Gården som räddade oss.

Jag har levt utan rinnande vatten förut. När vi flyttade hit till skogen för några år sedan, bodde jag här ett par veckor innan vi fått vattnet inkopplat. Det var inga problem. Jag Duschade på jobbet, tvättade hos vänner, använde utedasset och värmde vatten till disk och tvagning. No problem. Jag vet att jag själv tänkte; folk är så jäkla bekväma, det här går ju jättebra!

Men det är en annan sak att leva utan rinnande vatten när det finns en vild ettåring i hushållet. Det går, det gör det. Men det är... lite mer besvärligt. Så pass besvärligt att den sista tanken som far genom huvudet på kvällen innan man somnar som en klubbad säl är; måtte jag vakna upp till en annan verklighet imorgon. Det är ju sånt som vanligtvis inte händer, men tro det eller ej, det hände oss.

Helt plötsligt vaknade vi upp i en liten stuga i Siljansnäs. Med kor utanför fönstret, hönor på trappen, katter i sängen, vatten i kranen, dusch och tvättmaskin. Den tacksamheten som infinner sig då är obeskrivlig. Jag har njutit varje gång jag vridit på vattenkranen, varje gång jag kunnat spola på toaletten, varje gång jag har stoppat in en tvättmaskin.

Dessutom bjöd gården på mycket bra underhållning! Förutom att storögt titta på den imponerande traktorn, som lilla herr Bonddräng dessutom fick köra, så har vi matat hönsen, plockat äpplen, päron, tomater och gurka. Flyttat kossor, tittat på grisar, spelat fotboll, jagat katter, mekat och snickrat - ja, allt vad man kan tänka sig!

Sen har vi ju självklart haft stortvagning av både textilier och individer. Alla ska bada, löd devisen.

Stort tack till snälla Ia och Gösta som gjorde denna fina vecka möjlig för oss! Tack för att ni lånade ut den lilla stugan, tog emot oss med öppna armar och lät oss vara en del av eran gård! TACK!