UnderbaraClara skrämmer skiten ur mig!

Jag läser UnderbaraClaras inlägg om plast och kemikalier i hemmet och känner att hon bokstavligt talat skrämmer skiten ur mig! Jag tittar upp från datorskärmen och paniken kommer krypande. Gifterna finns ju överallt!

Jag blir skiträdd och känner mig som världens sämsta förälder. Hur kan jag låta Knådden bo i detta hus som är en enda stor giftkatakomb. Och hur kan jag låta honom sova därute i sin sovsäck gjord av syntetmaterial? Hur kan jag låta honom äta med en plastsked? Som att mata honom med farligheter.

Jag drabbas av en plötslig ingivelse om att rycka upp Knådden ur vagnen, ta honom under armen och fly. Bosätta mig under en stor gran långt inne i skogen. Skor av näver och sängar av mossa. Gnaga på rötter och kottar och lyssna på vindens sus. Det finns egentligen inget annat alternativ! Och ändå är väl inte det helt bra heller. Det finns säkert spår av forna tiders avfallsutsläpp.


Efter ett tag sansar jag mig dock. Inser att jag kan inte bo under en gran i skogen. Eller bygga ett helt nytt hus i enbart ekologiska naturmaterial. Eller förbjuda Knådden från att leka med plastleksaker när han börjar på förskolan. Det är inte hållbart.Vi behöver vara en fungerande del av samhället.


Så jag får helt enkelt hitta någon form av balans. Göra medvetna val när jag har möjlighet. Acceptera att vårt hem inte är giftfritt, men i framtiden aktivt göra val för att minska exponeringen. Så gott det går. Plastbanta helt enkelt. Sakta men säkert. Använda min makt som konsument för en hållbarare framtid.

Jag kan inte ändra allt. Men jag kan jag gör lite. Och lite är ju bättre än ingenting. Och det är väl dit jag tror UnderbaraClara egentligen vill komma. Inte att skrämma skiten ur mig och få mig att känna mig som en dålig förälder. Hon vill inte att jag ska bosätta mig under en gran i skogen. (tror jag)

Men hon vill upplysa oss. Upplysa oss om att vi alla kan förändra och påverka, hur stor eller liten förändring vi än gör mot det bättre. Att vi drar vårt lilla står till stacken, om det så endast handlar om att en enda gång göra ett medvetet val. Lite är bättre än ingenting. Tack Clara!