Vi är hemma igen, i vårt vattenlösa hem. Fulla med energi efter några upplyftande dygn i Siljansnäs. Vi transporterar vatten i flaskor, snålar och lånar och sliter på. Men nu är det nära, snart är det vatten i kranen igen. Jag kan riktigt höra hur det porlar.
För ute i mörkret slits det med att koppla i hop anordningen som skall pumpa upp vattnet från ett nyborrat hål. Massa vatten. Det känns... fantastiskt. Och då känner jag ändå att jag inte överdriver.
Men än mer fantastiskt är den godhet som har visats oss under denna torra tid. Alla generösa erbjudanden om lån av dusch, tvättmaskin, kök och vatten - alla snälla människor som finns omkring oss! TACK! Utan er generositet, upplyftande ord och handlingar hade denna erfarenhet blivit mycket mera tungrodd. (Ursäkta den mer eller mindre ofrivilliga ordvitsen).
Och behöver ni något, om jag kan hjälpa er med något, så tveka inte att höra av er! Jag längtar efter att få hjälpa tillbaka på det sätt som ni nu hjälp mig och min lilla familj.
Och snart kan ni komma hit och duscha och tvätta, om ni skulle behöva. För nu hör jag det. Jag hör det! Vattnet som porlar! Ljuset i tunneln, vattnet i kranen, snart är vi i mål! Jippie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar