Återföreningen.

Det var längesen jag knöt på mig träningsskorna och körde av ett pass. Av olika anledningar. Men idag var det dags igen. Och det har inget att göra med något värdelöst nyårslöfte. Det var bara helt enkelt dags. Jag och mina träningsskor mot nya äventyr.

Det är en speciell känsla att knyta på sig träningsskorna när man har varit ifrån varandra ett tag. De ger mig en liten extra studs i steget som inte finns i vinterkängorna och helt plötsligt så vill jag bara springa. Springa, springa, springa. Genom korridoren, ut genom dörren och vidare ut i världen. Men jag studsar in på gymmet och springer lite på löpbandet istället. Mindre halt, mindre kallt. Och jag känner hur hela kroppen längtar efter mina löprundor i skogen.
Jag är egentligen inte så förtjust i att träna på gym. Det blir lätt lite tråkigt efter några gånger. Men det får duga i brist på annat. Det går ju inte att skotta snö och bära ved jämt.