fredag 31 augusti 2012

Syprojektet avslutat

Jag ber om ursäkt för den knapphändiga uppdateringen nu igen, men jag har varit tvungen att prioritera mitt senaste syprojekt. Anledningen till varför det var så bråttom att få klart det hela ser ut så här;


En jordfräs som går på bröstmjölk. Han har far runt, runt, runt och jag har varje kväll förundrats över hur han egentligen gör. Och eftersom jag inte vill att han skall få ut någon kroppsdel mellan spjälorna, så har jag suttit uppe de senaste kvällarna och sytt och knåpat. Jag har känt mig som de där mössen i den tecknade Askungen och har med pipigt röst sjungit Jag ska sy och jag ska klippa...

Och nu ikväll, äntligen, så blev spjälskyddet klart. Och det trots att dagen har varit en sådan där dag när mackan faller med smörsidan neråt.

 Och det är precis så vint och snett som det ser ut att vara, men är också fullt funktionsdugligt. Jag är ingen mästersömmerska, men jag tycker det är oerhört roligt att sy och därför syr jag. Under tiden blir jag en mästare på att dölja de fel som en riktig sömmerska inte skulle ha gjort. Och lyckas jag inte med det så kan man alltid jobba efter devisen; men det ska vara så där, det är min egen design!

tisdag 28 augusti 2012

Kvällsro


Kylan och mörkret börjar ta allt mer plats och jag kan inte förneka att jag tycker om det. Det ger en speciell lugn och ro när mörkret omsluter huset och elden sprakar i vedspisen. Det ger en känsla som är omöjlig att i ord beskriva. Och det är ingenting jag bara säger, utan det är precis vad jag har konstaterat här ikväll. För jag har hela kvällen letat efter orden som skall förmedla känslan till er, kära läsare, men inga ord jag finner gör den rättvisa. Den måste helt enkelt upplevas. Ni är välkomna hit närhelst det passar er. 


måndag 27 augusti 2012

Dagens husmoderstips

Om du, liksom jag, är för slö/slarvig/upptagen för att torka rent i micron direkt efter att du använt den, så ska jag nu ge dig ett värdefullt tips.

När du tycker att micron helt enkelt har blivit alldeles för skitig - alternativt att någon annan i ditt hushåll tycker att den har blivit alldeles för skitig efter att du har använt den - då finns det egentligen två alternativ. Ett alternativ är att börja se på det smutsiga som en form av minnesalbum. Jamen titta, där är lite tomatsoppa som jag värmde förra veckan, och där sitter ju en liten skvätt av den goda gröten! Det var härliga måltider det.
Det kan funka om det är du som tycker micron är för skitig, men funkar inte lika bra om det är någon annan i ditt hushåll som tycker att den är för skitig efter ditt nyttjande.

Ett annat alternativ är helt enkelt att göra rent micron, så lätt och smidigt som möjligt så klart. Eftersom det är detta alternativ som jag oftast måste ta till så har jag kommit på ett jättebra sätt. Du tager ett stycke skål med vatten och häller i en liten skvätt ättika. Ställ in detta i micron, kör ca 3 minuter på högsta effekt och låt skålen stå kvar en stund så vattnet får ånga runt lite. Sen är det bara att torka ur med trasa, minimalt med gnuggande utlovas!
Det svåra med det här alternativet är att komma ihåg att torka ur. Det har hänt ett x-antal gånger att jag öppnat micron för att ställa in något som ska värmas - och där står en skål med ättiksvatten som har kallnat. Då är det bara att börja om.

