En dikt om kvällen

Du tar min hand och jag tar din
tillsammans går vi ut i natten
Vi pratar om allting häromkring
när vi hämtar hö och vatten

Vi pratar om mörkret som gömmer allt
och hur snön trots ändå kan lysa
om stjärnor som glittrar i tusenfalt
och älgar som inte kan frysa

Kylan gör dina ord till rök 
och du skrattar likt porlande vatten
Glömt är trots och vardagsstök
när vi utfodrar djuren till natten

Lugnet råder bland gran och fur
när vi sjunger om stjärnan som blinkar
och säger godnatt till våra djur
de får pussar, kramar och vinkar
 
Du tar min hand och jag tar din
allt som finns är nu
och orden du viskar etsas in; 
min bästa vän är du