Boken är här!

Novellantologin "Över en vårfika" som jag medverkar i tillsammans med andra författare, har i ärlighetens namn funnits i min ägo ett tag. Men det vore lite tråkigt att släppa iväg den flera veckor innan min egna release, så därför har jag hållit den väl gömd. Men nu är det dags - åtminstone för er som tidigare under året paxat ett exemplar!

Jamen det har jag ju gjort! 

Vad bra! Då vill jag att du skickar mig ett mail till slaktarstina@slaktarstina.se där du uppger om du vill ha boken skickad till dig, eller om du köper den under releasen den 6 maj. Det går även att komma överens om annan typ av leverans, beroende av avstånd. Kostar en kopp kaffe, typ.

Jag vill ha boken skickad!

Då uppger du även namn och adress, samt om du önskar betala med swish eller via banköverföring. Boken kostar 170kr + frakt 45kr. Uppge även om du vill ha boken signerad eller inte. Jag skickar boken när betalningen är mottagen.


Jag har inte paxat någon bok, men tänkte komma på releasen och äta kakor tills jag får ont i magen, kan jag köpa boken då?

Jo, det går alldeles ypperligt! Det finns några extra få exemplar tillgängliga, de räcker så långt som de räcker.

Dock är jag mer orolig för att fikat ska ta slut, så jag uppskattar om du anmäler dig via evenemanget på SlaktarStinas facebooksida! Eller på annat sätt låter mig veta att du ämnar komma - hoppas vi ses och framför allt TACK! 

Nya vårgardiner

 När aprilvädret är som hårdast och blötsnön vräker ner utanför fönstret, så kan det vara bra att pigga upp sig själv med nya vårgardiner. Sägs det.

Så jag rev ner gardinerna. Och satte upp snören istället. Eller ja, hampa som hållit ihop vinterns höbalar snarare. Det kallas för återbruk. Eller höjden av snålhet, beroende av betraktarens ögon. Själv väljer jag att kalla det för smart. Och praktiskt. Och funktionellt. SlaktarStinas vårgardinsuppsättning helt enkelt.

Kolla bara vilka snygga vårgardiner jag fick! Med blommor och allt!

Och nog piggar det upp alltid. Att se vårljuset som silar in genom de stora bladen och förundras över hur plantan målinriktat griper efter något att hålla fast vid.

Men mest av allt blir jag glad över den här lilla minigurkan som jag hoppas växer sig stor och kraftig. Åtminstone så det räcker till en smörgås. Läckra gardiner alltså.

Jag har redan börjat fundera över höstuppsättningen.

Vad håller vi på med!?

Man kan lätt tro att det spårat ur fullständigt, när man betraktar vårt senaste projekt här på gårdens marker. Vad är det där liksom? Har Millimetermannen byggt en hockeyrink? Mitt ute på kalhygget? Har han lite för lite att göra? Det är ju inte ens rakt... något måste vara fel. Bäst vi ringer och hör efter.

Ungefär så kan det kanske ha låtit bland människorna i vår omgivning. För sen vi drog igång med det här projektet så har telefonen gått varm.

Och det är ju alltid roligt när trevligt folk ringer. Ännu trevligare är det när trevligt folk kommer hit. Då kan man passa på att sätta dem i jobb. Så det gjorde vi så klart. Är det kalas så är det ju ändå kalas.

Och kalas innebär ju presenter. Och den här gången även en för tidig 40-årspresent till Millimetermannen själv. För innan dagen var slut så hade han ett eget litet hus placerat i hockeyrinken. Rejäl stomme och raka vinklar, helt i Millmetermannens smak. Han somnade lycklig.

Återstår att se om det är han som flyttar in eller någon annan. Den som lever får se.
 

SlaktarStina på FB

Mina damer och herrar, nu finns SlaktarStina på facebook, FB eller fejsbokk som det så fint uttalas.

Jaha, vad ska det vara bra för då?
Genom att gilla sidan SlaktarStina, så försäkrar du dig om att inte missa något nytt inlägg. Med jämna mellanrum kommer det även att dyka upp några gamla favoritinlägg som du inte visste att du saknat.

