Personalchefen gråter ut.

Idag lämnade Knas-Katten in sin avskedsansökan, då det blivit klart med hans nya gård. Det ger en klump i magen när jag tänker på det, att finaste Knas-Katten inte ska bo hos oss mer. Men klumpen löses upp när jag tänker på hur fint han kommer få det på sin nya gård, i hjärtat av Dalarna. Ett nytt kungadöme fyllt med råttor och kärlek - det kan inte bli bättre.

Men ändå, inom mig finns en liten sorg - han är ju ändå Knas-Katten. Finaste, speciella, knasiga Knas-Katten. Som var mitt stora sällskap här i skogen innan barnen kom. Han som mötte mig efter jobbet och som bet mig i tårna om nätterna. Jag kommer sakna honom. Jag hoppas han skickar ett vykort. Eller två.

Ett stort tack för allt engagemang som väcktes i jakten på en ny gård åt Knas-Katten - jag är överväldigad av all respons! Och tack vare er så har han nu en ny arbetsgivare som väntar på honom. Och fram till det bytet träder i kraft, ska jag lära honom allt jag kan om löneförhandling. Nu är det ju inte mig han ska förhandla med längre. 

Effektiv gårdskatt söker nya utmaningar

I egenskap av personalchef, är det med sorg i hjärtat jag måste meddela att vi och Knas-Katten bestämt oss för att gå skilda vägar. Efter flertalet medarbetarsamtal, där vi har gjort vårt yttersta att komma fram till en lösning som passar båda parter, är detta vad vi tillslut har kommit fram till. Detta med anledning av att Knas-Katten har uttryckt sitt missnöje över nytillskotten i teamet, det vill säga Knådden och Pyret. Han anser att de har svårt att samarbeta och tar för stor plats. Vidare känner  han sig inte bekväm i rollen som handledare.

Pyret och Knådden, å andra sidan, anser att Knas-Katten inte har någon humor och är aningen för auktoritär. Som arbetsgivare har vi gjort vårt yttersta för att få teamet att fungera. Teambuildning, medarbetarsamtal, mutor - men när inget har gett en tillfredsställande lösning, så har vi tillslut hamnat där vi är idag. 

Mellan parterna råder inga hårda känslor, då detta är ett gemensamt beslut. Knas-Katten har våra bästa referenser och är omtyckt, så vi har lovat honom att hjälpa till i sökandet efter en ny arbetsgivare. Så här nedan följer hans CV, vänligen hjälp oss att finna en ny gård åt honom!


KNAS-KATTEN CV

Jag är en långhårig blandraskatt som nu säker nya utmaningar. Vill komma till en gård där jag får vara ute hur mycket jag vill. Jag har en stark personlighet, älskar familjepromenader, älgkött och att klättra i träd. Finner även nöje i att jaga stenar och tycker om att mysa, bara det är på mina villkor. Min integritet är stark och jag finner mig inte i vad som helst, men då visar jag det tydligt. Tycker om barn, så länge de sitter still, är tysta och förstår vad jag menar (vilket har varit problemet med ungarna på den gården där jag är nu). Jag är en effektiv råttjägare och har goda referenser!

Utbildning:
- 2011-2015 LHS (Livets Hårda Skola)

Arbetslivserfarenhet:
- Gårdskatt hos Slaktarn´s sedan 2011, där jag nått graden av General i kriget mot råttorna

Meriter:
- Förutom att hålla gården fri från råttor och annat oknytt, så har han även lyckats fånga ekorrar och hermeliner. Dock inga rådjur. Vad vi vet.

Språk:
- Svenska
- Kattspråk
- Kroppsspråk

Övriga meriter:
- Tilldelad SlaktarStinas tapperhetsmedalj
- Mer att läsa om mig finner du här



Är du arbetsgivaren för mig? Ta kontakt med Kristina Forsberg, 073-6596671

Frukostshow.

Vårljuset letade sig in genom våra lortiga fönster och gav oss löften om den strålande dag. Så vi packade fikakorgen full och skyndade oss ut. Brödsmulor, sand och kladdiga fingeravtryck fick ensamma avnjuta morgonens avslöjande solstrålar i köket. Vi dukade upp ute på åkern.

