SlaktarStina är min bleka pseudonym. Det bygger på mitt gårdsnamn och har ingenting att göra med mitt Jag bor tillsammans med min själsfrände och våra älskade barn på en gård under upprustning. En bra bit ut i skogen, i en bortglömd del av Dalarna. Jag vill inte kalla det glesbygd, för det är inte ens det. Här finns några hus, ännu färre hushåll och jag har skogen, mörkret och tystnaden alldeles in på knuten. Varje dag förundras jag över att inte alla vill bo så här.
Jösses amalia, hon är ju folkskygg!
Nej, det är jag inte. Jag uppskattar och fascineras av att träffa andra människor. Jag har vänner och bekanta. Men jag uppskattar även naturen, tystnaden och möjligheten att få vara helt själv. Det gör mig hel.
Skriva tycker jag om och det är därför jag har startat bloggen. Här kan du läsa om familjelivet här i skogen, rörelseglädje, motorsågar, älgar och insekter, vardagliga fadäser, Knas-Kattens hyss och en hel del annat. Bilderna är helt oredigerade, eftersom jag inte besitter den förmågan och dessutom tycker att sanningen är vackrast. De bedöms antagligen vara av bristande kvalité för den som förstår sig på, men det kvittar. Jag tager vad jag haver. Vilket i grunden är ett väldigt bra motto.
