Ett lyckligt möte.

Jag har varit på möte. Som representant för vår lilla bystugeförening, så fick jag möjligheten att gå på möte. Jag kan inte säga att jag gillar möten. Men när de handlar om byars samspel och utveckling, så vaknar jag till lite grann. Jag älskar byar. Och jag älskar utveckling. Samspel är en förutsättning för utveckling, och där gör jag så gott jag kan. Alla är vi ju människor.

Hur som helst. På dagordningen stod ord som landsbygdsutveckling. Öppna landskap. Djurhållning. Fiber. Det är då hjärtat börjar dunka lite extra. Mitt intresse väcks onekligen. Det är fina ord. Viktiga ord. I en framtid som vi inte vet någonting om.

Sen började olika människor prata om fiber i den glesaste glesbygd. Om hållbar omställning och ett bättre lokalt samhälle. Om får och nötdjur, beteshagar och bättre mat åt folket. Det är ungefär då jag vill kasta mig upp på bordet och dansa av glädje, skrika ut alla tusen miljoner idéer som bubblar inom mig och krama om varenda eldsjäl som finns i lokalen. Få med dem i mitt vildsinta glädjerus och börja kanalisera all energi till att få landsbygden att glöda.

Men det gör jag inte, såklart. Men det är för sjutton inte långt ifrån...

Hur som helst så gör det mig lycklig att jag bor i en kommun som visar att de försöker och att de vill. Det gör mig lycklig när jag hittar andra människor som intresserar sig för dessa frågor. Människor som har en glöd och som har en vilja. Idéer. Det gör mig lycklig när jag möter människor som bär på kunskap som jag inte har och som är högst villiga att dela med sig. Det gör mig lycklig att det finns folk som tänker. När människor ser all potential som finns, här, mitt i vårt paradis där vi trampar omkring varje dag. 

Kort och gott - det här mötet gjorde mig lycklig.

Det kommer leda till något bra, jag bara vet det.