Pimp my busskur.

Ni minns busskuren? Dagen innan vi åkte in till BB, såg den ut såhär. Kommentarer känns överflödiga. Fint ska det va´.

En fantastisk midsommar.

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen här på bloggen den senaste tiden. Men vi har haft fullt upp med att fira midsommar och sen att återhämta oss efter sviterna därav.

Det har varit en mycket speciell midsommar men som ändå innehållit majoriteten av det en midsommar brukar innehålla. Vi har ätit midsommarmat, berusat oss och dansat ringlekar runt stången. Det har varit sena och ljusa nätter, glädje och lycka, nya bekantskaper. Det har varit en intensivt och varje timme av midsommarhelgen har utnyttjats till fullo, inte mycket sömn. Men sen är det ju midsommar bara en gång om året också.

Och det visade sig bli en blöt midsommarafton, trots att väderprognosen för en gångs skull förutspådde torr väderlek. Och torr väderlek var det ju, för solen strålade över den daggfuktiga skogen och blomsterängarna, när jag tidigt på morgonen vaknade till fåglarnas glada kvitter. Vilken fantastisk midsommarafton det kommer bli, hann jag tänka innan det rikliga vattenflödet började. I sängen.

Så istället för att göra i ordning oss för att gå på bröllop, så fick vi göra oss i ordning för att åka till BB och där tillbringade vi sedan hela midsommarhelgen. Så sill, grillat och jordgubbar byttes till halvkokt potatis, vattning brunsås och kalla biffar. Och istället för en öl och små grodorna så tog jag lite lustgas och så trampade vi några varv runt droppställningen.

Vi höll igång långt in på midsommaraftonens småtimmar och ljuset hade börjat återvända när tröttheten blev övermäktig. Vi fick hjälp till att få ett par timmars sömn och sen fortsatte midsommarfirandet dagen därpå. Glädjen och lyckan sprudlade när vi klockan 23.44 på midsommardagen fick göra oss bekanta med den här lilla krabaten.

Så känslan var rätt när jag vaknade tidigt på midsommaraftons morgon. Det blev en fantastisk midsommar.

Åkdon & Termos och en fin sommardag

Kom ihåg att det är Åkdon & Termos i Ludvika 18.00 ikväll! Fint väder utlovas så det är bara att packa picknickkorgen och ge sig iväg!

Och om du har några som helst tankar på att ägna kvällen åt städning, matförberedelser eller andra "måste-saker" som man gör inomhus - lova mig att strunta i det. För nu, äntligen, är det en sån där fin sommardag som är så sällsynt. Ska du då slösa bort den genom att göra saker som kan göras en annan dag eller som kan göras enklare? Byt ut den hemgjorda jordgubbstårtan med egenbackad sockerkaksbotten till jordgubbar och glass. Tårtan kan du göra en regnig dag istället, och kanske behövs den som mest då. Och jag lovar att det blir midsommar ändå, trots att damråttorna är så stora så att de överfaller katten.

Ut med dig - NU! Dra in dofterna av sommaren, njut av färgprakten från alla blommor som snart har blommat över och låt gräset kittla dina fötter. Spatsera omkring och bara må bra, något mer behöver du inte göra. Men lova att blunda, ta ett djupt andetag och känn doften av sommar.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; du har väntat på sommaren i flera månader, men sommar väntar inte på dig.

Dika

Man behöver aldrig gå sysslolös när man bor som vi gör. Alltid finns det något att göra, det är bara att välja och vraka! Då M har tröttnat att vänta på bussen, så drog han igång att dika eller snarare städa de diken som finns, ute på vår mark. Jag följer med och dokumenterar och påpekar eventuellt fusk. Jag hade gärna haft en spade i hand och slitit på jag också. Att dika är en typisk syssla som jag gillar. Fysisk, lite skitigt och du ser direkt resultat. Som handen i handsken.
Men det kommer fler tillfällen. För det finns många diken att gräva. Och annat slit att göra.

Nog för att det är ett välsignat tillstånd jag nu befinner mig i. Men jag måste ändå få säga att jag längtar efter att ta i ordentligt med kroppen. Känna att musklerna värker, svetten pärlar och tröttheten som sprider sig i kroppen. Och då menar jag inte en kvarts kämpande med att få på mig ett par strumpor.
Jag längtar efter att få gräva ett dike. Eller arbeta med motorsågen. Eller bära sten. Den typen av aktivitet är oerhört underskattad. Om du tvivlar på mitt ord, så är du välkommen hit i höst och jag ska visa dig vad jag menar. Rörelseglädje och meningsfullhet.

