Ordningen återställd.

Ordningen är återställd. M är ute och donar på gården och Knas-Katten är med och jamar. Precis som vanligt. Sjukstugan har blivit friskstugan. Skönt.

Det enda som återstår nu är att få i Knas-Katten medicinen så att han fortsätter vara frisk. Morgon och kväll, i massor av dagar. Lättare sagt än gjort. Han vrider sig som en ål och gnyr så det skär i hjärtat.
Jag vet inte vilka som har provsmakat medicinen för det står att den har leversmak. Pyttsan. Man ska inte tro att det går att lura i Knas-Katten någon kladdig och vit pasta som någon forskare påstår smakar lever. Han sniffar på maten och går sen till dörren. Ska det vara på det viset så går jag ut och tar en råtta istället. Eller en fågel.

Och vi har provat att kleta i pastan i pälsen på tassen. Det skulle ju vara så smidigt, för då slickar katten bort det - de vill ju hålla pälsen ren. Smart! Men 2 ml kladdpasta är mer än vad man tror och resultatet blir snarare att det där sprider sig runt på alla möbler i hemmet. För om tipset är smart så är Knas-Katten smartare. Inte ett slick. Men massa stryk mot möblerna.

Så kampen med medicinen fortgår några dagar till. Och jag sjunker som en sten mot botten vad gäller populäritet hos Knas-Katten.

Knas-Katten åker till doktorn.

Knas-Katten var sig inte riktigt lik igår. Ville inte äta eller dricka. Tittade bara åt ett annat håll när jag slängde fram en hårsnodd. Ville inte bli borstad. Var inte med när M skruvade med traktorn. Då är det något som är fel.

Så i morse ringde jag veterinären och han fick en tid ganska omgående. M lånade transportburen som vi använt tidigare. Blev lite halvpanik när M insåg att katten inte får plats. Knas-Katten kvalar nämligen in i den större ligan vad gäller katter och har tydligen växt till sig sedan han senast åkte transportbur. Som tur är, så var våra närmaste byvänner hemma och hade en transportbur modell större som vi fick låna. TACK!

 Väl framme hos veterinären konstaterades att Knas-katten hade feber och ont i magen, men förutom det så såg allt bra ut. Troligen har han nog inte varit så noga med att kolla upp bäst-före-datumet på de måltider han fixat sig ute på gården. Så han fick sig ett par injektioner med antibiotika och vitaminer och är redan på bättringsvägen. Men det blir till att äta medicin både morgon och kväll några dagar framöver.

Känns bra att veta att det inte var allvarligare än så. Nog för att vi inte alltid är sams och för att han är bra knasig. Men kanske är det just därför som vi har sådant bra utbyte av varandra. SlaktarStina och Knas-Katten. SlaktarKatten och Knas-Stina.

Sjukstuga.

Jag har fullt upp med att ta hand om mina sjuklingar till karlar här hemma. Bara jag och Knådden i magen som är friska som nötkärnor. Ta-i-trä.
Den större och mindre håriga sjuklingen börjar dock pigga på sig. Annat är det med den mindre och desto mer håriga sjuklingen i form av Knas-katten. Han är loj och vill bara sova. Inte ens leka med hårsnoddar. Så uppenbarligen mår han inte riktigt bra. Får ringa till vetrinären imorgon och rådfråga. Kanske måste VAK:a imorgon. Vård av sjuk katt.

Jag avskyr den oro som sprider sig i kroppen när individer jag tycker om är sjuka. Maktlöshet inför naturens gång.
Och är det något jag hittills lärt mig medan jag vandrat längs min livsstig, så är det värdet av att de närmaste omkring mig är friska och mår bra. Det finns inget viktigare. Pengar, status, karriär och liknande banala saker spelar inte ens i samma liga. För när du står maktlös inför naturens gång, så är dessa saker bara ett mänskligt påhitt.

70-talet levererar

Det är inte svårt att gissa vilket årtionde dessa barnkläder kommer ifrån. Så lagomt till den svenska högsommaren är på topp, så kommer det kvittra en liten kyckling här på gården. Kviddevittkviddevitt.
Skämtåsido.

Jag gillar dem och har du tur får du inom några månader se dem in-action. Lika funktionsdugliga nu som då. Ihopblandat med lite pastellfärger från 80-talet också så blir nog det här finemang. Knådden själv är ju en blandning av skapelser från dessa tidsepoker. Bättre kan det nog inte bli.

