Vi har börjat med blåbärsgröt här hemma. I miniportioner skall tilläggas. Så små att att gröten knappt täcker botten i en vanlig kastrull. Så vi löste det med ett decilitermått. Funkar bra det också. Men man får passa den ordentligt och vara noga med värmen, annars bränner den fast. Men lär man sig bara det så funkar det ypperligt. Lättdiskat dessutom.
För jag vägrar köpa en liten kastrull. Av den enkla anledningen att jag har aldrig saknat en sådan och det värsta jag vet är köksskåp med för mycket saker. När man måste lyfta ur halva innehållet i skåpet innan man når vad man ska ha. Och det rammlar ut någonting så fort man öppnar luckan. Typisk fenomen i så kallade buttskåp, förövrigt. Nej, uschinnamej.
Man kan lösa det genom att bygga ett större kök. Eller så löser man det genom att inte ha mer saker än vad man egentligen behöver. Jag har valt det senare, men vi är ju alla olika och tur är väl det. Och ibland behöver man faktiskt ett större kök.
Och egentligen är det tur att det inte är mer gröt än att den rymms att tillredas i ett decilitermått. För när grötfesten är slut här hemma och det är dags att städa upp - ja, då känner vi tacksamhet över de små portionerna. Det är bara att ta fram disktrasan och med ett leende börja torka stol, bord, golv, vägg och allting annat som finns inom ca 1,2 meters radie från där grötexplosionen har ägt rum.
Och för er som undrar - självklart så får Knådden de blåbär som uppfyller EU-standard som vi plockade i höstas.
Smart! Bra med vedspis, hittar alltid någonstans med rätt temperatur. Glädjer mig se att du inte kör den i micron. Och ekologiska havregryn, ingen syntetgrötsörja. Blåbär från egna marker. Gourmetmat för en Knådd.
SvaraRaderaJag försöker att värma maten, både min och Knåddens, på spisen efter vad du förklarat för mig. Det tar ju faktiskt inte så mycket längre tid. Och så som livet ser ut nu så är det sällan vi har några tider att passa. Och faktum är... maten är godare!
Radera