Minikläder till en minimänniska

Viker lite minikläder och tanken slår mig - är de verkligen så här små? Och samtidigt undrar jag - hur sjutton får den plats i min mage?

 Dessutom ska den ut ur min kropp inom de närmaste veckorna och jag ser fram emot det som en unik och häftig erfarenhet - oavsett hur den kommer ut, bara den mår bra. Det börjar bli så spännande nu och jag känner mig som ett gående Kinder-ägg - "något spännande, något att leka med och choklad!!!" Men ja... chokladen är väl inte riktigt ätbar och det är nog inte alltid en lek. Men spännande är det.

För övrigt så kan vi ju börja reflektera över hur mycket man påverkas av kommersiell reklam när jag fortfarande accossierar till Kinder-ägg och dessutom kan deras slogan, trots att det är över tio år sedan jag såg den sist.

Nästa pularprojekt - busskur

 

 Projekt takomläggning är avslutat och nästa pularprojekt här hemma på gården har påbörjats. Så den outtröttliga snickaren har byggt en busskur. Oerhört nödvändig byggnation, för ska man vänta på bussen här ute - ja, då lär man få vänta. Och då kan det ju vara bra att ha en kur att söka skydd i mot regn och rusk, blåst och sol. 

Kanske blir nästa steg att bygga en buss också, eftersom en sådan aldrig har skådats här ute. Återstår att se.

Sydväst = bäst

Sydväst må vara ett av Sveriges mest ohippa klädesplagg och kanske bidrar det till varför den klär mig så bra. Men nu när jag har upptäckt denna pärla bland utekläder så kan det regna resten av sommaren om det är så. Inte en droppe i nacken och ändå kunde jag vrida huvudet åt alla möjliga håll (dock inte mer än vad jag kan utan sydväst)
För.... det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Regnjacka med huva är en sån grej, i alla fall om man ska fixa och dona. Dessutom hittade jag regnrockarnas regnrock, som till och med en tjockis som jag kom i.

Utmärkt! Vart jag fyndade dessa eminenta klädesplagg som gjord för den svenska sommaren? Hos Mammas-spar-det-kan-vara-bra-att-ha-gömmor såklart!

Herregud, det här börjar ju nästan likna en modeblogg. Kanske blir jag nästa stora i modeblogg-världen. Ska bara skriva SlaktarStina på ryggen, klä på mig mina eminenta regnutrustning och sen drar jag runt en dag i Stockholm. Jag kommer vara hetast på Söder.

Åkdon och termos

Jag vill starkt rekommendera er att i sommar besöka Åkdon och termos! Här i Dalarna arrangeras det i både Leksand och Ludvika och konceptet är ganska enkelt; folk med företrädesvis, men inte nödvändigtvis, veteranfordon träffas över en pick-nick där du tar med dig fikat själv. Inget inträde, ingen kostnad för att visa upp sitt fordon och du erhåller en lott som ger dig möjlighet att vinna priser som skänks av sponsorerna.
Många fina, intressanta och mer eller mindre uppseendeväckande fordon brukar finnas att beskåda. Dessutom är det oerhört trevligt med pick-nick - mer sånt!

Läs mer på den här hemsidan, så syns vi någonstans där i sommar. okej?

Fasadklättraren.

När jag gick ut på förmiddagen idag för att titta till min lilla pallkrageodling, hörde jag Knas-Kattens hjälplösa pipande. Inget ovanligt i sig, han brukar låta så när man kommer ut och han är i närheten. Då ropar man bara på honom så kommer han glatt springande och vill ha lite kel. Men idag kom han inte när jag ropade, men det hjälplösa pipandet fortsatte, högt och tydligt. Och han var inte under presenningen, inte under snickarboden och  inte uppe i trädet.
Det tog en kort stund innan jag kunde lokaliserar honom på taket till lilla stugan.

 Det finns bara ett sätt för en katt (såvitt jag vet) att ta sig upp dit, och det är att klättra på fasaden. Men tydligen var det lättare att klättra upp än att klättra ner, för han vankade oroligt av och an däruppe medan det hjälplösa pipandet blev starkare och starkare.

För att hjälpa kattstackaren, så släpade jag fram en gammal bräda. Men i samma stund som jag lutade den mot kanten på taket, så hade Knas-Katten samlat tillräckligt med mod och kastade sig ut i luften. Graciöst och nästintill ljudlöst landande han på gräset medan jag snopet stod där med min bräda. Oberörd tassade han sen fram för att avkräva mig förmiddagens dos av kel.

