Vårkänslor.

Mars och man kan inte mer än drabbas av vårkänslor. Solen som sticker i ovana ögon, snön som smälter, barnen som med sprudlande energi gräver i den lilla sand som hittills tinat.

 

Och en dag kom även Gumman Tö kom på besök. "Om man slår sönder snön så smälter den snabbare", sa hon och började hacka med en barnspade. "Jaja, varsågod", sa jag och gick in för att koka kaffe. Det här kunde ta tid.

Ivriga barnhänder kastade sig över kakburken när årets första vårfika dukades upp ute på gården. Gumman Tö tog en paus i hackandet och lät sig bjudas på en kopp kaffe. Vi knaprade kakor som bäst när barnen fick syn på Knas-Katten. Och hans tjej. Hon som kommer förbi varje vår och inget vet hur långt hon vandrat.

"Titta där är Knas-Katten. " säger barnet.
"Ja, se. " svarar den vuxna, fullt upptagen av sin världsviktiga kaffekopp.
"Och där är en till katt. "
"Ja...."
"De är nog kompisar. "
"Mmm. "
"Nu går kompisen. Och Knas-Katten följer efter. "
"Mmm.."
"Oj, nu hoppar Knas-Katten upp på kompisen! Titta mamma, titta! "
"!!!"
"De kramas nog. Tycker om varandra"
"Ja, så är det nog. Så är det nog. "

Vårkänslor.