En offentlig ursäkt.

Jag måste offentligt få be om ursäkt till Knas-Katten. De senaste dagarna så har han suttit uppe i hallen och skrikit och jamat, utan synbar anledning. Han har svansat efter mig och betett sig allmänt konstigt. Jag har bett honom vara tyst och påstått att han är helt knäpp, när det egentligen är jag som är helt blåst i kolan. För när jag öppnade garderoben idag så såg det ut så här;

Och den som påstår att råttor inte biter i folie, den har inte träffat de råttorna som vi har här. Men nu, nu.... Nu är det krig. Rejäla fångstgrejor skall införskaffas och vartenda litet minihål ska spikas igen. Jag ska ha bort de där råttorna från huset om jag så ska sitta vakt med luftgeväret.

Men jag låter nog ändock Knas-Katten hålla befälet. Och jag lovar jag ska lyssna mer ordentligt till vad han har att säga.