Dika

Man behöver aldrig gå sysslolös när man bor som vi gör. Alltid finns det något att göra, det är bara att välja och vraka! Då M har tröttnat att vänta på bussen, så drog han igång att dika eller snarare städa de diken som finns, ute på vår mark. Jag följer med och dokumenterar och påpekar eventuellt fusk. Jag hade gärna haft en spade i hand och slitit på jag också. Att dika är en typisk syssla som jag gillar. Fysisk, lite skitigt och du ser direkt resultat. Som handen i handsken.
Men det kommer fler tillfällen. För det finns många diken att gräva. Och annat slit att göra.

Nog för att det är ett välsignat tillstånd jag nu befinner mig i. Men jag måste ändå få säga att jag längtar efter att ta i ordentligt med kroppen. Känna att musklerna värker, svetten pärlar och tröttheten som sprider sig i kroppen. Och då menar jag inte en kvarts kämpande med att få på mig ett par strumpor.
Jag längtar efter att få gräva ett dike. Eller arbeta med motorsågen. Eller bära sten. Den typen av aktivitet är oerhört underskattad. Om du tvivlar på mitt ord, så är du välkommen hit i höst och jag ska visa dig vad jag menar. Rörelseglädje och meningsfullhet.