Ur ren arbetsmiljösynpunkt är det VIKTIGT att säkerställa att ingen ovetande hittar skålen med ättiksvatten och får för sig att dricka det. Det är inte hälsosamt. Sen låter jag det var osagt om hur hälsosamt det är att värma mat i microvågsugnen, för om det tvistar de lärde. Men jag tror att det iallafall är hälsosammare än att inte få i sig någon mat alls.

fredag 24 augusti 2012

Gråt inte över spilld mjölk

På kläder, i soffan, på golvet, i sängen, på kuddar. Bröstmjölken hamnar överallt. Man skulle kunna tro att jag springer omkring och märker revir, men riktigt så är det inte. Men jag kan inte riktigt styra mjölkfrisättningen och det resulterar i att det hamnar mjölk lite överallt. Nu skulle man kunna tro att jag springer omkring spritt språngande naken här hemma, men det gör jag inte heller. För det är inte alltid mjölken kommer direkt från produktionen, så att säga. Ibland har den gått via mellanhänder i form av Knådden. Och ibland är det helt krasst så att han duckar när jag försöker rikta rätt. För det kan vara bra med tryck i juvren, nästan som en högtryckstvätt men med mjölk. Och vem vill ha en högtryckstvätt i munnen? Nej just det.

Hur som, all denna spillda mjölk har resulterat i att vi numera har utvecklat en handdukstrend vad gäller inredning. Handdukar överallt. På golvet, i sängen, i soffan, på kuddar, över axeln - allt i varierande färger. Det piffar upp, är praktiskt, lätt att variera och sprider en skön doft av bebisliv.

Jag tackar ödmjukast för de handdukar som har donerats för detta ändamål. Nu väntar jag spänt på att någon inredningstidning ska ringa och vilja göra ett banbrytande reportage om detta inredningstema. Än har ingen ringt, jag förstår inte varför. 

onsdag 22 augusti 2012

Nytt syprojekt

Så här mitt i natten sitter jag uppe som en liten tomtenisse i sin skaparverkstad och pular på mitt nya syprojekt. Som vanligt avslöjar jag inte vad det ska bli förrän det är klart, så ni kan gissa på bäst ni kan.

Men det blir ju ett lapptäcke, säger ni. Men ack vad ni bedrog er. För den del ni ser på bilden är 414cm lång och jag har inte tänkt göra ett täcke som täcker hela sovrummet. Nej, det ska bli något helt annat och det bästa är att jag kunde ta rätt på lite tygrester, en oanvänd sjal och en trasig duk som jag hade liggande.

Men nu ska jag plocka ihop min lilla skaparverkstad och bli mjölk-ko istället. Godnatt.

tisdag 21 augusti 2012

Knas-Katten och filten

 Knas-Katten har känt sig något orättvist behandlad här i familjen de senaste månaderna. Det började med skötbordet, men där gjorde vi ändå en fin överenskommelse.

Men sen har Knas-Katten fått bevittna hur vi införskaffat den ena mysiga sovplatsen efter den andra, men ändå nekat honom att få ligga där. Först kom spjälsängen. Sen var det barnvagnen, bilstolen och baby-sittern. Därefter har det kommit massa mjuka täcken, kuddar och filtar. Och hela tiden detta ständiga nekande, utan att katten har förstått varför.
Men sakta har det gått upp för honom, att alla dessa mysiga sovatrealjer var ämnade för den nya familjemedlemmen - Knådden. Varför ska han få så mycket mysiga saker och jag ingenting!? har han gjort uttryck för i sann storebrorsanda.

Så vi beslutade att den virkade bebisfilten, som jag lade ner min själ i under hela 9 månader, den får bli en kattfilt Så nu har Knas-Katten fått sin alldeles egna sovfilt, till hans stora förnöjelse. Och han är mycket noga med att ingen annan får använda den. Men vem skulle ens våga försöka?



måndag 20 augusti 2012

Vaggvisa

"Sov mitt lilla hjärta
roligt i din bädd
inte vara ängslig
inte vara rädd
Ty i svarta vatten
över skog och mark
över vida vatten
vaktar farbror Stark..."

Om kvällarna här ute i skogen får Knådden bekanta sig med den svenska musikskatten, enligt min mening. Det är inte ABBA. Och inte Kent. Och heller inte Jussi Björling eller Sabbaton. 

Men svenska visor, det är grejer det. Ikväll, till exempel, har vi poppat Allan Edwall. Igår var det Sofia Karlsson som sjöng Dan Andersson. Imorgon kanske vi ska festa till det med lite Cornelis Vreeswijk. Det är ju ändå tisdag. 

Kanske är jag lite lillgammal. Kanske är jag lite trist och tråkig. Kanske har jag bara inte hittat dem i min generation som hyser samma förkärlek till svenska visor. Oavsett. 

