Ordningen återställd

Ni kan vara lugna, ordningen är återställd. Knas-Katten är tillbaka på gården efter att M sent igår kväll gick skallgångskedja. Den som tror att katter tar sig hem själva om de hamnar på lite avvägar... den personen känner inte riktigt Knas-Katten. Han gör själ för sitt namn, om vi säger så.

Men varför försvann han? undrar ni då. Jo, så här var det...

Min kära bror var här igår tillsammans med det lilla Charmtrollet. I ett tappert försök att få samtliga minimänniskor att sova, gav vi oss ut på en barnvagnspromenad. Ni som har läst om familjepromenaden, kan ju gissa hur Knas-Katten reagerade. Åh, promenad! Vänta på mig! Och sen kom han eftergalopperande som om han vore en hund. Jaha.

Så han hängde på, trots vårt något fula försök att ignorera honom och hålla tummarna på att han skulle vända hemåt. Men icke! Vi gick och vi gick och Knas-Katten gjorde detsamma. Men sen i en kurva kom det plötsligt en bil med ett alldeles förfärligt rasslande släp. Kattstackar'n blev livrädd och stack iväg. Vart såg vi inte. Då han inte kom när vi ropade och heller inte visade sig när vi strax därefter passerade igen, så antog vi att han hade tagit flykten till hemmets lugna ro. Men timmarna gick och ingen katt syntes till.

Så M fick sent på kvällen gå skallgångskedja med sig själv. Och när han kommer fram till kurvan där Knas-Katten försvann, så sitter han där på vägen och väntar. Väntar på att vi ska passera igen med barnvagnarna eller väntar på att någon ska komma och hämta honom. Man kan undra hur länge han hade suttit där om ingen dykt upp.

Väl hemma så var han skitsur och gick med nosen i vädret och vägrade att kela. Men vem kan klandra honom? Jag skulle inte heller vara så glad om jag fått  vänta en hel dag på att någon skulle hämta hem mig.