Fasadklättraren.

När jag gick ut på förmiddagen idag för att titta till min lilla pallkrageodling, hörde jag Knas-Kattens hjälplösa pipande. Inget ovanligt i sig, han brukar låta så när man kommer ut och han är i närheten. Då ropar man bara på honom så kommer han glatt springande och vill ha lite kel. Men idag kom han inte när jag ropade, men det hjälplösa pipandet fortsatte, högt och tydligt. Och han var inte under presenningen, inte under snickarboden och  inte uppe i trädet.
Det tog en kort stund innan jag kunde lokaliserar honom på taket till lilla stugan.

 Det finns bara ett sätt för en katt (såvitt jag vet) att ta sig upp dit, och det är att klättra på fasaden. Men tydligen var det lättare att klättra upp än att klättra ner, för han vankade oroligt av och an däruppe medan det hjälplösa pipandet blev starkare och starkare.

För att hjälpa kattstackaren, så släpade jag fram en gammal bräda. Men i samma stund som jag lutade den mot kanten på taket, så hade Knas-Katten samlat tillräckligt med mod och kastade sig ut i luften. Graciöst och nästintill ljudlöst landande han på gräset medan jag snopet stod där med min bräda. Oberörd tassade han sen fram för att avkräva mig förmiddagens dos av kel.

Jag måste erkänna att jag är imponerad. Både av hur han har tagit sig upp på taket, men framför allt av att han klarar av att hoppa ner och sedan tassa därifrån helt oberörd. Fin fysik och god kontroll, med andra ord. Men säg ingenting till honom, han blir så mallig då.