Hjärnan i stand-by.

Det föll sig så, att jag packade väskan och drog till Slovenien några dagar. Det var fantastiskt, härligt och roligt på många sätt och nu är jag hemma igen. Inga större missöden. Men det märks att hjärnan, och kroppen, har varit på semester. Det är liksom ingen mjukstart här hemma. Starta lite lugnt och komma ifatt. Nej, det är pang på, full rulle och ända in i kaklet som vanligt.

Min hjärna hänger inte med. Den är fortfarande på stand-by. Får inte riktigt till det här med organisering, förberedelser och tre steg före. Den tror fortfarande att det går att koncentrera sig på en sak i taget. Som hur maten smakar. Hur omgivningen ser ut. Solen som värmer kinden och blåsten i håret. Samtal som aldrig tar slut. (Och då menar jag inte varförvarförvarför....)

Så det blir inte mycket till inlägg ikväll. Jag måste komma i fas. Väcka upp småbarnsmorsan och säga hejdå till den njutande turisten. Plocka fram kalendrar, matplanering, listor och tålamodet. Synkronisera mig med mina två mat&sov-klockor och få vardagen och rulla igen.