I mitt huvud har det funnits så många inlägg som jag vill skriva, men som ni har märkt har det blivit en liten paus här på bloggen. Tidsbrist? Ja, kanske. Vi har ju av förståeliga själ, haft en hel del besök den senaste tiden och fler lär det bli. Alla vill träffa vår lilla Söt-Göte och jag kan inte klandra dem. Han är ju det finaste som finns.
Sen har det ju tillkommit en del uppgifter här i hemmet i form av blöjbyte och matning. Och vissa andra sedan tidigare befintliga hushållssysslor har ökat i omfattning, då tvättmaskinen går som aldrig förr.
Men när jag sen läser att barn i den här åldern sover 16-20 timmar per dygn, så undrar jag vad i hela friden jag göra av alla timmar som han faktiskt inte är vaken. Framför allt när vi faktiskt är två stycken vuxna som är här hemma och hjälps åt med de uppgifter som finns.
Så jag har inte kunnat låta bli att göra en liten tidsstudie över våra dagar. Tid är ju som bekant något som passerar och som aldrig kommer tillbaka. Därför av största vikt att den utnyttjas väl. Så sakta men säkert har det klarnat vart alla de där timmarna smiter iväg. Och samtidigt har jag blivit säker på att vi använder våra timmar på bästa sätt. För vi bara sitter och njuter av den här åsynen och försöker insupa
att det här är på riktigt.
Men jag har för avsikt att fortsätta skriva här på bloggen, och det med lite mer intensitet än det varit de senaste veckorna. Men allt har sin tid och jag vill passa på att jag känner mig smickrad av att ni är så många som, trots dålig uppdatering, fortsatt att kika in. Fortsätt med det, för jag har så många funderingar och saker som jag vill berätta om, ni kommer inte bli besvikna!
