventskalendern och jag måste erkänna att jag glömt hur roligt det här är....!  Eftersom jag fick lite hintar förra året om att rimmen var väldigt svåra, så försöker jag hitta en mer blandad nivå på dem i år. Några svåra måste det ju vara också, för att sålla agnarna från vetet. Eller kottarna från trädet. Eller diamanterna ur sanden. Ja, ni fattar.

3 och en halv vecka är det kvar innan det drar igång. Nedräkningen har börjat. Meet you there. 



söndag 3 november 2013

Starten på November.


Löven har fallit från träden och alla de klara färgerna är borta. Omgivningen ter sig grå, dimmig och i högsta grad ruskig. Det regnar. Tack och lov så regnar det. Ett hoppfullt tecken för dem som har egna brunnar på tomten. Ty det är inte bara vi som har haft problem med vattenförsörjningen den här sommaren.

Men i dagsläget känns inte världen särskilt grå och trist, trots att den är det utanför fönstret. Det finns mycket spännande som väntar. Just nu håller jag på att rimmar för fullt - det blir en adventskalender som det verkar. Men jag sätter redan nu ut en varningsflagg för vissa eventuella nödrim.

Bäst att återgå till rimstugan. Min ambition är att ha alla rimmen klara innan december, för att försäkra mig om att jag får ihop det. Ha överseende med min haltande frånvaro tills dess. Jag är oerhört smickrad och glad över att ni är så många som fortfarande tittar in här, trots min dåliga uppdatering.  Snart är december här. Då händer det.