Känslan och tårarna.

Jag skulle ha skrivit igår, men det gick inte. Tårarna flödade ner från mina kinder så att datorn riskerade att bli fuktskadad. Och jag tror inte försäkringen täcker det - fuktskada till följd av tårar över en saknad katt.

Så jag struntade i skrivandet, bäddade ner mig under täcket och lät tårarna få flöda fritt. Jag grät tills ögonen svullnade igen och näsan var som en geggig degklump i lysande rött. Tills kudden var genomblöt och håret hängde i stripor. Jag grät över Knas-Katten.

Men jag grät minst lika mycket av känslan. Känslan av att någon som man tycker om inte kommer tillbaka. Insikten om att vardagen ofrivilligt kommer förändras, för att personen är borta. Och kommer aldrig tillbaka. Aldrig någonsin.

Att inse att alla lukter, samtal, stunder, beröringar, upplevelser och skratt - som hittills varit en ovärderad själklarhet - aldrig mer kommer att existera. Något man aldrig mer kommer få återuppleva, aldrig kan återkomma till. Att inse det - den känslan är fruktansvärd.

Så jag grät mig alldeles svullen och rödmosig för den saknade kattens skull. Och en alltför välkänd känsla som jag hade förträngt.



Men ikväll behöver jag inte gråta. För idag kom Knas-Katten hem. Oskadd och välgödd som om ingenting hade hänt. Lite kaxig och nonchalant som bara Knas-Katten kan vara. Vilket ståhej! Jag har ju bara tagit några dagars semester! Vem behöver inte det i den här cirkusen...förresten såg jag en älg. 

Jaha du. Vi är glada att han är hemma igen. Den förbannade, älskade, finaste Knas-Katten.

 

Människan tror att hon har makt över livet. Men det är bara en illusion som den moderna mänskligheten har skapat för att överleva. 

Saknad.

Knas-Katten är borta. Igen. Det har hänt förut och han har kommit tillbaka. Men nu tycker jag att det börjar dröja väl länge. Vi har gått omkring och ropat, lockat med mat och älgkött, men ingen gensvar. Varje gång jag har öppnat dörren har jag hoppats på att den gråa hårbollen ska sitta där på trappen och mjaoa lite missnöjt över att jag inte öppnat tidigare, precis som han brukar göra. Eller komma springande när vi parkera bilen. Eller hoppa som en orangutang i glädjerus kring barnvagnen när det vankas promenad. Men icke. Han är saknad. Jag hoppas han snart kommer hem igen.

Och nej, det är inte bara en katt. Det är faktisk Knas-Katten.

Cirkusdag i skogen.

 En solig augustidag som denna, så begav sig vår lilla cirkus ut i skogen. Eller ja, längre ut i skogen.

 Ballonger och apor, skäggiga damen och clownen - alla var med! Och högst upp i ryggsäcken satt såklart den lilla cirkusdirektören.

 Men det är klart. Det är klart att vår lilla tur hade ett syfte. En mening, en uppgift, en sak som skulle göras. För man släpar ju inte ut apor i skogen hur som helst. Om det nu inte är så att de ska snitsla älgpass inför höstens jakt. Vilket var precis vad den skulle göra.

Och clownen skulle frisera träden. 

Och skäggiga damen var ansvarig för fikat samtidigt som hon med hela handen bestämde vilka grenar som behövde sågas ner. Och vilka som inte skulle sågas ner.

Resultatet blev bra; snitslade älgpass, nyklippta träd och en cirkus som kom hem med goda recensioner och ett stort överskott på livet-är-allt-bra-gott-kontot. En bra dag med andra ord.