Nu har jag min chans. Min chans att påverka framtida generationer att verkligen uppskatta dessa kulturella guldkorn. Eller så får det motsatt effekt, man kan ju inte veta säkert. Men jag tar min chans. Min chans att dela denna musikaliska förälskelse med någon som tar sig tid att verkligen stanna upp och lyssna och njuta. Eller ja, rent krasst så har ju Knådden inte riktigt något val än. Han är ju beroende av mig oavsett om han vill byta musik eller gå ut ur rummet. Men han somnar då så gott till visorna varje kväll, så så förfärligt illa kan det ju faktiskt inte vara.

söndag 19 augusti 2012

Sensommarmorgon

 Det är något speciellt med sensommarmornar. Den där fuktiga kylan och de dova dofterna. (Om nu dofter kan vara dova, men jag vet inte hur jag annars ska beskriva dem.) Man känner att hösten börjar göra sig startklar, samtidigt som sommaren fortfarande kämpar sig kvar. Det är fint och ibland glömmer man det. 
Oftast har vi fullt upp med att klaga över att sommaren varit dålig, att semestern är slut och vi våndas över att hösten och mörkret är på väg. Vi liksom missar tiden där emellan. Vilket är synd.

Så ta och masa dig upp lite tidigare någon dag, eller ge dig själv lyxen att stanna upp några minuter en tidig morgon. Ta in dofterna, lyssna till tystnaden, känn fukten i luften. Och inse att det är minst lika härligt som en solstrålande, kvittrande, daggdoftande försommarmorgon. Njut av det om är istället för att se tillbaka.
 

lördag 18 augusti 2012

Rosa provokation

Det här väcker känslor, mina damer och herrar. En pojke med en rosa napp. Så förskräckligt, stackars pojk!

Men jag kan meddela er att pojken i fråga mår bra och tycker om sin napp. Han ger blanka fan i vad den har för färg. Just nu iallafall. Men med tanke på omgivningens reaktioner, så kommer han nog vägra färgen rosa om ett par år. Oavsett om han tycker den är fin eller inte.

Och åter igen har en generation fått lära sig att pojkar är blå och flickor är rosa. Jag som trodde att en färg var just bara det - en färg.

Det roliga i kråksången är att hans rosa napp inte ens är ett medvetet val för att provocera från vår sida. Vi behövde en napp och den nappen som fanns hade färgen rosa. Mer var det inte med det. Trodde vi.

Men en rosa napp till en pojke väcker känslor. Hos vuxna. För än är det inget barn som har reflekterat så pass över färgen, att de har tyckt det varit värt att kommentera den. Det kan bero på att de ännu inte lärt sig uttrycka sina tankar i klara ord. Eller så beror det på något annat som de ännu inte har lärt sig. Vad vet jag.

fredag 17 augusti 2012

Ordningen återställd

Ni kan vara lugna, ordningen är återställd. Knas-Katten är tillbaka på gården efter att M sent igår kväll gick skallgångskedja. Den som tror att katter tar sig hem själva om de hamnar på lite avvägar... den personen känner inte riktigt Knas-Katten. Han gör själ för sitt namn, om vi säger så.

Men varför försvann han? undrar ni då. Jo, så här var det...

Min kära bror var här igår tillsammans med det lilla Charmtrollet. I ett tappert försök att få samtliga minimänniskor att sova, gav vi oss ut på en barnvagnspromenad. Ni som har läst om familjepromenaden, kan ju gissa hur Knas-Katten reagerade. Åh, promenad! Vänta på mig! Och sen kom han eftergalopperande som om han vore en hund. Jaha.

Så han hängde på, trots vårt något fula försök att ignorera honom och hålla tummarna på att han skulle vända hemåt. Men icke! Vi gick och vi gick och Knas-Katten gjorde detsamma. Men sen i en kurva kom det plötsligt en bil med ett alldeles förfärligt rasslande släp. Kattstackar'n blev livrädd och stack iväg. Vart såg vi inte. Då han inte kom när vi ropade och heller inte visade sig när vi strax därefter passerade igen, så antog vi att han hade tagit flykten till hemmets lugna ro. Men timmarna gick och ingen katt syntes till.

