Äkta svenskt hantverk

Alla har det. Ett äkta svenskt hantverk som ligger gömd i någon låda. Någon sak som du tvingades göra i slöjden och som du då inte riktigt förstod vad du skulle ha till. Eller något som du har fått av ditt barn eller barnbarn och som du knappt vågar ha framme. Kanske för att du är så rädd för att detta vackra hantverk ska ta skada. Eller för att är så fult så du inte vet vart du ska placera det, alternativt att du är rädd för att någon ska fråga vad det föreställer och du inte kan svara.

Oavsett vad, så kan du inte kasta det här föremålet, trots att du inte vet vad du ska ha det till. Det är som det besitter en själ. Något berör dig känslomässigt, när du ser på den snett sågade träbiten eller den håliga stickningen. Du kan inte kasta det! Och därför hamnar den i en låda och du glömmer bort det.
Tills den dagen då du ska rensa bort lite skräp. Återigen tar du fram detta äkta svenska hantverk som tillverkats i någon dammig slöjdsal av något ivrigt mellanstadiebarn. Du tar upp den ur lådan, tänker Åh, den här! Men vad ska jag ha den till, den är ju inte särskilt vacker..? Men på något underligt sätt hamnar den ändå i någon låda eller skåp och försvinner ur ditt medvetande till nästa gång det är dags att rensa ut lite skräp. Och så fortsätt det.

Men plötsligt händer det, och så har det nu gjort för mig. Rensade ur en låda och hittade en mobil som jag gjorde i mellanstadiet, på uppdrag från vår slöjdlärare. Då helt oförstående vad jag skulle med den till, men det var iallafall kul att såga. Men nu har den äntligen fått komma i bruk, efter 15 år i en pappkartong!

Vår slöjdlärare var allt bra förutseende.