Till Salu: Enrummare med möjligheter

Fakta:
Byggnadsår: 2011
Uppvärmningskostnader: 0 Kr/år
Byggnadstyp: Isolerat katthus i mobil modell, arkitektritat av Slaktarn´s Kattarkitektur AB
Boarea: ca 0,75 kvm
Antal rum: 1
VA/A: LetItRain / BakomBusken
Övrigt: inget byggnadstillstånd behövs för uppställning, jakträtt ingår. 
Pris: Diskutabelt

Säljer nu mitt mobila och välisolerade katthus då det i dagsläget endast används till förvaring av diverse värdefulla saker. Huset är mycket sparsamt använt då jag föredrar att sova i höladan de nätter jag inte har möjlighet att breda ut mig mitt i stora sängen. Därav har jag inte lagt ner vare sig tid eller pengar på inredningen, vilket därmed öppnar stora möjligheter för den nya ägaren att agera fritt efter eget tycke och smak. För den estetiskt kräsna så kan det även vara aktuellt att panela/måla om exteriören. Jag vill dock förtydliga att detta är inget behov ur ren funktionell synpunkt! Huset är felfritt och det försäkrar jag genom att inte ha någon friskrivningsklasul i köpekontraktet!

Ring eller maila för visning!

/Knas-Katten

Exteriör och en vy av det öppningsbara taket.

Interiör. OBS! morötterna ingår ej!

Frukostdags i skogen

Arla morgonstund och frukostdags för samtliga familjemedlemmar. Vi tvåbenta hade placerat oss vid frukostbordte -som sig bör- och den fyrbenta, något mer lurviga familjemedlemmen tog plats vid sin skål i fönstret. Plötsligt börjar han morra. Och resa ragg. Knas-Katten stirrar argsint ut genom fönstret, helt stilla.

Vad nu då? Varför morrar katten likt en vakthund?

Jo då, där ute på åkern betar en råbock i godan ro. Frukostdags även för de andra varelserna i skogen. Och Knas-Katten, han är nog bara rädd om sina morötter.

Morotsvakten

Precis som förra sommaren så har vi odlat morötter här hemma. Men skillnaden från förra året är att de i år är lite svårare att komma åt. Inte för att vi har odlat på något konstigare ställe eller för att något hinder helt plötsligt har dykt upp ur marken.

Nej, anledningen är den målmedvetna och självutnämnda morotsvakten. Jag talar så klart om Knas-Katten, denna evigt förunderliga katt som nu har fått för sig att morotslandet tillhör honom och bara honom. Fråga mig inte varför, för jag har inget svar. Kanske ska han säkra morötterna som lockbete inför vinterkriget mot råttorna? Eller använda dem till älgstek någon gång i oktober? Vad vet jag. Men vaktar dem, det gör han, med tänder och klor - blod, svett och tårar.

Men som tur är så är vi både större, starkare och, ibland, smartare än den knasiga katten. Så vi använder vår råstyrka för att få bort honom ur odlingen. Sen distraherar vi honom med löst snack om älgfärs som ligger bakom grandungen, för att sedan finta honom med en välavvägd kroppsfint som slutligen leder oss fram till målet - morötterna. Det funkar. Än så länge.

Den torra sommaren

Det har varit en torr sommar. Torr sommar har inneburit begränsat med vatten i vår brunn. Begränsat med vatten i vår brunn har inneburit att duschkabinen har bytts mot närmaste skogssjö. Så vi har blivit riktigt bortskämda.

För att bryta den blanka vattenytan en tidig morgon, när hela skogen står still så när som på några fåglar som härjar inne i snåren. Känna vattnet som väcker upp kroppen och höra skvalpen från sina egna morgonstela simtag - det är en känsla som ger klarhet i livet.

Just där, just då, så ter sig allt så tydligt. Vad livet handlar om, vad som betyder något och att jag är just där, precis där jag vill vara. Just där, mitt i livet, högst levande. Om än utan dusch.

För. Det ska inte stickas under stol med att det är bra smidigt att kunna duscha hemma. Och att jag är evigt tacksam till alla er som tveklöst lånat ut både duschar och tvättmaskiner till oss lortiga skogsbor. Tack.

Sverige är fantastiskt

Vi har varit ute och åkt en del på Sveriges vägar de senaste veckorna. Små minisemestrar med en eller ett par övernattningar och en tävlingsdag - helt i vår smak med andra ord. Och om vi inte visste det förut så vet vi det nu - Sverige är fantastiskt.

Våra resedagar ter sig nästintill ironiskt lika. Vi går upp tidigt, äter vår frukost och packar sen in i bilen. Vilket i sig är en helt egen historia, men det är inte den jag tänkte berätta nu. Hur som helst....

Vi packar bilen och sen ger vi oss iväg. Ut på vägarna, ut på äventyr, ut i det fantastiska Sverige. I ungefär 30 minuter. Sen är det dags för matstopp. Matstopp? tänker ni nu. Ge honom en flaska välling så kan ni fortsätta åka. Men nej, det går inte tyvärr. För Magnus tycker inte om välling, och inte jag heller. Med andra ord är det vi så kallade vuxna som behöver ha ett matstopp. Knådden, han sover så lugnt i sin bilstol, helt ovetande om att hans stackars föräldrar håller på att svälta ihjäl.

Och det är här problemet uppstår. Vi vill inte ha någon liten macka, vi vill ha lunch. Riktig mat. Eftersom vi startar våra dagar okristligt tidigt, så har klockan inte hunnit bli så mycket. Det är svårt att hitta en lunchservering halv 9 på morgonen. Har vi märkt. Men. Vi har hittat vår räddning. Vår 1:a hjälpen, vår hjälte, vår räddare i nöden - korven. Älskade korv.

För vi har upptäckt, att oavsett vad klockan är, oavsett vart man befinner sig i Sverige, så är det aldrig långt till en korv med bröd. Eller fyra. Och det har nu räddat oss otaligt många gånger från att svälta ihjäl. Räddat oss från onödiga humörsvängningar och idiotiska beslut. Räddat våra små minisemestrar. Korv med bröd ska aldrig underskattas. Sverige är fantastiskt. 

Löpningens fokus.

Förut jagade jag sekunder, distanser, hastigheter, pulsslag, placeringar, prestationer. Jag sprang med pulsklockor, gps-sändare och tidtagning. Jag sprang för att bli bättre. För att springa längre, springa snabbare. Utvecklas.

Och jag utvecklades. Jag blev bättre. Jag sprang längre. Jag sprang snabbare. Men sen slutade jag springa för att det var så förbannat tråkigt.

Jag har gömt undan alla mätpinaler. Jag jagar inte längre hastigheter, tider, distanser. Nu jagar jag känslan. Den där fantastiska känslan av rörelseglädje när jag far fram genom skogen som en något klumpig hjort klädd i trikåtyger. Jag jagar stigar, upptäckter, vyer, dofter och låter kroppen ta mig dit den vill, precis som den vill. Nu vill  jag vill aldrig sluta springa.

Ibland behöver man bara flytta fokus. 

Närproducerad vedbod.

Slaktarn´s snickarteam är nästintill klara med vedbodens förvandling. Så nu är allt så där rakt och symmetriskt som bara en äkta snickare kan begära. Bra jobbat!

Materialet kommer från våra egna granar som vi högg ner för ett par år sedan. Närproducerat så det förslår! Så nu är det bara att staka upp lite fler byggarplaner, så kanske några fler granar får anledning att sätta livet till. 

Veckans tips - våtservetter

Om ni någon gång åker in till en stad och helt plötsligt känner ett starkt behov av att öppna en mobil cykelverkstad  mitt på den centralaste bilparkeringen, så kan kan det hända att man blir lite oljig om händerna.

Då kan jag varm rekommendera de tvättservetter som i vanliga fall främst används till rengöring av mjuk och oförstörd barnhud. Våtservetterna tar bort kedjeolja från händerna i ett kick - funkar bättre än alla rengöringsmedel i världen!

Så. Verktygslådan är numera kompletterad med Libero våtservetter. För skonsam rengöring av känslig hud.

Bären som tog slut

 Skogen är i sin mest givmilda fas vad gäller bär, så för att de inte skall gå till spillo, så gav vi oss ut på bärplockning.

Självklart så var första bärspanaren med. 

Han hittade hallonsnår som dignade av stora och fina bär.

Så jag plockade hinken full, något annat alternativ fanns inte. Trots det så var den ändå tom när vi väl kom hem. Jag undrar hur det kan ha gått till.

