Krysta

Min svenskalärare sa jämt till mig krystade fram mina arbeten, så som man föder ett barn. Det är först nu jag förstår vad hon menade med det. Men jag kan inte annat än att hålla med henne. Jag liksom klämmer fram resultatet, bit för bit. Och då gäller det att klämma i på varje inspirationståg som går, för att inte missa deadline. Slutligen, efter mycket om och men, så är där ett färdigt arbete. Och man kan knappt tro att det är sant.

Så nu har jag krystat och krystat varje kväll den här veckan. För om drömmar ska ha en ärlig chans att bli sanna, ja då måste man iallafall försöka.