Blodpudding - Just Do It

Idag är det måndag. Måndag betyder blodpudding-dag. Min vinnande slogan för måndagar lyder numera; Just Do It. 

 Jag tror stenhårt på att det är blodpuddingen som håller mig ifrån de hemska järntabletterna. Det är väl därför jag inte ids sluta, trots att min smaklökar börjar säga mig något annat. Det har blivit mer och mer lingonsylt till varje tugga om vi säger så. Och mycket juice. För ner ska den. Jag kan dock erkänna att det inte är med samma entusiasm som när jag påbörjade järnladysatsningen. Men mina värden är fortsatt fina och det är en begränsad period det handlar om.

Nu är det dags för mat. Just Do It.

Husmoderns köksalmanack 1966

Jag har fått tillgång till några äldre böcker genom svärmor. Underhållande läsning vill jag lova! Följande finns att läsa och betänka i ovanstående bok;

"VAD VI SLIPPER IDAG
1. Gör upp eld på bakgården och värm regnvatten i bykgrytan.
2. Ställ baljorna så röken inte kommer i ögonen om det blåser.
3. Karava sönder 1 hel lutstång i kokande vatten.
4. Sära tvätten i 3 högar: 1 hög vit, 1 randig, 1 blåställ och trasor
5. Rör ut mjöl i kallt vatten till en jämn smet och tunna ut med kokande vatten till styvning.
6.Gnugga fläckarna mot tvättbrädan, gnid hårt. Koka. Gnugga randtvätten, men koka inte, endast skölj och stärk.
7. Tag upp vittvätten ur grytan med ett kvastsskaft, skölj blåa och stärk.
8. Bred ut kökshanddukarna på gräset.
9. Häng gamla trasor på staketet.
10. Häll ut sköljvattnet på rabatten.
11. Skura förstugan med det varma vattnet.
12. Tag på en ny klänning och släta håret med sidkammarna. Koka en kopp starkt kaffe, sitt ett slag i gungstolen och vila och tänk på hur bra du har det.

Mormors beskrivning av hur det gick till vid tvätt förr i världen. Att läsas, när ni kanske suckar av enformighet och väntan framför den automatiska tvättmaskinen. "
Jag tycker den sista kommentaren (skriven i fettext) är oslagbart underhållande!

Jag är övertygad om att vi behöver mer av det 12:e steget i vår moderna värld. Kanske skulle vi även behöva tvätta på lite gammalmodigt sätt emellanåt också. Om inte annat så för att lära oss nyttja de resurser som finns fullt ut. Och för att få lite distans och se att vi har mer tid än någonsin till "valfria aktiviteter". Du väljer själv vad du vill göra med din tid. Och kanske bör du läsa UnderbaraClaras inlägg om att Downshifta. Men du väljer själv. Det är det som är så bra.

Jämställdhet - jag blir så trött

Jag är så trött på diskussionen om vad som är manligt och kvinnligt. Om kvinnans lott här i livet mot mannen lott här i livet. Om att jämställdhet är lika med att vi dammsuger och tvättar lika mycket. Jag tycker det är ett gammalt sätt att se på det hela. Jag förnekar inte vikten av diskussionen för att ta ett steg i rätt riktning. Men när ska vi börja tala om jämställdhet utifrån att varje individs åsikter, intressen och existens har samma värde?

Oavsett vad som anses typiskt kvinnligt och manligt. Jag ska inte behöva försvara att jag väljer att laga mat medan min sambo byter däck på bilen. Lika lite som att han ska inte behöva försvara att han dammsuger medan jag betalar räkningar. Eller att vi ska behöva försvara hur vi väljer att fördela föräldraledigheten. Så länge bådas röst har varit lika mycket värd för att komma fram till en lösning som passar oss, så anser jag att det är jämställdhet.

Att ingen har blivit åsidosatt eller förväntas ta ett visst ansvar bara för att den är man eller kvinna. Att lösningen har diskuterats fram mellan parter vars röster väger lika tungt. Det är jämställdhet för mig.

Tvätta pengar - några tips?

Jodå siddu. Här i skogen tvättar vi pengar. Och vi torkar dem ovanför vedspisen. Vad har man för annat val när sedeln är helt rödfärgad?

