Knas-Katten

Knas-Katten då? Hur är läget med honom?
Jo då. Han lever och härjar runt. Han och Knådden brukar sparra mot varandra. Jabba-jabba-jabba som Björnen Baloo säger i Djungelboken. Jag brukar dock bryta in innan det blir tårar, skrik och blodvite. På vem av de små kämparna låter jag vara osagt, det är inte helt självklart.

 
Men Knas-Katten brukar bli sur. Jag höll ju precis på att vinna matchen, vi hade ju skitroligt! Jovisst. De inser inte att jag räddar dem båda. Men i protest härjar den knasiga katten sen runt. Överallt. Klöser på mattor, soffan och biter mig i tårna. Gör allt för att få lite uppmärksamhet.

Tillslut tröttnar jag och slänger ut honom. När jag väl har fått tag på honom ska väl tilläggas. Det brukar bli några varv på nedervåningen och tillslut gör han alltid misstaget att bli inträngd i hallen, mot ytterdörren. Bra för mig, sämre för honom. För då är det lätt för mig att bara kasta ut honom. Han lär sig inte av sina misstag. Eller så är han smartare än så. För efter en liten stund, eller rättare sagt ca16 sekunder som är den tid det tar att gå från framsidan till baksidan, så är det något som buffar och skuffar mot altandörren.

Sen hör jag någon som ångerfullt jamar Förlåt, jag ska vara lugn och snäll. Låt mig bara slippa vara ute i denna kyla!

Och så blir han insläppt efter ett tag. Jag står inte ut med ljudet. Och det vet han mycket väl. Den förbannat smarta katten. Men han brukar hålla sig lugn då. Ett tag. Sen är cirkusen igång igen.