Så M fick sent på kvällen gå skallgångskedja med sig själv. Och när han kommer fram till kurvan där Knas-Katten försvann, så sitter han där på vägen och väntar. Väntar på att vi ska passera igen med barnvagnarna eller väntar på att någon ska komma och hämta honom. Man kan undra hur länge han hade suttit där om ingen dykt upp.

Väl hemma så var han skitsur och gick med nosen i vädret och vägrade att kela. Men vem kan klandra honom? Jag skulle inte heller vara så glad om jag fått  vänta en hel dag på att någon skulle hämta hem mig.

torsdag 16 augusti 2012

Efterlysning

Namn: Knas-Katten
Ålder: drygt ett år
Beskrivning: var klädd i grå sommarpäls och vitt öronludd vid försvinnandet. Har en yvig svans, fyra ben och beter sig som en hund. Tycker om älgkött och skinka. Knas-Katten sågs senast längst bort i byn, på grusvägen i kurvan bortanför sandhuset.
Ser ni honom, kontakta polisens avdelning för försvunna personer eller hör genast av er till mig. Vi saknar honom.



onsdag 15 augusti 2012

Ensam majestät

Denna fascinerande blomma fångande mitt blickfång igår kväll när jag och Knådden vandrade runt på markerna. Den lyste klarare än alla andra växter runt omkring och liksom höjde sig över massorna. Ungefär som när någon kommer med självsäkra steg, strålande i en klarröd klänning i en beige folkmassa. Ett blickfång som du inte kan slita dig ifrån.

Jag har aldrig sett något liknande, så därför undrar jag nu; vad är det här för skönhet som växer utanför mitt hus?


måndag 13 augusti 2012

Äkta svenskt hantverk

Alla har det. Ett äkta svenskt hantverk som ligger gömd i någon låda. Någon sak som du tvingades göra i slöjden och som du då inte riktigt förstod vad du skulle ha till. Eller något som du har fått av ditt barn eller barnbarn och som du knappt vågar ha framme. Kanske för att du är så rädd för att detta vackra hantverk ska ta skada. Eller för att är så fult så du inte vet vart du ska placera det, alternativt att du är rädd för att någon ska fråga vad det föreställer och du inte kan svara.

Oavsett vad, så kan du inte kasta det här föremålet, trots att du inte vet vad du ska ha det till. Det är som det besitter en själ. Något berör dig känslomässigt, när du ser på den snett sågade träbiten eller den håliga stickningen. Du kan inte kasta det! Och därför hamnar den i en låda och du glömmer bort det.
Tills den dagen då du ska rensa bort lite skräp. Återigen tar du fram detta äkta svenska hantverk som tillverkats i någon dammig slöjdsal av något ivrigt mellanstadiebarn. Du tar upp den ur lådan, tänker Åh, den här! Men vad ska jag ha den till, den är ju inte särskilt vacker..? Men på något underligt sätt hamnar den ändå i någon låda eller skåp och försvinner ur ditt medvetande till nästa gång det är dags att rensa ut lite skräp. Och så fortsätt det.

Men plötsligt händer det, och så har det nu gjort för mig. Rensade ur en låda och hittade en mobil som jag gjorde i mellanstadiet, på uppdrag från vår slöjdlärare. Då helt oförstående vad jag skulle med den till, men det var iallafall kul att såga. Men nu har den äntligen fått komma i bruk, efter 15 år i en pappkartong!

Vår slöjdlärare var allt bra förutseende. 

söndag 12 augusti 2012

Tillbaka till vardagen

Jag vet att det är många som denna söndagskväll möter nattens mörker med en gnutta ångest. Semestern är över och nu ska man tillbaka till jobbet. Tillbaka till vardagen.

