Älskade mamma!

Fotograf: Mathias Wadstedt

Som bekant var det Mors-dag i helgen. Jag är inte så engagerad i denna typ av hitte-på-dagar, då jag tycker att man bör och ska visa sin eventuella uppskattning när som helst under året. Inte påtvingat. Och definitivt utan kommersiella intressen i form av "jag måste köpa någonting, det är ju.......-dag idag." Men andra får hålla på bäst dom vill, det finns ju en fin tanke bakom.

Oavsett. Det här är jag och min mamma. Bilden är tagen för ett par år sedan då hon hälsade på under Dansbandsveckan i Malung.

Jag är stolt över min mamma. Hon är ett rejält fruntimmer, bull-mor, bästa vän, trogen supporter, hjälpreda och kunskapsbank på samma gång. Som ett Kinder-ägg - men tusen överraskningar istället för tre. 
Hon har antagligen skjutsat mig x-antal varv runt jorden genom åren - på träningar, till kompisar eller för att jag helt enkelt ville hem. Alltid, oavsett vilken tid det var på dygnet.
Hon har tålmodigt lyssnat på tonårskatastrofer, livsfunderingar, idéer och högst vardagliga tankar. Det är faktiskt ett under att inte hennes öron har ramlat av. Men i alla fall när jag kollade sist, så sitter de fortfarande kvar och lyssnar fortfarande lika tålmodigt. Oavsett om det handlar om livets mirakel, sorger eller vardagslunken.

Och när jag seglar omkring på livets hav i min lilla jolle, så har mamma alltid funnits där som det moderskepp hon är. Jag har fått bestämma min egen kurs, klarat mig igenom både stormar, dimma och solsken men alltid med tryggheten att moderskeppet finns där. Om jag behöver guidning, stöttning, social samvaro eller extra proviant. En stor trygghet med andra ord.

Och när jag nu själv står inför utmaningen att bli mor och tankarna rusar iväg i ren panik om hur i hela friden jag ska göra för att vara en bra mor - då behöver jag bara tänka på hur min mamma har varit och hur hon är, för där har jag svaret. Svårare än så är det inte.