Kattmat.

Byggkaos. 1 rum och kök. Här samsas jag med Millimetermannen, ett oklart antal dammråttor, en 4-åring och en 2,5-åring. Och en katt. Eller två.

-Mmmm... hör jag från ett hörn i köket. Misstänksamt nära kattmaten. Misstänksamt tvåbent, med det blonda ruffset yrande runt öronen.
- Vad gör du? frågar jag uppmanande
-Mmmmmm....inget. Klart misstänksamt svar.
- Vad har du i munnen då? 

Det lilla barnet gapar stolt och visar upp de hårda kattmatskulorna.

- Men usch, du får inte äta kattmat! Kattmat är för katter. Och du är ju ingen katt !säger jag. Så där oerhört informerande som bara en idiot till förälder kan vara. Hon tittar på mig med de isblå ögonen. Lägger huvudet på sned och svarar;

- Mjauuu....

Tystnad. Hon ser på mig med de glittrande ögonen och väntar på en reaktion. Jag står tyst. Vad svarar man på mjauuuu? Sekunder går. Det är hon som bryter tystnaden. Hon bröstar upp sig och segerns sötma sprutar ut ur öronen när hon med grov stämma utbrister;

-Mohahahahaha!

Sen springer hon iväg. Och kvar står jag, med kattskålen i handen. Ännu en gång besegrad.