Precis som förra sommaren så har vi odlat morötter här hemma. Men skillnaden från förra året är att de i år är lite svårare att komma åt. Inte för att vi har odlat på något konstigare ställe eller för att något hinder helt plötsligt har dykt upp ur marken.
Nej, anledningen är den målmedvetna och självutnämnda morotsvakten. Jag talar så klart om Knas-Katten, denna evigt förunderliga katt som nu har fått för sig att morotslandet tillhör honom och bara honom. Fråga mig inte varför, för jag har inget svar. Kanske ska han säkra morötterna som lockbete inför vinterkriget mot råttorna? Eller använda dem till älgstek någon gång i oktober? Vad vet jag. Men vaktar dem, det gör han, med tänder och klor - blod, svett och tårar.
Men som tur är så är vi både större, starkare och, ibland, smartare än den knasiga katten. Så vi använder vår råstyrka för att få bort honom ur odlingen. Sen distraherar vi honom med löst snack om älgfärs som ligger bakom grandungen, för att sedan finta honom med en välavvägd kroppsfint som slutligen leder oss fram till målet - morötterna. Det funkar. Än så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar