Medicin mot värk och bitterfittor

 I morse vaknade jag med ont i axlarna. Så där så det liksom svider i de stenliknande klumparna som skall kallas muskler mellan nacke och axel. Jag kände mig som en gammal klädgalge i kroppen och som en bitterfitta i humöret. Det blir ju lätt så när man har ont och har sovit dåligt.
Ett säkert tecken på för mycket barnbärande. Eller stress. Eller för många måsten. Eller för många funderingar. Och framför allt för lite svett och flås i glädjerus.

Så det fanns bara en sak att göra för att bli kvitt det hela; cykla. Eller ja, man kan väl dansa, springa, simma, åka skidor - vad som helst egentligen. Det viktiga är ju att kroppen får svettas, flåsa och jobba ordentligt en stund. Men jag föredrar att cykla. Som ni vet.

Så i arla morgonstund kastade vi oss ut på cykeln, jag och Knådden. Hel förmiddagen var vi nere på byn och for omkring. Åt mellanmål, lekte lite i någon lekpark. Cyklade. Och cyklade lite till.

 Kom hem lagomt till lunch och jag var som en ny människa. Glad, pigg, stark - oövervinnerlig. Galgen var uppmjukad, värken borta och bitterfittan bortjagad. Tänk vad lite svett och flås kan göra.

Kroppen har en fantastisk förmåga att hjälpa sig själv. Bara man ger den chansen.