Vilken den här dagen också var första parkett till showen "Rivning av fallfärdig lada".  Hjulastare, en klätterapa i varselkläder och kraschande av tegelpannor - med andra ord en fulländad frukostshow.

Men det var inte bara action. För oss med mer djupgående kulturellt intresse så fick vi beskåda hur det undanflyttade teglet blottade ett lager av björknäver - dåtidens takpapp, gissar jag och drabbas av lite hjärtesorg. Tänk allt arbete som ligger bakom. Tänk de människor som för 101 år sedan varsamt rev dessa näverbitar och placerade dem på taket. Tänk.

Men min hjärtsorg bröts av förtjusning när jag hittade 2 ägg i ett värprede längst inne i hörnet. Och Millimetermannens förvirring och extas över att äggen fortfarande var helt intakta - de måste vara minst 60 år! Hans besvikelse blev snabbt ett faktum när jag informerade om att de var i porslin. (Värpägg - heter de så?) Men de måste vara ett tecken på vad som någon gång komma skall.

Hjärnan i stand-by.

Det föll sig så, att jag packade väskan och drog till Slovenien några dagar. Det var fantastiskt, härligt och roligt på många sätt och nu är jag hemma igen. Inga större missöden. Men det märks att hjärnan, och kroppen, har varit på semester. Det är liksom ingen mjukstart här hemma. Starta lite lugnt och komma ifatt. Nej, det är pang på, full rulle och ända in i kaklet som vanligt.

Min hjärna hänger inte med. Den är fortfarande på stand-by. Får inte riktigt till det här med organisering, förberedelser och tre steg före. Den tror fortfarande att det går att koncentrera sig på en sak i taget. Som hur maten smakar. Hur omgivningen ser ut. Solen som värmer kinden och blåsten i håret. Samtal som aldrig tar slut. (Och då menar jag inte varförvarförvarför....)

Så det blir inte mycket till inlägg ikväll. Jag måste komma i fas. Väcka upp småbarnsmorsan och säga hejdå till den njutande turisten. Plocka fram kalendrar, matplanering, listor och tålamodet. Synkronisera mig med mina två mat&sov-klockor och få vardagen och rulla igen.

Resfeber.

Jag ska ut och resa. Ja, du läste rätt. Lantislollan med grankåda i håret och jord under naglarna ska ut i stora vida världen. Några dagar i ett annat land, en annan värld, helt själv. Eller ja, inte helt själv, det bor ju antagligen människor i det landet också. Iallafall minst de två som jag ska hälsa på och bo hos.

Men jag ska resa ensam, utan sällskap. Utan de två små framavlade vilddjuren som jag annars har med mig 24 timmar om dygnet. Jag kommer känna mig naken och bortkommen, som om jag har glömt något. Det är ju helt naturligt. Men eftersom jag vet om att den känslan kommer att komma, så kommer jag slå iväg den och bara njuta, som det så fint heter. Och sen inse att jag faktiskt glömde handbagaget när jag bytte flyg. Det är ju lite så som jag funkar.

Hur som helst är det lite spännande. Jag är inte särskilt resvan när det gäller resor utanför länsgränsen. Så det här ska bli riktigt kul. Några dagars äventyr, känna våren som kommit lite längre än här. Få längta hem, men ändå njuta av det annorlunda.

Jag ser fram emot sällskapet, kulturlivet, maten och egentiden. Jag ser fram emot att studera människor, ta kort och sitta på toaletten ifred. Jag ska läsa en bok och kanske starta på en egen. Jag ska se nya miljöer och prata tills stämbanden svullnar. Sova för lite, skratta för mycket och tycka tiden går alldeles för fort trots att det känns som en evighet tills jag får träffa barnen igen.

Sen ska jag komma hem, med upputsad livsenergi, och ta mig an livet här i skogen igen. Utbyggnad. Getter. Renovering av lador. Småbarnsliv. Allt det där som ger mig lyckofjärilar i magen. Jag kommer garanterat ha med mig en hel del blesyrer på temat "Lantis i storstan".  Kanske får ni ta del av dem, kanske inte. Det återstår att se.