...av finaste kvalité. Det blev resultatet av lite gamal jäst och mandelmassa som låg och skräpade i kylen. Känns inte bra att låta det bli så gamalt att det måste slängas. Bättre att sno ihop ett bakverk som sen kan skänkas till hungrande och välbehövande vägbyggare. Med all den fysiska aktiviteten de har under sin arbetsdag behöver de all energi de kan få. Därför blev det dubbelt så mycket mandelmassa som i receptet. Eller kanske för att jag ville bli av med mandelmassan. Men majoriteten av de hårt slitande vägbyggarna tycker om riktigt söta saker. Har jag hört. Sen kan ju saker vara söta på olika sätt... Men som sagt, de tycker om det mesta som är sött, har jag hört.
Tyvärr blev det ingen bild på slutresultatet. I min iver att smaka på den imponerande vetekrans det ändå blev, så glömde jag av det. För jag måste smaka på mitt bakverk innan jag ger bort det. Så jag vet om det är värt att ge bort (tolka det som du vill...). Hoppas det smakar! Och att det mättar sockersugna magar så att innehavarna göra ett riktigt bra jobb. Det är viktigt att vägarna från storstäderna blir riktigt bra, så det går snabbt att ta sig hem därifrån...
Fylla korgen med torr, fin ved som vi slet med vid huggkubben förra våren. Jag kan lova att det värmer lite extra gott när man gjort hela proceduren från växande träd till torr, värmande spisved.