Men vardagen är icke bara att förakta. Det finns något fint i den. Den utgör ändå majoriteten av våra liv. Kanske kan man tillochmed säga att det är vardagen som är vårt liv, hur den än ser ut. Och är den då så odräglig att man knappt står ut, ja då kanske man ska fundera på vad man själv kan göra för att få det lite behagligare.
Vissa saker kan vi ändra på, andra inte. Men man kan alltid göra något. Stort eller smått. Som att byta ut jordgubbssylten på gröten till blåbärssylt. Eller säga upp sig från jobbet. Kanske avsluta en relation. Eller påbörja en ny. Eller helt enkelt sluta dammsuga.

För vardagen är föränderlig. Ibland till följd av medvetna val. Ibland till följd av livets egna gåtfulla nyckfullhet. Men det pågår alltid en förändring, om än så sakta att vi knappt märker det. Tänk dig själv hur din vardag såg ut för 10 år sedan, är den precis som idag? Nej, tänkte just det.

Vardagen har precis börjat här i skogen, för nu är det slut på semestertider och då är söndagskvällarna som de brukar vara, men ändå inte. För i soffan snusar Knådden. Och jag ska inte stämpla in för ännu en 40-timmarsvecka imorgon. Nu är det dygnet-runt-tillgänglighet som gäller, som mor och husmor. Det kommer nog säkerligen bli slitit emellanåt. Men vad gör det när lönen är miljoner gånger bättre.

torsdag 9 augusti 2012

En mer naturnära dinglis

Ni har alla säkert sett de där sakerna som hänger och dinglar i suffletten på barnvagnar? De kallas uppenbarligen dinglisar, har jag nu lärt mig. Vanligtvis brukar de bestå av mjukisdjur i form av elefanter, lejon, giraffer eller någonting liknande.

Aningen opedagogiskt tyckte vi och byggde oss vår egna. Jag menar, vem i detta land har elefanter och lejon direkt utanför husknuten och behöver lära barnet att känna igen dessa under de första levnadsåren? Nej, tänkte just det.
Så vi tog en tallkvist och en rönnkvist och satt i suffletten, så att Knådden nu kan lära sig skilja mellan löv- och barrträd. Ekologisk, naturnära, miljövänligt, pedagogiskt och högst unikt. Billigt var det också.

Stackars barn, tänker ni nu. Men ni kan vara lugna, pinnarna i suffletten är inte en ny typ av dinglis. Det är resultatet av en fyndig man som är orolig för att det det droppar in regnvatten på hans son. Några pinnar och vips, så har regnskyddet fått en liten skärm som motverkar att det droppar in i vagnen. Man tager vad man haver, så att säga.

tisdag 7 augusti 2012

Superdrycken för kroppsbyggare

Det finns otaliga drycker och preparat på den kommersiella marknaden som utlovar muskeltillväxt och styrka. Det är proteindrycker, chokladkakor, piller och jag vet inte allt. 

Så det är oerhört fascinerande att, efter en 5-veckors period, kunna konstatera en viktuppgång på ca 60% och en längdökning på ca 10% - genom att enbart dricka bröstmjölk! Mjölk som min kropp har producerat! Fantastisk.

Överväger om jag ska sälja överskottet dyrt till alla dessa kroppsbyggare. Men jag vet inte... om jag själv skulle få samma effekt av att dricka bröstmjölk så skulle det innebära att jag om fem veckor skulle väga drygt 100kg och vara 180 centimeter lång. hmm... Det är nog bäst att bröstmjölkens hemligheter inte släpps lös på den kommersiella marknaden, för då har vi snart massa jättar som promenerar omkring här på vår planet. 

Bättre att ge till dem som verkligen behöver växa. Men erkänn att det är häftigt!

måndag 6 augusti 2012

Familjepromenad

 Häromdagen när solen sken och värmen för en gångs skull var här, så bestämde vi oss för att ta en promenad ner till sjön. Spana efter några fler vargspår, få lite motion och samtidigt njuta av värmen och solen.

Och när jag säger vi, så tänkte vi på oss tvåbenta familjemedlemmar, det vill säga jag, M och Knådden. Men Knas-Katten tänkte annorlunda. Åh, familjepromenad - det tycker jag om! Så han hängde envetet på som han brukar, trots att vi försökte få honom att stanna hemma. För den här gången var det avsevärt varmare än vad det varit förut. Och det var avsevärt längre sträcka, ca 4-5 km. Men vad spelar det för roll för en Knas-Katt, när det vankas familjepromenad.

