En oväntad gemenskap.

Det kommer inte så många människor ut hit i skogen där vi bor. Förutom vänner som hälsar på, så är det antingen personer som vill köpa ved eller så har de åkt vilse.

Nu ikväll kom det en som ville köpa ved. En tjej i sina bästa år, som med imponerade säkerhet och kontroll backade upp släpvagnen mot vedsäcken. Sen drog hon på sig handskarna och börjar langa ved. Medan hennes lilla son sitter kvar i bilen, börjar vi prata. Om barn och barnvagnar. Motorsågar och vedförbrukning. Hustimmring, kronhjortar och det ständiga frågetecknet om varför inte alla vill bo ute i skogen. I tystnaden, lugnet, mörkret och tryggheten.

Tiden förflöt. Samtalet flöt. Det fanns en gemenskap som var oerhört oväntad från oss båda. Vem väntar sig det när man bara ska köpa/sälja ved. Att man ska träffa någon likasinnad. Någon som också förstår och värderar det här med skogen, ensamheten och kraften i kroppen. Någon som har samma mentalitet, idéer och nyfikenhet.

En oväntad gemenskap. Häftigt.