Jag går upp en eller ett par gånger per natt nu för tiden. Anledningen är enkel; Knådden tar mycket plats i bukhålan och jag vaknar med behovet att besöka en vattenklosett. I natt var inget undantag, men skillnaden var att M hade helt plötsligt en hel del att säga till om.
Efter att ha suttit ett tag på sängkanten, reser jag mig upp och börjar vagga iväg mot nedervåningen. Efter något steg sätter sig M upp och säger lite lätt irriterat;
- Måste du göra det där nu?
- Eh.... ja.
- Jag tycker att du ska vänta.
- M, jag måste gå på toaletten, jag kan inte vänta.
- Jo, jag tycker du ska vänta några da´r med det där.
- Jag kan inte vänta, vad är det du snackar om!?
- Men vindfällorna! säger han med en suck som markerar att jag är helt bakom flötet. Jag tycker du ska vänta några dagar med att ta rätt på vindfällorna, det är ingen panik att göra det nu..!
- Nej, jag ska inte ta rätt på några vindfällor nu, det är mitt i natten och jag ska gå på toaletten...!
- Så du låter dem vara nu då?
- JA! Jag lovar att jag inte ska ta rätt på några vindfällor nu....
- Bra! säger han med en något irriterad ton och kastar sig ner på kudden och sveper täcket omkring sig.
En stund senare sitter jag på toaletten och skrattar tills tårarna trillar. Mycket ska man höra innan öronen trillar av.
Det var kul.M tänker då på allt.
SvaraRaderaMamma.