Jaha, vad det allt?
Nej, självklart inte. Genom att gilla sidan försäkrar du dig även om att inte missa inbjudan till något evenemang här ute i de djupa finnmarksskogarna. Aktuellt på agendan just nu, är releasen av novellantologin Över en vårfika, där jag är en av författarna. Då kommer det ställas till med högklassig fikabuffé här i skogen - kaffe, kaka och trevligt folk i sin bästa kombination!

När är det då? Fikat alltså, resten skiter jag väl i. 
Gå in på FB och gilla SlaktarStina så får du all information du behöver!

Hmpf. Du är allt bra fräck du. 
Ja. Och så kan du bjuda in dina vänner att gilla sidan också. När du ändå håller på!

Hmpf.

Tre år.

Hon somnar med rosa glittertyll runt benen. Håret är vilt och kinderna bär en klädsam vårsolsrodnad. Hon doftar liv och kärlek, så där som en bara en treåring kan göra. Solvarm hud och tussilagojord. Tårars sälta och mild tvål. Några sandkorn i hårbotten och ögonfransar som vilar ovanför den mjuka kinden. Korta, täta.

För tre år sedan mötte vi för första gången natten tillsammans. Tre år, en evighet i ett ögonblick. Hon och jag på ett opersonligt sjukhusrum. Skriket som aldrig ville tystna, bröstet som ännu inte börjat producera, tröttheten som var som förlamande. Men ändå, den totala känslan av lugn. Den totala känslan av trygghet, tillit och styrka. Oövervinnerlighet. Som en naturkraft i en moders bröst. För dig gör jag allt. För dig klarar jag vad som helst. 
 
Samma känsla som jag känner nu, när jag ser dig sova här intill. Den lilla bröstkorgen som sakta höjs. Sakta sänks. Magen full av kakor och tårta. Ballonger som slutligen ligger still bland alla oavslutade lekar som täcker vårt golv. Tystnaden som ackompanjeras av din brors djupa andetag.

Det har varit en bra dag, trots tvära kast mellan känslopalettens kontraster. Glädje som fått fötterna att hoppa, tårar som runnit när knän skrapats upp. Och jag vill för alltid minnas glittret i dina ögon. Den oförstörda glädjen och förnöjsamheten. Nyfikenheten och kärleken. Stoltheten i stegen. Vårkalla fingrar i min torra hand, när du drar mig med och visar mig världen. En värld som skimrar i rosa och tussilagogult. Skalbaggssvart och sandkornsguld.

Tre år, en evighet i ett ögonblick. Känslan i bröstet. För dig gör jag allt. För dig klarar jag vad som helst.

Ved, virke och herrparfym.

Våren är här, och det tydligaste tecknet på det är att vi är klara med veden. Doften av björk och gran som torkar i vårens vindar är nästintill oslagbar. Hjärtat blir liksom så där varmt och det pirrar i kroppen. Skulle kunna vara en storsäljare som herrparfym. Med en bas av solvarm hud och möjligtvis en liten spets av tvåtaktsolja också. Jag skulle falla som en fura.

Hur som helst, det känns rätt fint att ha veden avklarad. Och efter vedtider så kommer virkestider. Vi har plockat om virket som vi sågade förra året för att göra plats åt det nya. Rejäla granplank från vår egna skog. Det är jävlar i mig kärlek det.

Knas-Katten var självklart med och kollade kvalitén. Han synade noga och klassificierade sedan sortimentet i tre olika kvalitéer för att de ska nå rätt användningsområde.

Det förstaklssiga virket är husvirke och ska användas till lador och hus. Andrasorteringen är grisvirke och får duga till grishus, gethus och andra djurbyggnationer. Ja, förutom till korna då, de klassar in under husvirket. Oklart varför, men uppenbarligen förekommer någon form av hiarki på gården.

Sen är det skräpet som blir över och det är mitt virke till mina odlingsbyggnationer. Man kan lätt tolka det negativt att jag får lov att husera bland tredjesorteringen, medan Millimetermannen plockar ut godbitarna ur virkeshögen. Själv ser jag det som en fråga om talang - Millimetermannen behöver raka brädor, medan jag klarar av alla sorters virke. Slutsatsen får du dra själv.