Den matkräsna katten

Det hände sig så att kattmaten tog slut en dag. Vi hade inte varit tillräckligt uppmärksamma och fyllt på förrådet i tid. Det kan lätt bli så med all annan utfodring som det skall ordnas med.

I alla fall så tänkte jag att det är nog ingen direkt fara på torpet. Han klarar sig nog en dag utan just den kattmaten. Han brukar ju ta några råttor att äta. Dessutom föll det sig så att jag precis hade tinat upp lite rådjursfärs, i syfte att utfodra oss andra, något mindre håriga familjemedlemmar. Så jag gav honom en del av den.

Det ska erkännas att jag kände mig lite självbelåten och oerhört snäll och givmild när jag serverade Knas-katten denna finfina maten. Han älskar ju älgkött, så jag tänkte att nu blir han väl alldeles tokig. Och för att inte tala om bortskämd! Fina rådjursfärsen från våra egna marker, det går inte av för hackor! Men tydligen gjorde den det. För katten nosade bara lite skeptiskt och sen tittade han på mig som om jag vore dum i huvudet. Och kanske är jag det, som trodde att katten skulle vilja äta rådjursfärs, vad vet jag.

 
Resten av dagen hade jag honom tätt i hasorna, skrålande på en ge-mig-mat-jag-svälter-ihjäl-blues. Rådjursfärs dög tydligen inte åt den matkräsna katten. Älg ska det vara. Eller kattmat. Annars får det va.