Bystugan

En gång i veckan så träffas vi i bystugan. Människor i olika åldrar, med olika kunskaper och olika förmågor. Vi renoverar fönster och spacklar väggar. Målar murar, fixar på taket och stryker gardiner. Dammtorkar, slår gräs och fikar. Berättar historier, delger kunskaper och umgås. Flitens låga brinner och glädjens källa porlar. Det är fina kvällar som jag varje vecka ser fram emot.

Vi gör så gott vi kan medan vi överöser varandra med uppmuntrande hejarop. Någon kan inte göra allt, men alla kan göra något. Lite är bättre än inget, och allt som görs blir till det bättre. Inställningen är kravlös, uppmuntrande och inspirerande. Det är ideellt, det är gemenskap. Det är landsbygden i sin finaste sociala form.

Och varje gång jag kommer hem därifrån, fylls jag av en tacksamhet över att få vara en del av den här lilla delen av världen. Men mest av allt förundras jag över att något så litet kan ge så mycket tillbaka.