Vi trodde, ärligt talat, att han skulle ge upp efter ett tag, men där bedrog vi oss. Han kämpade på, trots att han flåsade som en hund och tungan hängde ner till knäna. Vi erbjöd honom skjuts under barnvagnen, men det vägrade han. Tänk så skulle någon se mig! En extra vattenpaus lät han sig dock övertalas till.

Så han hängde på hela vägen ner till sjön och sedan hem igen. Väl hemma så kastade han omkull sig i soffan och blev liggande resten av kvällen. Jag måste erkänna att jag är imponerad, han är envis den där katten.

Om vi såg några fler vargspår? Nej, det gjorde vi inte. Men vi hittade ett stråk som kryllade av dessa söta minigrodor.

Kålmården kan slänga sig i väggen.

torsdag 2 augusti 2012

Skytte med luften som kraft

Bilden är flera år gammal och har egentligen ingenting att göra med innehållet i texten.
Så här i OS-tider har vi ägnat oss åt skytte i 4-kilosklassen här hemma. Men istället för att ladda med krut, så kommer kraften från luft, framställd av vitkål i bröstmjölksformat. Längdrekordet så här långt är uppskattningsvis två meter, bästa träffen är på mors mage och extra stilpoäng har delats ut för att lyckas träffa skötväskan som stod i en helt omöjlig vinkel.

Trots imponerande prestationer av deltagaren, så tror jag inte att detta är någon OS-gren med en framtid. Den krärver hårt jobb av funktionärerna och en väl anpassad arena. Och om sanningen ska fram har vi redan satt käppar i hjulet för en fortsättning, för vitkålshuvudet ligger vid det här laget ute i komposten. Men vem vet, kanske finns det annat man kan ladda kanonen med?

onsdag 1 augusti 2012

Herr Gråben


På en promenad härom dagen gjorde jag och Knådden det här fyndet - spår efter en morgonlunkande varg.
 

Sen hittade vi det här spåret också. Jag tror det är spåret efter en morgonlunkande varg som blivit störd av en morgonlunkande ko med kalv - i barnvagn.


Spåret vek av in i skogen och kanske, kanske låg den där och spanade på detta konstiga ekipage med två ben och fyra hjul som knallade fram längs skogsvägen. Vi såg dock inte till djuret.

Överskriften kan även utläsas Fru Gråben, om man har lust till det, då jag erkänner att jag inte kan klargöra djurets kön via tassavtrycken. Jag hoppas dock att ni har överseende med detta och att ni accepterar mitt val att namnsätta detta inlägg med en manlig titel, trots att det finns vissa mer neutrala uttryck. Jag skall försöka ta reda på om det är en hane eller hona som rör sig häromkring så att benämningarna blir rättvisa hädanefter.

Multisport för småbarnsfamiljen

 Efter en tids uppehåll har nu Team Slaktarn´s återupptagit träningen. Första passet bestod av lite lättare orientering enligt Naturpasset - ett ypperligt sätt att komma ut i naturen och motionera både kropp och knopp! Men huvudsyftet med det här träningspasset, förutom att komma ur ringrosten, var att svetsa samman teamet och introducera vårt lovande, talangfulla nyförvärv. Som självklart har fått en egen teamtröja - TACK Krus-Karin!

Som sig bör när man är helt ny och ska se och lära, så intog Knådden en ganska passiv roll under träningspasset och flöt mest med.

 Jag kan dock se fördelarna med att titta om man nu ska se och lära, men han har nog en utstuderad taktik för det där. Hur som helst.

Allt eftersom träningspasset förflöt så utvecklade sig orienteringen till en ny variant av multisport. Multisport för småbarnsfamiljen. För det är inte helt lätt att hålla koll på rätt kurs, karta och kompass och samtidig plocka kantareller.Men det går!
Det första träningspasset med den nya konstellationen av Team Slaktarn´s är avklarat och fler lär det bli. Sammantaget kan vi konstatera att det ser lovande ut med den nya medlemmen, att kantareller är gott och att Naturpasset är en jättebra aktivitet som fler borde prova på.