Självklart ville spårhunden, förlåt jag menar Knas-katten, följa med på vår skogspromenad. På bilden nere ser du lodjursspåren till vänster om katten. Det är lite skillnad i storlek på dom tassarna kan jag lova.
Efter ett tag delade sig spåret och ett lodjur visade sig helt enkelt vara två. Kanske. Men oavsett så vi splittade oss. Jag följde ena spåret, M och knas-katten tog det andra.
Det lodjuret som jag följde hade i sin tur spårat upp ett rådjur... Man kunde se hur det följt spåren och liksom sick-sackat efter det. Troligen för att spana efter skrovmålet. Spåren ledde in i en snårig ungskog och tyvärr tappade jag bort det där. Snön som fallit ner från träden de senaste dagarna, hade tyvärr suddat ut den fortsatta vägen.
M hade inte större lycka med sig han heller. Samma utsuddning av spår men åt ett annat håll. Så vi bestämde oss för att gå hem och äta mat. På hemvägen passade vi på att klättra i träd. Eller i alla fall Knas-katten. Jag provade, men jag har inte riktigt det rivet i vare sig klor eller ben.
Nästan hemma och alldeles ovanför där jag hade följt spåren i den snåriga granskogen, ser vi det här; helt färska lodjursspår som INTE var där när vi började. Med andra ord så har nog kattdjuret haft mig under uppsikt när jag i godan ro knatade omkring. Men tydligen valde han att ta till flykten, jag såg nog för skräckinjagande ut.
Men det är lite spännande ändå att vi har ett sånt här vackert kattdjur som har uppehållit sig här. Troligen har det något kadaver gömt under någon gran eftersom det håller sig på sån liten yta under flera dygn. Bilden är tagen från Wikipedia och vill du läsa mer om lodjuret så kan du gå in här.
Måste nog ta en tur imorgon igen. Det är tur att jag bor i skogen så jag har något att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar