Begär.

 Det hela började med de förbannade cheesburgarna. Cheesburgarna som fick mig att inse att, ja, någonting inte riktigt var som det brukade. Som fick mig att inse fakta - jag var (och är) gravid.

Cheesburgarna är inte längre i fokus vad gäller begär, utan mitt matintresse har nu förflyttat sig till mer sofistikerad mat än så.

Sill. Inlagd sill. Hushållerskans inlagda sill. Mmmmmm, Guds gåva till matutbudet! Det går att äta som snacks ungefär. Supergott. Och allteftersom sillen tar slut, så fyller Hushållerskan på med mer, som en  knarklangare till en narkoman - vad skulle jag göra utan henne! Min alldeles egna sill-langare. Sill-sill-sill. Mmmmm. 

 Vid min första graviditet åt jag sill-tacos. Alltså, vanlig tacos men med inlagd sill istället för köttfärs. Just då tyckte jag att det var en alldeles utomordentlig kombination och undrade över varför ingen kommit på detta tidigare. Det var ju helt genialt!

 Varför förstod jag senare, när mitt normala matbegär återkommit. Det skär sig helt enkelt. Och till den sjuka nivån har jag inte kommit den här gången. Än. Men man vet ju aldrig vart det här slutar.

Och jag fortsätter att fascineras av de spratt som kroppen spelar mig.