Du gör mig så lycklig. När vi träffas så blir jag glad och stark. Varje gång slår mitt hjärta som om jag vore nyförälskad. Det är en fantastisk känsla. Men det var längesen nu. Ett och ett halvt år för att var mer exakt. Jag har längtat varje dag. Längtat efter att ha dig under mig. Längtat efter känna dig under mina händer. Längtat efter du och jag som blir till ett.
Vi har kastat förstulna blickar på varann. Fantiserat. Viskat små längtande ord om hur allt kommer bli när vi kan återförenas igen. Men tiden har inte varit mogen. Först nu.
Men saker och ting är inte som det har varit förut, Scott. Jag har fött en son sedan sist och jag vill introducera er för varandra. Jag hoppas innerligt att det kommer bli början på en fin relation, då skulle min lycka vara gjord. Då skulle vi kunna ha en fantastisk sommar med varandra.
Så idag var det äntligen dags. Jag vaknade med ett leende på läpparna och ett pirr i magen. Dagen då vi återförenas, du och jag Scott. Som jag har längtar och trånat.
Efter en hel dag tillsammans, Du, jag och min lilla Knådd, så är jag mycket tillfreds. Det blev precis så bra som jag hoppats, kanske tillochmed lite bättre. Vi är som gjorda för varandra. Och trots att jag kommer vakna imorgon med värk i låren och en öm rumpa, så kommer jag ändå vakna lycklig. Det är så skönt att få bekräftat att vi passar precis lika bra ihop nu, trots att du numera är familjeutrustad.
Scott - du är min största materiella kärlek! Min älskade, älskade cykel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar