Ni minns Järnlady-satsningen? Om ni inte gör det, så var det namnet på mitt lilla projekt i syfte att upprätthålla ett okej HB-värde under graviditeten. Detta utan att behöva ta de avskyvärda järntabletterna.
Så jag åt blodpudding. Massor med blodpudding. Rent utsagt äckligt mycket blodpudding. Och i slutet kompletterade jag med Blutsaft. Så hur gick det egentligen? Klarade jag mig hela vägen?
Jajamen! Jag lyckades hålla värdena på en okej nivå utan att behöva utsätta magen för järntabletter och ingen är gladare än jag. Om det var värt det? Helt klart; JA! Men jag ska aldrig äta blodpudding mer. Iallafall inte som ogravid. Så där har ni det säkraste tecknet på att Söt-Göte har ett syskon på jäsning.
Varför söt-göte undrar mamma?
SvaraRadera