Nyårskrönika. Många skriver nyråskrönikor så här års. Sammanfattar året som har gått ur alla möjliga infallsvinklar. Redogör för händelser som har haft betydelse eller mindre betydelse. Allt de varit med om. Världsnyheter. Resor. Sporthändelser.
Jag har försökt jag också. Men jag inser att det inte är någon idé. Inte ens med dessa fördikterade frågespalter som syftar till att samanfatta året.
Årets bästa händelse? Knådden. Årets mest känslosammaste ögonblick? Knådden. Häftigaste fysiska upplevelsen? Knådden. Bästa resan? Knådden. Någon som fått dig att gråta? Knådden. Årets framgång? Knådden. Ja, ni förstår själva.
Till och med de frågor där svaret omöjligt skulle kunna vara Knådden, så blir det så ändå. Årets sportupplevelse? EM-kvartsfinalen mellan Spanien och Frankrike. Varför? Vi lyssnade på den i förlossningsrummet. Största musikaliska upptäckten? Alla barnlåtar! Och framförallt hur roligt det är att göra egna.
Så. Det är helt enkelt så. Man blir inte roligare än så här när man blivit småbarnsförälder. Och jag är nöjdare än någonsin. Och jag skrattar mer än någonsin. Och jag är tröttare än någonsin. Men jag är det med en förnöjdsamhet som inte har funnits där tidigare.
Kanske är det inte nu årskrönikan skall skrivas. Kanske är det inte nu årsväxlingen skall firas. Det är nog i juni. Då, när allting började. Ja, precis så är det. Min årskrönika kommer i juni, när det finns någonting att fira.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar