Den här kaffepettern hittade vi i skogen för en tid sen. Den bara låg där i mossan, antagligen kvarglömd flera årtionden tillbaka. Den har nog lyssnat till många historier runt elden. Eller så har den delat tysnaden tillsammans med sin ständiga följeslagare. Tänk om den ändå kunde berätta för mig, hur allt såg ut, hur allting var.
Men det kan den tyvärr inte. Så jag tar in den faktan som finns att finna på annat håll, och låter kaffepettern pryda fönstersmygen till mitt lortiga köksfönster. Kanske har den hamnat där den en gång komifrån, kanske inte. Men den gör då bra mycket bättre nytta här än under mossan i skogen. Tror jag.
Fint att du låtit sotet vara kvar. Tittat på antikrundan kanske?
SvaraRadera