Men ni kan vara lugna. Jag har inte rånat någon bank där färgpatronerna har löst ut. Jag har heller inte rånat någon stackars människa så att blodvite uppstått. Jag har helt enkelt haft pengar och lingonsylt i samma påse, varav den sista har läckt.

Men det är svårt att få bort lingonsylt från en sedel. Någon som har bra erfarenheter och som kan dela med sig av sina tips? Ser lite skumt ut att gå och handla med en rödfärgad sedel...

Snöväder - sagans värld får sig en törn

När jag nu tittar ut genom mitt fönster, kan jag knappt tro att jag igår gick omkring på markerna och plockade dessa små skönheter. Njutandes av vårsolen och fågelkvittret som överröstade tystnaden. Jag var helt hög av vårkänslor och lycka över att bo så nära naturen som sakta börjar brista ut i vår. Men att det var igår kan man knappast tro. För nu är det snö. Mycket snö.

Med blotta förskräckelsen har jag klarat mig undan några större incidenter denna snövädersdag. Nyckeln har varit bra timing och en räddare i nöden.
För det första så regnade det när jag åkte till jobbet. Lagomt till jag stämplade in övergick det kalla regnet till tung blötsnö. Lagom till jag skulle ta bilen hem igen så hade snön återigen omvandlas till vatten. Bra timing såg ut att rädda mig hela vägen hem.

Men ju längre bort från samhället jag kom och ju högre upp jag klättrade på vår kulle, ju vitare blev världen omkring mig. Men någon kilometer kvar var blötsnön decimeterdjup, men med lite fart och ett uppkört spår så tog jag mig fram. Men jag visste att på den sista vägen upp till vårt hus så åker det inte lika många bilar och antagligen finns där inget spår. Detta i kombination med en 90 graders krök och en liten brant, så såg jag mig själv liggandes stånkandes på alla fyra i blötsnön för att sätta på snökedjorna. Jag är liksom i dagsläget inte riktigt så smidig som jag är van vid.

Men väl framme så är vägen upp till huset plogad! Och med fäste i traktorspåren tog jag mig hela vägen hem, trots sommardäck och blötsnö. En räddare i nöden har presenterat sig och det är jag oerhört tacksam över. PlåtStina - hälsa din karl att han är guld värd!
Och åter igen får sagans värld sig en törn. För i verkligheten kommer inga kärleksprinsar och räddare i nöden på sina vita springare - de åker traktor.

Annas färgmanifestation!

Anna Ileby som är en oerhört duktig illustratör har startat en färgmanifestation - mer färg åt folket helt enkelt! Så jag hoppar på uppmaningen och bjuder på en poseringsbild med min favoritfärg röd. Eftersom magen snabbt växer på blev jag dock lite begränsad i mitt urval av färgglada kläder, men insåg lika snabbt att jag behöver sy om lite plagg för att kunna möta våren i färg! Stor mage eller inte - alla ska ha färg. Så nu väntar några timmar vid symaskinen - hej hopp!

Hjärtliga gratulationer!

Idag fyller jag år. 26 innehållsrika år. Men inte väckte Knas-katten mig på sängen med sång och frukost inte. Vi vaknade som en helt vanlig dag, vilket det faktiskt egentligen är. Skönt.

Men dagen till ära hade jag bakat min kanongoda chokladkaka till alla de fina människorna som jag har omkring mig på jobbet. Det slår aldrig fel; tycker man om choklad så brukar kakan falla en i smaken. Minst sagt. Jag tror att det gick hem idag också.
Receptet? Det är lite hemligt. Några få utvalda får ta del av det. Jag använder det som ett ess i rockärmen - you never know when you need one.

På jobbet väntade en fin överraskning vid tangentbordet; hembakade önskekakor som var formade till mitt namn (jag älskar den typen av överraskningar, så fint!) och ett litet sött paket.

Sen fortlöpte dagen med hjärtliga gratulationer från alla möjliga människor, TACK! Och när jag trodde att det hela nått sin kulmen så kommer Hushållerskan genom regn och rusk med dessa färglada blommor - precis i min smak.
Varje dag omges jag med så fina människor. Helg som vardag. Jag blir alldeles varm ända ut i tårna. Tänk att jag kan ha sådan tur!

TACK för alla fina gratulationer!

