Skogspromenad med katten

Knas-Katten är som en hund ibland. Han älskar att ströva omkring i skogen med oss andra i familjen. Man blir väl som man umgås, sägs det.

Så när jag gav mig ut på min dagliga ank-runda (vagg-vagg), så hängde Knas-Katten såklart på. Först blir han alldeles sprallig och hoppar fram bakom tuvor för att skrämmas, klättrar i träd, och vrålrusar fram och tillbaka längs stigen.

Men bara han har fått utloppt för sin överskottsenergi så lullar han på längs stigarna, hack i häl eller en liten bit framför. Det beror på vilka marker vi befinner oss vid. För han kan vara bra kaxig och gå först så länge vi är på marker han är bekant med. Men när vi kommer lite långt bort eller tar en ny stig, så vill han gärna smyga bakom, som ni ser här.

Fegis. Eller smartis. Han räddar ju sitt eget skinn som låter andra i flocken gå först på okända marker. Men eftersom den andra i det här fallet är jag, så tycker jag nog mer han är en fegis. Han kan ju i alla fall klättra upp i ett träd om det skulle vara något. Men vad det skulle vara vet jag i och för sig inte.