Jag måste erkänna att jag är imponerad. Både av hur han har tagit sig upp på taket, men framför allt av att han klarar av att hoppa ner och sedan tassa därifrån helt oberörd. Fin fysik och god kontroll, med andra ord. Men säg ingenting till honom, han blir så mallig då.

Skrovmål för en storjägare

Knas-Katten tycker ju om älgkött. Jag har trott att han inte jagar dem själv, men efter dagens fångst så kanske det inte dröjer så många år innan han tar sina egna älgar.

För er som vill fortsätta tro att Knas-Katten bara är en gullig gos-katt som älskar skogspromenader, hittar på lite bus ibland och avsaknar all form av naturligt kattdjursbeteende vad gäller jakt - ni ska nog läsa något annat inlägg istället.

För i arla morgonstund så kom han som vanligt fram från skogen med dagens frukost i munnen. Men idag var det inte en liten skogsmus-svans som hängde ur mungipan. Det var något bra mycket större och lurvigare - en fullstor ekorre!

Som katter i allmänhet gör när de fångat ett byte så leker de lite med maten innan de hugger in. Så även idag. Men istället för en liten tass-tass-lek så var det mer en brottningsmatch ute på åkern. Det dröjde någon timme innan han nöjd och belåten, lades sig på bron för att sova middag. Med tassen och tungan började han målmedveten putsa bort den rödaktiga ton som nosen antagit. 

Jag är evinnerligt tacksam att Knas-Katten inte har ett behov av att ta med sig sina byten in för att visa upp dem och för att han är duktig att städa upp efter sig. Men den här gången verkar han ha sparat någon form av trofé, för mellan mina odlingslådor så ligger det en lurvig ekorrsvans av finaste kvalité.

Något att hänga i backspegeln, månne? Eller inte... Naturens gång kan tyckas grym, men vad kan vi göra åt den? Ingenting.

Sommardans i Dalarna

Det är sommar, det är Dalarna och därmed vill jag varmt rekommendera den här hemsidan för er som är lite fundersamma över vad ni ska hitta på hela sommaren.  

Bilden är lånad från sommardans.se

Sommardans i Dalarna har precis dragit igång på alla vackra logar och dansbanor som finns häromkring i landskapet och det är något som man definitivt inte bör missa! Även om man inte är inbiten dansare (ännu), så är det väldigt fint att åka iväg till någon av dessa vackra platser en sommarkväll. Lyssna på musik, kolla folk, fika, kanske ta sig en liten svängom ändå.

Det är folk i alla åldrar som är där för att dansa, träffa folk och ha en riktigt trevlig kväll. Perfekt sommarnöje! Och nej, folk är inte där för att ragga. Inte mer än på något annat ställe i alla fall. Folk är där för att ha trevligt och träffa annat folk.
Men jag kan ju inte dansa...! Du lär dig. Bara du vågar. Och man måste inte dansa, man kan vara där bara för att njuta av en vacker sommarkväll. Vilket inte är så bara, egentligen. 

Jag har ju själv varit ute en hel del på dessa dansbanor och svängt mina lurviga tills svetten har lackat. Dock inte det senaste året, av olika anledningar. Men ändå, ni skall veta att det är en vis och erfaren som talar när jag i samband med detta även utropar ett visst observandum, om än i den allra mest positiva andan. För det som börjar så här....

Kan efter viss tid leda till det här... Av egen erfarenhet.

 Och med de orden i bakhuvudet, så tycker jag att du ska ge dig ut på någon av dansbanorna runt om i Dalarna. Våga! Sväng din kropp till musiken och njut av hur du fylls av lyckohormoner samtidigt som du både motionerar och gör nya bekantskaper. Du kan börja redan ikväll...!

Regniga dagar.

Om ni har missat det så har det varit regn och svinkallt ute de senaste dagarna. Dessa dagar fördrivs på bästa sätt i soffan. En virkning, en dator och en Knas-Katt. Sen är dagen fulländad. Typ.

Knas-Katten - 1 år

Det är ungefär ett år sedan som Knas-Katten flyttade hem till oss. Då såg han ut så här och gillade att jaga flugor i fönstret. Han var rädd för att gå i högt gräs och sov på min sovsäck under sängen. 
Nu när har har växt till sig så föredrar han att jaga större oknytt ute, gärna i högt gräs. Han sover gärna mellan någons fötter och älskar att äta älgkött. Dock jagar han dem inte själv, så vitt jag vet.

Han är lite knasig, men kanske just därför passar han så bra in i vår lilla familj här ute i skogen. Det ska bli intressant att se hur han välkomnar nästa familjemedlem. Hittills har han visat en viss skeptis till tvåbenta som är under 120cm. Antagligen för att han inte är van. Men det är bäst han vänjer sig.