Aprilväder - usch sa katten

I morse när klockan ringde var världen vit igen. Ett oväntat snötäcke låg över träd och åker och i vinande vindar yrde ett tungt snöregn. Men Knas-Katten hade tydligen inte tittat ut genom fönstret på morgonen och trodde nog att det var en härlig krispig vårmorgon som det varit den senaste tiden. För efter våra vanliga morgonrutiner med gos, mat och lite bus så satt han ivrig vid dörren och ville ut. Dock avtog ivrigheten när han stack ut nosen genom dörrposten och insåg att det var både blött, blåsigt och vitt ute. Med en schasande fot bakom rumpan och med högst motvilliga steg så tog han sig tillslut ut för att göra sina morgonbestyr.

Någon minut senare hörde jag en skrålig utsatt-katt-blues ute på bron (trappen för er som inte förstår min dialekt). Blödig som jag är nu för tiden så fick han komma in. Men kom ihåg att du är en utekatt och måste gå ut när jag åker till jobbet! En blick som inte gick att misstolka; Tror du ja.

När jag sen började plocka ihop jobbväskan och tog på mig jackan så hörde jag några snabba tassar och sen total tystnad. Inget svar på tillrop. Inga tassande steg. Katten var som borta och hade nog kunnat varit så en längre tid, om det inte vore för Knas-kattens något taskiga kroppsuppfattning. Men på samma sätt som jag utnyttjar hans taskiga kroppsuppfattning, så utnyttjar han min tillfälliga brist på snabbhet och smidighet. En kattjakt uppstod. In bakom soffan, bakom skötbordet, upp för trappen, in under sängen. Tillslut fick jag fatt på honom och med jobbväskan under ena armen och en slokande katt under andra trampade jag ut i aprilvädret för att möta en ny dag. En blöt och kall kastvind välkomnade oss.

Knas-Katten lommade iväg mot höladan och jag började sopa av bilen. Usch för aprilväder, tänkte vi nog båda.

Påsken.

Med tanke på den dåliga uppdateringen över helgen, så skulle man kunna tro att jag och Knas-Katten farit iväg på min kvast och besökt Blåkulla. Men siddu det har vi inte, för vi trivs alldeles förträffligt här på vår egna kulle och dagarna har gått i ett.

Vi började med att påskpyssla, vilket bestod i att göra dekorerande ägg. Eftersom jag gillar färg, så blev det mycket färg. Slutresultatet blev ungefär som om en treåring gått lös med vattenfärg och påskpyssel. Och delvis stämde det, för jag hade nog minst lika roligt som en treåring. Att skapa kravlöst efter egen lust är klart underskattat. Speciellt med vattenfärg. Dock blev dagens besvikelse att inse att jag blivit förd bakom ljuset vad gäller färgblandning. För färgen lila går inte alls att blanda av vilken röd och blå som helst. Tro mig, jag försökte en hel timme.

Sen har bara de lediga dagarna rullat på och nu sitter jag här och väntar på vardagen. Det är inte fy skam det heller. Speciellt när det inte är så många veckor kvar av vardagen som den ser ut nu. Spännande.

Korpen-Cup

Helgen har tillbringats i Värmlands djupast skogar för en Korpen-Cup i innebandy. En upplevelse i sig.

Det osar av passion, heta känslor och vilja. Variationen av talang tycks oändlig - alla är med. Vattenflaskorna är fyllda med allt från vatten och sportdryck till öl eller läskedryck. En driven sjukvårdare med lite qvick-fix-trix i verktygslådan skulle kunna göra sig en lite hacka. Inte för att spelet är vårdslöst, snarare för att viljorna och kämpaglöden oftast är starkare än vad kropparna är.

När pipan ljuder och bollen är i rullning spelar det ingen roll att det är i en insvettad gympasal med närmast sörjande på läktaren. Det är tävling, det är match, det är på blodigt allvar. Som ett eget Champions league - passionen, vinnarinstinkten och känslorna finns där. Det är bara talangen som varierar.

Och kanske just därför är Korpen viktigare än Champions league. Här finns alla variationer. Alla får röra på sig, känna förlustens bitskhet och segerns sötma. De får jubla och gruppkramas, svära åt dommaren och snacka taktik. Bli nervösa, göra målgester och dunka varandra i ryggen. Talang spelar mindre roll. Fysik spelar mindre roll. Bara passionen finns där, så är du en bra bit på väg. Ett bra påfund om du frågar mig. Mer Korpen åt folket!

Hur det gick i cupen? Över förväntan. Utslagna i semifinal. En stark insats av ett något sargat med glatt lag. Bra jobbat!