Ovädret.

Så kom det då tillslut. Det efterlängtade ovädret. Blixtar, dunder och regn. Regn - älskade regn. Jag satt ute på bron och njöt av friskheten i luften, vattnet som stänkte mot mina bara ben och skådespelet som utspelade sig mot den gråa himlen. Naturens under är fantastiska.

Det är inte så, att jag inte har vett till att uppskatta den fantastiska sommaren som varit. Jag har njutit av varje solstråle som värmt min hud. Utan det är snarare så, att jag vill ha en jämn blandning av alla väder. För att inte tala om årstiderna. Och nu ser jag fram emot hösten. Att dra ner mössan över öronen och andas in den kyliga och friska höstluften. Höra löven prassla runt fötterna och känna händerna som blir kalla för att jag glömt vantarna hemma. Mörkret som sakta smyger sig på. Det skoningslösa mörkret som lyfter fram varenda litet ljud här i skogen. Det ser jag fram emot nu.

Och då är det väl tur att det är precis det som väntar mig.

Vardagen är som en hög med kompostjord.

Semester i all ära, men nu vill jag ha vardag. Vanlig jävla vardag, för att uttrycka mig klart och tydligt. Fasta tider och enformighet. Chans till att planera och oändliga försök till rutiner. Där måndag är måndag och lördag är lördag och där man får möjlighet att längta till helgen.  
Oj, en tråkig vardagsmänniska! tänker ni nu. Ja, det är jag. Och det med stolthet.

Vardagen skall icke underskattas, det är ändå den som utgör majoriteten av våra liv. Vad det sedan blir av den är till stor del upp till oss själva. Och jag gillar fasta hållpunkter i mitt liv. Saker som ständigt återkommer. Som innebandy på söndagar och torsdagshandling. Måndagsträning och onsdagsträffar. De ger en trygghet som gör att jag vågar ta steget framåt på andra plan. Vågar göra det där som så ofta figurerar i tankarna, men som ger fjärilar i magen och jantelags-ekon i öronen.

Man kan nog säga att vardagen är som en hög med kompostjord. Vid första anblicken brunsvart, tråkig och nästintill lite motbjudande. Men skenet bedrar. För där i jorden, i vardagen, finns den bästa näringen för att något nytt skall gro. Den bästa möjligheten för att något nytt ska växa fram.

Kreativiteten och framtiden gror som bäst i vardagen. Det är min övertygelse.

Knas-Katten

Vad händer egentligen med Knas-Katten? Som ni märkt håller han en ganska låg profil nu för tiden. Kan bero på att han har vuxit ifrån den värsta tonårsrevolten och mognat i sin roll som familjekatt. Kan bero på att han är en riktigt livsnjutare och suger ut det bästa av sommaren genom att vara ute dygnet runt. Kan bero på att jag inte riktigt uppmärksammar alla hans påhitt då det är någon annan som har stulit showen. Kan bero på att vi håller på att omförhandlar hans anställningsavtal och att all information tills vidare är konfidentiell. Kanske är det en blandning av allt.

Men han finns där, hela tiden. Min älskade, knasiga, Knas-Katt. Som äter älgfärs tills han blir utmattad, har startat KRIS och skriver blogginlägg om när jag sprang omkring och viftade med en kvast i huset. Ganska imponerande om jag får säga det själv.

Skogssjö

Folk pratar om havet. Jag har aldrig förstått tjusningen med havet. När det finns spegelblanka skogssjöar som tyst ligger och väntar på att någon skall bryta vattenytan. Där det inte finns ett hus så långt ögat kan nå och det är mer sannolikt att de andra badgästerna har horn och fyra ben istället för I-fånar och uppblåsbara leksaker. Inga motorbåtar, inga kiosker, ingen kroppsfixering.

Lugnet, tystnaden, dofterna. Ovärderligt.

Sommarens Outfit - den vita t-tröjan

Jag har tidigare visat er Dagens Outfit. Magnus ville inte vara sämre och ger er härmed sommarens  outfit.





















* T-shirt från HardWork, design; BonnLurken