Mot nya tider.

Semestern lider mot sitt slut. Vi har i princip inte gjort någonting. Eller iallafall ingenting som i folkhopens norm räknas som semester. Men vi har iallafall haft det bra, varit nöjda med vädret och på vår gård finns nu skalet till vårt hus. Så mycket mer kan man inte begära, om man nu kan begära något överhuvudtaget.

Och nu väntar vardagen igen. Älskade vardag.

Jag tycker om vardagens lunk. Om man nu kan kalla det lunk, med småbarn och gård. Kanske snarare vardagens dunk - eller takt? Fasta hållpunkter och planering som oftast blir som det är tänk. Eller åtminstone snarlikt. Hjulet som rullar och som hela tiden tar mig framåt mot nya erfarenheter och lärdomar. Nya äventyr och utmaningar. Och det kommer det definitivt bli under det kommande halvåret.

Så jag har köpt mig en ny kalender. Det gör jag alltid inför hösten. Som en nystart inför den mörkare tiden. Hösten, dig som jag gillar mer än vad jag någonsin vill erkänna. Inför den här hösten har jag även köpt anteckningsböcker, tre stycken hittills.Typiskt tecken på livskris. Men kanske ändå lite försvarbart, just den här hösten. Det blir en spännande tid som kommer.