Inskolning på förskolan.

Inskolningsveckan på förskolan är avklarad. Ända sedan vi beslutade att han skulle få börja på förskolan, så har varit tämligen säkra i vårt beslut att inskola Knådden den här hösten. Men ibland har jag tvekat. Gör vi fel? Är han för liten? Jag har påverkats av hur människor resonerat runt omkring oss. Påverkats av krönikor, åsikter på internet och gamla tanter som jobbade som förskolelärare för 30 år sedan. Allt detta tillsammans har byggt upp en osäkerhet kring vårt beslut - är det här rätt?

I fredags så var det en trött liten kille som satte sig i bilen för att åka ner till den sista inskolningsdagen på förskolan. Det var napp, nalle och gosefilt och ändå ett undergnyende gnäll av trötthet som spred sig i bilen. Osäkerheten växte inom mig. Det kommer aldrig gå att lämna honom, han kommer skrika som en vettvilling och tårarna kommer spruta och jag kommer gå sönder i atomer över att tillsynes oberörd behöva säga hejdå och bara gå därifrån. Vad håller jag på med!?

Han somnade när vi svängde in på parkeringen. Vaknade till när jag öppnade bildörren och lyfte ur honom ur bilen. Jag bär honom, min fina lilla trötta kille, tänkte jag. Men Knådden såg sig omkring och började sprattla. Klarvaken. Han ville inte bli buren. Jag släppte ner honom på marken och han börjar genast att ta sig mot grinden med sina små karaktäristiska glädjehopp. Glädjehoppen som inte riktigt är några hopp, utan snarare en osymmetrisk gång med samtidiga böj-sträck rörelser i knän som dessutom toppas av vilt viftande armar. Hur som helst.

Vi skuttade fram till avdelningen. Kastade napp och nalle bakom ryggen, och ropade DÄ! i ren glädjeyra. Det var en kamp att få av honom ytterkläderna. Vem har tid med sånt, när man vet vad som väntar innanför den där dörren? Och när Knädden sen springer iväg in till de andra barnen, som en kalv på grönbete, då visste jag att vi har tagit rätt beslut. Rätt beslut för vårt barn, för vår individ, för vår familj. Det här kommer att bli så oerhört bra.

 ...........................................................

Och jag är så  imponerad av dessa pedagoger som arbetar på förskolan. Hur de ordnar, tröstar, medlar, lär ut, uppmärksammar, bemöter och roddar alla dessa små, helt skilda individer. Hur de får hela verksamheten att funka, på ett högst godkänt sätt. De borde ha medalj varenda en.